25.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 74/20


Talan väckt den 3 november 2005 – ARCHI.M.E.D.-E.S mot kommissionen

(mål T-397/05)

(2006/C 74/41)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Architecture, Microclimat, Energies Douces – Europé et sud SARL (ARCHI.M.E.D.-E.S) (Ganges, Frankrike) (ombud: advokaterna P.-P. van Gehuchten, J. Sambon och P. Reyniers)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

fastställa att kommissionen inte hade rätt att säga upp avtalet av den 30 augusti 2005,

förplikta kommissionen att betala 125 906 EUR jämte dröjsmålsränta enligt lag från den 12 februari 2002, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden är part i avtalet BU 209-95 som ingicks med kommissionen efter en anbudsinfordran inom ramen för det särskilda programmet för forskning och teknisk utveckling inom området icke-nukleär energi. (1) Avtalet avser renovering av en byggnad i Lyon med hjälp av solarkitektur och bioklimatiska metoder. Avtalet innehåller en skiljedomsklausul enligt vilken gemenskapsdomstolarna är exklusivt behöriga att avgöra tvister mellan avtalsparterna i fråga om giltigheten, tillämpningen och tolkningen av avtalet.

Vid fullgörandet av sina avtalsenliga skyldigheter översände sökanden den 12 december 2001 projektets slutrapport till kommissionen. Kommissionen godkände inte rapporten, utan den 5 juli 2002 tillställde den sökanden ett beslut om indrivning av utbetalade förskott. Kommissionen underkände härvid vissa av de kostnader som sökanden hade deklarerat i nämnda rapport. Varken skriftväxlingen mellan parterna, de möten som hölls eller en medlares ingripande kunde leda till att tvisten gjordes upp i godo. Kommissionen tillställde sökanden, genom rekommenderat brev av den 30 augusti 2005, ett slutligt beslut om indrivning som föregicks av en faktura av den 23 augusti 2005. Detta beslut är föremål för denna talan, som sökanden har väckt med stöd av skiljedomsklausulen.

Det huvudsakliga syftet med talan är att kommissionen skall förpliktas att betala 20 procent av det återstående stöd som sökanden har rätt till enligt avtalet BU 209-95.

Till stöd för sina yrkanden gör sökanden gällande att varje bestridande av det sätt på vilket projektet genomfördes av avtalsparterna skulle ha framställts av kommissionen före den dag då projektet antogs ha godkänts (två månader från och med den dag då slutrapporten presenterades). Enligt sökanden har kommissionen förlorat rätten att framställa anspråk och den kan därför inte med fog anse att den har en fordran på sökanden. Eftersom kommissionen inte längre har en sådan rätt är den således alltjämt skyldig att utge det återstående stöd till sökanden som den åtagit sig att betala ut enligt avtalet i fråga.


(1)  Program som införts genom rådets beslut 94/806/EG av den 23 november 1994, EGT L 334, s. 87.