29.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 206/27

—

”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén En gemensam agenda för integration – En ram för integration av tredjelandsmedborgare inom Europeiska unionen”

—

”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Migration och utveckling: Konkreta riktlinjer”

—

”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna”

1.1

Regionkommittén välkomnar detta meddelande, som utgör kommissionens svar på Europeiska rådets uppmaning att lägga fram förslag till en samordnad EU-ram för integration av tredjelandsmedborgare.

1.2

I detta första svar koncentrerar sig kommissionen i första hand på olika förslag till konkreta åtgärder för en praktisk tillämpning av de gemensamma grundprinciperna för integration, samt även på ett antal EU-instrument (nya möjligheter att agera på EU- och medlemsstatsnivå för att säkerställa att de åtgärder som vidtas på de olika nivåerna är förenliga med varandra).

1.3

Kommittén konstaterar att den tabell som presenteras i meddelandet och som innehåller exempel på såväl nationella som europeiska åtgärder i samband med de gemensamma grundprinciperna för integration (som antogs av Europeiska rådet i november 2004) bygger på integrationshandboken, förberedande INTI-åtgärder samt förberedelserna inför inrättandet av en europeisk integrationsfond.

1.4

Den ordningsföljd som kommissionens förslag presenteras i har ingenting med prioritering att göra, vilket kommittén beklagar. Det är kommissionens önskan att medlemsstaterna själva bestämmer hur åtgärderna skall prioriteras.

1.5

Kommittén välkomnar kommissionens ståndpunkt att integration är dubbelriktad process.

1.6

Viktigt i detta sammanhang är att åtgärder fastställs för att öka värdsamhällets anpassningsmöjligheter (dvs. ökad interkulturell medvetenhet och ökade kunskaper, acceptans när det gäller invandring). De privata organisationernas roll i samband med mångfaldsfrågor bör stärkas och samarbetet med medierna fördjupas (främja frivilliga riktlinjer för god praxis).

1.7

ReK välkomnar ståndpunkten att integration skall ske med respekt för EU:s grundläggande värderingar. Här bör framför allt medborgarkunskapsinslag i introduktionsprogrammen framhävas.

1.8

Regionkommittén gläder sig åt den uppmärksamhet som ges åt utbildning i meddelandet och vill framhålla att det är nödvändigt att vidta åtgärder och utarbeta särskilda styrinstrument inom utbildningsområdet som möjliggör en fullständig integration av invandrarna i värdlandets utbildningssystem, och därmed i hela samhället.

1.9

Kommittén vill understryka att sysselsättningen är en väsentlig del av integrationsprocessen. Framför allt är det viktigt med innovativa strategier för att motverka diskriminering, och för erkännande av utbildnings- och yrkeskvalifikationer, genom gemensamma förfaranden för erkännande av dylika kvalifikationer i samtliga medlemsstater, arbetsmarknadsparternas involvering i åtgärderna, förstärkning av utbildningskapaciteten bland småföretagare, branschorganisationer och fackföreningar samt positiva åtgärder för att främja anställningen av invandrare. Kommittén betonar att man bör fastställa kriterier för bedömning av arbetserfarenhet som är enhetliga för hela EU och tydliga och där enskilda medlemsstaters utbildningssystem och EU-ländernas medborgare inte diskrimineras.

1.10

ReK menar att integration är en dynamisk dubbelriktad process grundad på ömsesidigt tillmötesgående. Viktiga åtgärder för att främja förtroendet är t.ex. initiativ för att välkomna nyanlända och system med faddrar.

1.11

ReK betonar betydelsen av att både invandrare och mottagarlandets befolkning görs medvetna om EU:s grundläggande värderingar.

1.12

Att främja tillgången till arbetsmarknaden och till utbildningsmöjligheter samt att erkänna examina och yrkeserfarenhet utgör viktiga komponenter i integrationsprocessen, anser ReK.

1.13

Kommittén välkomnar kommissionens ståndpunkt att privata och offentliga tjänsteleverantörers kapacitet för interaktion med tredjelandsmedborgare bör stärkas. Viktiga faktorer här är översättningshjälp, interkulturell kompetens, hantering av integrations- och mångfaldsfrågor, mentorprogram etc.

