15.7.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 165/13


Överklagande ingett den 12 april 2006 av Schneider Electric SA av det beslut som förstainstansrätten (fjärde avdelningen) meddelade den 31 januari 2006 i mål T-48/03, Schneider Electric SA. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-188/06 P)

(2006/C 165/22)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Schneider Electric SA (ombud: A. Winckler, I. Girgenson, M. Pittie, avocats)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

upphäva, med stöd av artikel 225.1 EG och artikel 61 i domstolens stadga, förstainstansrättens beslut av den 31 juni 2006 i mål T-48/03, Schneider Electric SA mot Europeiska gemenskapernas kommission,

återförvisa målet till förstainstansrätten för avgörande i sak, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande att förstainstansrätten har missuppfattat de relevanta omständigheterna och har gjort en felaktig rättstillämpning.

I motsats till vad förstainstansrätten har påstått skedde inte överlåtelsen av Legrand till konsortiet Wendel/KKR ”spontant” och blev inte ”oåterkallelig” innan beslutet av den 2 december 2002 antogs. (1) Beslutet att inte fullfölja koncentrationen innebär inte att Schneider saknar intresse få beslutet prövat.

Beslutet av den 4 december 2002 utgör faktiskt ett förbudsbeslut särskilt med hänsyn till de instruktioner som förstainstansrätten gett till kommissionen. In sin dom av den 22 oktober 2002 i målet Schneider mot kommissionen, fastslog förstainstansrätten på ett tydligt sätt att kommissionen borde återuppta förfarandet för kontroll vid meddelandet om anmärkningar.

Om beslutet av den 4 december 2002 skulle anses utgöra ett beslut om att inleda den fördjupade granskningsfasen, kan det bli föremål för en talan om ogiltigförklaring. Ett beslut som antagits med stöd av artikel 6.1 c i förordning 4064/89 (2) kan nämligen, i den utsträckning det går någon emot, bli föremål för en talan om ogiltigförklaring. Under de mycket särskilda omständigheterna i förevarande fall var beslutet av den 4 december 2002 i alla händelser sådant att det kunde bli föremål för en talan. Varje annan tolkning skulle utgöra en vägran att döma.

Slutligen kan beslutet att avsluta förfarandet kan också bli föremål för en talan om ogiltigförklaring, liksom varje beslut genom vilket kommissionen påtagligt ändrar den berörda partens rättsliga ställning.


(1)  Kommissionens beslut av den 4 december 2002 att inleda den fördjupade granskningsfasen i koncentrationsförfarandet mellan Schneider och Legrand (Ärende COMP/M.2283 Schneider/Legrand)

(2)  Rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT L 395, s.1; svensk specialutgåva, annex, s.16).