12.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/12

1)

upphäva domen från förstainstansrättens tredje avdelning av den 5 april 2006 (mål T-279/02) (1) i den mån domen berör klaganden,

2)

i första hand ogiltigförklara beslutet av den 2 juli 2002 (K.37.519 – metionin) i den mån det berör klaganden,

eller att ogiltigförklara de böter som klaganden ålades i artikel 3 i det överklagade beslutet eller att sätta ned bötesbeloppet

3)

i andra hand återförvisa målet till förstainstansrätten för avgörande i enlighet med domstolens rättsliga bedömning i domen, och

4)

i vart fall förplikta kommissionen att ersätta klagandens rättegångskostnader vad avser förfarandet vid förstainstansrätten och vid domstolen.

—

För det första har domstolen åsidosatt kraven enligt klarhetsprincipen (nulla poene sine lege certa) avseende sanktionsbestämmelserna och – till följd av detta – felaktigt slagit fast att artikel 15.2 i förordning nr 17 inte är rättsstridig.

—

För det andra har förstainstansrätten vid bedömningen av överträdelsens längd förvanskat fakta och åsidosatt principen att en part skall presumeras vara oskyldig till dess motsatsen har bevisats (in dubio pro reo) och den grundläggande principen om rätt till en rättvis rättegång.

—

För det tredje har domstolen åsidosatt proportionalitetsprincipen i den mån principen åsyftar att ett straff skall vara proportionerligt i förhållande till överträdelsen, genom att grundbeloppet vid bestämmandet av böterna fastställdes till 30 miljoner euro trots att överträdelsen inte hade någon effekt på priset på metionin. Samtidigt åsidosatte domstolen sin motiveringsskyldighet genom motsägelsefulla domskäl.

—

För det fjärde har domstolen åsidosatt likabehandlingsprincipen genom att inte reducera höjningen av böterna, vilka skall ha en tillräckligt avskräckande effekt, motsvarande skillnaden i storlek mellan klaganden och Aventis.