1.14

Ofta förekommande interaktion mellan invandrare och den inhemska befolkningen, gemensamma forum, en interkulturell dialog, information om invandrarna och deras kultur, en integrationsfrämjande miljö i städerna är faktorer som bör stärkas.

1.15

Kommittén vill påpeka att utövandet av olika kulturer och religioner garanteras i stadgan om de grundläggande rättigheterna och måste tryggas, om utövandet inte strider mot andra okränkbara europeiska rättigheter, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna eller den nationella lagstiftningen.

1.16

ReK vill understryka att invandrarnas medverkan i den demokratiska processen och i utformningen av integrationspolitik och integrationsåtgärder, särskilt på lokal nivå, stöder deras integration.

1.17

Kommittén välkomnar att listan med exempel på åtgärder är omfångsrik och omfattar alla viktiga integrationsområden. Den kan därför tjäna som en bra utgångspunkt för en samordning av medlemsstaternas integrationspolitik.

1.18

ReK anser att det krävs tydliga mål. Dessa bör prövas genom indikatorer och utvärderingsmekanismer i syfte att anpassa politiken, utvärdera framstegen när det gäller integrationen och göra informationsutbytet effektivare.

1.19

Regionkommittén menar att samarbete och informationsutbyte är särskilt viktiga beståndsdelar (nationella kontaktpunkter om integrationsfrågor, integrationshandboken, webbsidan om integration).

2.1

Regionkommittén betonar att det är medlemsstaterna själva som i enlighet med de förhållanden och traditioner som råder i det egna landet skall kunna bestämma vilka åtgärder som skall vidtas och hur, men att förslagen ses som grundkomponenter för all integrationspolitik i medlemsstaterna.

2.2

Jämställdhetsfrågor och situationen för unga invandrare och barn från invandrarfamiljer bör uppmärksammas speciellt.

2.3

Grundläggande kunskaper om värdsamhällets språk, historia och institutioner bör anses som en förutsättning för integration, menar kommittén.

2.4

Regionkommittén anser att man bör sätta in utbildningsinsatser så att invandrare ges möjlighet till ett aktivt och framgångsrikt samhällsdeltagande, exempelvis läroplaner med en mångfaldsdimension och särskilt stöd till unga invandrare inom skolan. Även förskolans utbildningsmässiga betydelse bör lyftas fram, liksom behovet av att skapa olika arbetsformer som underlättar övergången från skola till arbetsliv, och lämpliga program för detta bör främjas i medlemsstaterna.

2.5

ReK understryker att man utöver nödvändiga ”effektiva åtgärder för att minska brottsligheten bland unga invandrare”, som kommissionen framhåller, också måste satsa på förebyggande åtgärder och upplysning.

2.6

Kommittén anser att man bör främja invandrares tillgång till offentliga och privata varor och tjänster som en avgörande förutsättning för integration.

2.7

ReK betonar att acceptans för andra livsstilar och livsåskådningar har en gräns som inte kan överskridas, nämligen respekten för mänskliga rättigheter och kampen mot all slags diskriminering, framför allt diskriminering p.g.a. kön, som garanteras genom EU-lagstiftningen och internationell lagstiftning. Invandrarkvinnor måste ges särskilt skydd och ha fullständigt tillträde till arbetsmarknaden, där de skall garanteras lika rätt till sysselsättning, utbildning samt lika möjligheter att delta i det europeiska demokratiska samhällets politiska liv. Invandrarkvinnornas fria val ska värnas genom att samhället förhindrar tvångsäktenskap, bekämpar våld i hemmet, värnar kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter och förhindrar förödmjukande praxis såsom t.ex. kvinnlig omskärelse. Mänskliga rättigheter är icke förhandlingsbara. Ett åsidosättande av dessa rättigheter kan inte rättfärdigas av några som helst traditioner eller kulturer. Det är därför viktigt att det utarbetas särskilda åtgärder för information, förebyggande verksamhet, bättre stöd och ökad förståelse, så att samtliga former av diskriminerande eller förödmjukande beteende eller sedvanor kan förhindras och framsteg nås när det gäller att skapa lika möjligheter för både invandrarkvinnor och invandrarmän.

2.8

Regionkommittén framhåller att meddelandet har en tendens till ovilja att ta ställning och bristande analytisk skärpa. Det är påfallande att ”mjuka åtgärder” (som dialog, forum, informationsspridning osv.) förs fram i meddelandet, och dessa åtgärders betydelse bör inte underskattas. Åtgärder som är strukturellt viktiga för integrationen, såsom migranternas politiska medverkan, omnämns dock endast i förbigående (grundprincip 9).

2.9

Det borde göras en klar uppdelning och rangordning med avseende på politiska, rättsliga, strukturella och institutionella ansvarsområden och aktörer i värdsamhället samt åtgärdernas vikt. I enlighet med detta borde också de gemensamma grundprinciperna vidareutvecklas och förstärkas som instrument.

2.10

Regionkommittén förordar åtgärder för en konsekvent strategi på EU-nivå. Den rättsliga ramen för inresa och vistelse, inbegripet rättigheter och skyldigheter, bör konsolideras.

2.11

Kommittén noterar att jämställdhetsperspektivet tas upp som en viktig faktor i meddelandet. Därför borde dokumentet också avfattas på könsspecifikt språk.

2.12

Regionkommittén anser att det inom den rättsliga ramen för inresa och vistelse bör tas hänsyn till bestämmelserna om likabehandling och invandrares rättigheter i samtliga framtida åtgärder på migrationsområdet.

2.13

Kommittén understryker vikten av intressegruppernas deltagande (framför allt med tanke på deltagardemokratin) och tanken på att inrätta ett europeiskt integrationsforum med deltagande av paraplyorganisationer (samråd, rekommendationer, nära kontakt med de nationella kontaktpunkterna för integrationsfrågor). Även Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén bör inbjudas att delta. Det europeiska integrationsforumet bör involveras i den förberedande konferensen inför framtida handböcker om integrationsfrågor. Den årliga rapporten om migration och integration bör utarbetas även i framtiden och utvecklas.

2.14

Kommittén menar att många av de åtgärder som kommissionen hänvisar till (välkomstinitiativ, erbjudande om hjälp, åtgärder för att medvetandegöra lokalbefolkningen, utbildningserbjudanden osv.) bör genomföras lokalt. De lokala organen bör också utrustas med nödvändiga resurser. Detsamma gäller också för den regionala nivån (inrättande av informationsinstrument, introduktions- och kulturprogram osv.).

2.15

Regionkommittén anser att kommuner och regioner måste få de ekonomiska medel som krävs för genomförandet av integrationsåtgärderna.

2.16

Regionkommittén föreslår att det inrättas en databank (t.ex. för information om erkännande av kvalifikationer och utbildningsbevis, uppgifter om migranternas behov osv.).

2.17

Kommittén vill understryka att de regionala och lokala nivåerna när det gäller integrationsfrågor lämnar ett stort och nödvändigt bidrag, och att de kan tillföra omfattande kunskaper och insikter. Därför bör de engageras tidigt och i stor omfattning i utvecklingen av strategier och i hela processen.

2.18

Regionkommittén efterfrågar åtgärder och incitament för att få migranterna att utnyttja de föreslag na möjligheterna (exempelvis incitament att söka arbete eller utbildning).

2.19

Regionkommittén anser det vara nödvändigt att förbättra metoderna för att beräkna antalet invandrare, för att på så sätt kunna anpassa de integrationsåtgärder som man beslutar att vidta i praktiken.

1.1

I meddelandet redovisas åtgärder för att förbättra migrationens inverkan på utvecklingen. Grundvalen är ett meddelande från december 2002 och tyngdpunkten ligger på migrationen Nord–Syd.

1.2

Regionkommittén anser det vara viktigt att man vid sidan om att studera utvandringens konsekvenser för ursprungsländerna också studerar effekterna på emigrationen av det utvecklingssamarbete som äger rum, eftersom detta samarbete är av grundläggande betydelse. Det är bara genom att bistå ursprungsländerna med att skapa framtidsmöjligheter för den egna befolkningen som man på lång sikt kan komma till rätta med migrationsflödena.

1.3

I meddelandet betonas starkt stödet till temporär och virtuell återvandring för att öka överföringarna av kunskaper och erfarenheter, vilket skulle gagna ursprungsländerna och deras utveckling (kompetensspridning i stället för kompetensflykt).

1.4

Kommittén välkomnar att man även betonar vikten av att integrera migrationspolitiken i utvecklingspolitiken, de återvändande migranternas betydelse för utvecklingen, vikten av att underlätta kapitalöverföringar, medfinansiering av projekt på grundval av överföringar till hemlandet.

1.5

I meddelandet förordas generellt att kontakterna upprätthålls mellan ursprungsländerna och migranterna. (Detta märks i allt högre utsträckning i medborgarskapspolitiken i de enskilda medlemsstaterna.)

1.6

Kommittén understryker att man bör se immigranter som brobyggare i förhållande till ursprungsländerna. Detta kan tjäna som argument för att undervisning på värdlandets språk bör kompletteras med läsinlärning och språkundervisning på immigranternas modersmål.

1.7

ReK menar att diskussionen om grönboken om laglig invandring tydligt visar att det i framtiden i första hand kommer att handla om ett främjande av tillfälliga arbeten och invandring av högkvalificerad arbetskraft.

2.1

Regionkommittén anser att finansiella flöden kan bidra till genomförandet av utvecklingsmålen. De är emellertid av rent privat natur och kan därför inte ersätta statligt utvecklingsstöd. Denna omständighet bör beaktas i tillräcklig utsträckning.

2.2

ReK betonar att avgiftsnivåer och överföringsvillkor är otillfredsställande. Åtgärder bör vidtas för att göra överföringarna billigare, säkrare och snabbare. Detta går att genomföra på kort sikt, men påverkan på utvecklingen bör ses som ett långsiktigt mål.

2.3

Kommittén föreslår att följande åtgärder vidtas:

2.4

Regionkommittén välkomnar att utvecklingsländerna skall få stöd att lokalisera utvandrade personer och knyta kontakter med dem. Eliten bland de utvandrade skall kunna användas av myndigheterna i ursprungsländerna genom inrättandet av databanker med uppgifter. Vid behov kan värdefulla utvandrade personer inbjudas att återvända. Det bör emellertid göras klart att införande av personuppgifter om utvandrade personer i databanker endast kan ske på frivillig basis.

2.5

Tidsbegränsad utvandring bör användas för att öka kapaciteten i hemlandet. Detta skall emellertid inte fungera som allmän ram för säsongsarbetare.

2.6

Kommittén understryker att den nämnda återvandringen eller temporär eller ”virtuell” återvandring inte är möjlig enligt gällande lagstiftning (rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning) eftersom migranter med permanent uppehållstillstånd förlorar detta när de lämnar mottagarlandet under en längre period. Kommittén välkomnar därför att kommissionen enligt meddelandet avser att undersöka hur man kan säkra att tredjelandsmedborgare inte förlorar sina uppehållsrättigheter trots att de tillfälligt återvänder till sina ursprungsländer inom ramen för ett program för återvändande.

2.7

Regionkommittén föreslår att det införs enhetliga bestämmelser som gör det möjligt för invandrare som räknar med att få eller har rätt till permanent uppehållstillstånd att resa till sina hemländer under en tid som de själva anser vara lämplig, utan att de förlorar sin status som tredjelandsmedborgare med permanent eller långvarigt uppehållstillstånd.

2.8

Regionkommittén konstaterar att meddelandet om migration och utveckling återspeglar den internationellt tilltagande diskussionen om migranter som utvecklingsaktörer (överföringar till hemlandet, kunskapsöverföring osv.). Ur detta perspektiv är temporär migration positiv, men i första hand bör man undersöka åtgärder som grundar sig på ett frivilligt återvändande eller stimulansåtgärder.

2.9

Kommittén anser därför att man i detta sammanhang bör återuppta diskussionen om integrationspolitikens nationsövergripande dimension.

2.10

Meddelandet utgår från ett intressant perspektiv där ursprungsländerna ses som aktörer i hanteringen av migrationsströmmarna. De positiva aspekterna av tillfällig migration och tillfälligt återvändande kommer dock att kräva oinskränkt rätt till återinresa för mer eller mindre varaktigt bosatta migranter (vilket står i direkt motsättning till rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning, enligt vilket migranter med permanent uppehållstillstånd förlorar detta när de lämnar EU).

2.11

Regionkommittén välkomnar att det i meddelandet finns en fokusering på främjande av tillfällig migration så länge som den bygger på frivillighet eller stimulansåtgärder. Tillfällig migration kan utgöra ett användbart verktyg för att främja utvecklingen i länder i tredje världen.

2.12

Kommittén anser att tillfällig migration endast kan fungera effektivt om migranterna tillåts återinresa till mottagarlandet efter ett tillfälligt återvändande till ursprungslandet. Vi anmodar därför de medlemsstater som för närvarande förhindrar återinresa att ompröva detta förbud.

2.13

Kommittén erkänner att säsongsarbete innebär en kortsiktig fördel för berörda personer eftersom de under begränsad tid får möjlighet att tjäna pengar och samla yrkeserfarenheter. En nackdel är att berörda personer återvänder till ursprungsländerna utan att kunna hoppas på en förbättring av sin ekonomiska och sociala situation. Ett långsiktigare perspektiv vore enligt Regionkommittén att föredra.

2.14

Regionkommittén välkomnar stödet till program för återvändande. Sådana program kan emellertid endast fungera om det finns en effektiv utvecklingspolitik, och genom en förstärkning av de samordnade åtgärderna för decentraliserat samarbete.

2.15

Kommittén anser därför att man bör göra tillräckliga investeringar i infrastruktur- och utbildningsåtgärder och verka för lokal kontroll av fördelningen av medel.

2.16

Regionkommittén föreslår att säsongsinvandrare, som löper större risk att utnyttjas, omfattas av lämpliga åtgärder för att avvärja denna risk.

2.17

Förslagen i föreliggande meddelande innehåller visserligen arbetssätt som är målinriktade och långsiktiga, men det krävs ytterligare arbete för att klara ut motsägelserna.

2.18

Kommittén betonar att det måste säkerställas att den restriktiva hållningen inom EU inte får övertag.

2.19

ReK understryker att det negativa scenariot inte behöver inträffa, nämligen omfattade åtgärder för ett tvångsmässigt återvändande med motiveringen att det skulle främja utvecklingen, utan att det finns ett system för bredare invandringsmöjligheter för alla kvalifikationsnivåer (se Förslag till direktiv om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna, KOM(2005) 391).

2.20

Regionkommittén betonar att största vikt bör läggas vid det utvecklingsbistånd som ges till ursprungsländerna samtidigt som samarbetet främjas med dessa länder inom samtliga områden genom olika avtal och särskilda samarbetsprogram.

2.21

Kommittén vill understryka att de regionala och lokala nivåerna när det gäller integrationsfrågor lämnar ett stort och nödvändigt bidrag, och att de kan tillföra omfattande kunskaper och insikter. Därför bör de engageras tidigt och i stor omfattning i utvecklingen av strategier och i hela processen.

1.1

Regionkommittén understryker att det för en väl fungerande och trovärdig invandringspolitik krävs en effektiv politik för återvändande.

1.2

Kommittén framhäver att direktivet syftar till att garantera ett rättvist och öppet förfarande.

1.3

Genom ett harmoniserat tvåstegsförfarande (beslut om återvändande – beslut om återsändande) skall principen om frivilligt återvändande (incitament) genomföras.

1.4

ReK välkomnar att inrättandet av ett EU-omfattande förbud mot återinresa också utgör en grundval för gemensam insamling av uppgifter (SIS II).

2.1

Regionkommittén framhåller att principerna om rättssäkerhet och kraven på en rättvis rättegång inte får sättas på undantag av skäl som har att göra med främlingsfientlighet och ekonomisk lönsamhet.

2.2

Kommittén betonar att man när man föreskriver en viss nivå av rättssäkerhet måste ta särskild hänsyn till proportionaliteten i tvångsåtgärderna. Eftersom migranter ofta vid återvändandet till ursprungslandet måste räkna med kraftiga repressalier är det viktigt att vidta nödvändiga åtgärder för att värna de mänskliga rättigheterna och ge högsta prioritet åt att skydda dessa inför verkställande av återresa.

2.3

ReK beklagar att inga särskilda bestämmelser om skydd för kvinnor och underåriga samt funktionshindrade personer planeras.

2.4

Inte heller offer för och vittnen till människohandel och andra brott begångna i samband med migration omfattas av EU:s skydd.

2.5

Kommittén vill understryka att det har fastställts att de mänskliga rättigheterna så som de kommer till uttryck i gemenskapens lagstiftning – framför allt i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna – och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna skall ligga till grund för ny lagstiftning. Det bör säkerställas genom uttryckliga och bindande hänvisningar till konkreta artiklar i konventionen och i stadgan att medlemsstaterna vid genomförandet av direktivet beaktar detta. Försiktiga formuleringar (”på vederbörligt sätt”, ”i linje med”) innebär en risk för alltför stort utrymme för tolkningar.

2.6

Kommittén anser inte att olaglig vistelse på medlemsstatens territorium i sig skall bedömas som tillräcklig grund för att tro att personen skall avvika. Ett sådant tillvägagångssätt skulle innebära att man föregriper domslutet, vilket står i strid med artikel 6 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (principen om en rättvis rättegång).

2.7

Kommittén vill understryka vikten av skydd till offer för och vittnen till människohandel. Offer för och vittnen till människohandel bör inte bara användas som instrument i straffrättsliga syften. Man bör i stället före återvändandet till ursprungslandet beakta läget där för att undvika att medverka till utpressning eller hot från brottslingar.

2.8

Kommittén anser att formuleringen om ”hot mot allmän ordning och säkerhet” skall tolkas så att den endast omfattar sådana brott mot centrala intressen för medlemsstaten som ligger över toleranströskeln och som utgör skäl för utfärdande av förbud mot återinresa. Överträdelser med ringa konsekvenser för samhällets bästa, exempelvis olaglig vistelse, bör inte bestraffas på detta sätt.

2.9

Kommittén rekommenderar att rättshjälp ges till personer som inte har tillräckliga medel, oavsett om sådan hjälp bedöms som nödvändig eller inte. Man kan inte på ett säkert sätt bedöma nödvändigheten av sådant ekonomiskt stöd under en pågående process. Därför bör bristen på tillräckliga ekonomiska resurser utgöra den enda grundvalen för beviljande av rättshjälp.

2.10

ReK anser att man måste ta särskild hänsyn till proportionaliteten i tvångsåtgärderna (tillfälligt frihetsberövande) eftersom migranterna vid återvändandet till ursprungslandet ofta måste räkna med svåra repressalier. Enskilda personer kan uppvisa extrema reaktioner. I sådana situationer får inte de mänskliga rättigheterna förloras ur sikte.

2.11

Regionkommittén anser att medlemsstaterna bör vara skyldiga att tillhandahålla adekvat medicinsk vård i samband med tillfälligt frihetsberövande.

2.12

Kommittén förordar att konventionen om barnets rättigheter, som undertecknades den 20 november 1989, skall genomföras fullt ut. Framför allt gäller detta rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, skydd av privatlivet, skydd mot våld och, misshandel och vanvård, rätt till förebyggande hälsovård, rätt till utbildning och yrkesutbildning samt minoritetsskydd.

2.13

Kommittén vill understryka att direktivet för konsekvensens skull måste säkerställa att delgivning från en medlemsstat erkänns och genomförs i de andra medlemsstaterna. Detta bör säkerställas genom bilaterala eller multilaterala överenskommelser som även omfattar nödvändigt administrativt bistånd.

2.14

Regionkommittén förespråkar inrättandet av ett centralt IT-system för lagring av personuppgifter. De rättsvårdande myndigheterna i de enskilda medlemsstaterna bör ha tillgång till detta system och vara skyldiga att överföra nödvändiga uppgifter.

1.

Medlemsstaterna skall i ett av EU centralt inrättat IT-system lagra och uppdatera personuppgifter om tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i en medlemsstat och som återsänds eller skall återsändas av medlemsstaten. Uppgifterna skall vara relevanta för förfarandet.

2.

De rättsvårdande myndigheterna i de enskilda medlemsstaterna skall ha tillgång till detta system och är skyldiga att överföra de uppgifter som avses i artikel 16a.1.