ANTAGNA TEXTER
P6_TA(2005)0128
Bestånden av tunga *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om återhämtningsåtgärder för bestånden av tunga i västra delen av Engelska kanalen och i Biscayabukten (KOM (2003)0819 - C5-0047/2004 - 2003/0327(CNS))
(Samrådsförfarandet)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2003)0819) (1), |
|
— |
med beaktande av a/rtikel 37 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5-0047/2004), |
|
— |
med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A6-0050/2005). |
|
1. |
Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget. |
|
3. |
Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt. |
|
4. |
Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag. |
|
5. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt. |
|
KOMMISSIONENS FÖRSLAG |
PARLAMENTETS ÄNDRINGAR |
||||||||
|
Ändring 1 |
|||||||||
|
Titel |
|||||||||
|
Förslag till rådets förordning om återhämtningsåtgärder för bestånden av tunga i västra delen av Engelska kanalen och i Biscayabukten |
Förslag till rådets förordning om en förvaltningsplan för bestånden av tunga i västra delen av Engelska kanalen och i Biscayabukten (Ändringen innebär att ordet ”återhämtning” byts ut mot ordet ”förvaltning” i hela texten, förutom i artikel 3.3.) |
||||||||
|
Ändring 2 |
|||||||||
|
Skäl 1 |
|||||||||
|
(1) Av nyligen framlagda vetenskapliga rekommendationer från Internationella havsforskningsrådet (ICES) framgår det att bestånden av tunga i ICES-område VIIe, VIIIa och VIIIb har utsatts för en fiskedödlighet som har minskat mängden lekmogen fisk i havet till en nivå där bestånden inte längre fylls på genom fortplantning, och att dessa bestånd därför hotas av kollaps. |
utgår |
||||||||
|
Ändring 3 |
|||||||||
|
Skäl 2 |
|||||||||
|
(2) Åtgärder bör vidtas för att fastställa fleråriga planer för dessa bestånds återhämtning enligt artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. |
(2) Åtgärder för förvaltning av dessa bestånd bör vidtas i enlighet med artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. |
||||||||
|
Ändring 4 |
|||||||||
|
Skäl 3 |
|||||||||
|
(3) Målet för dessa planer skall vara att se till att dessa bestånd åter befinner sig inom säkra biologiska gränser inom fem till tio år . |
(3) Målet för dessa planer skall vara att se till att dessa bestånd förblir inom säkra biologiska gränser. |
||||||||
|
Ändring 5 |
|||||||||
|
Skäl 3a (nytt) |
|||||||||
|
|
(3a) Den nya gemensamma fiskeripolitiken har som mål att möjliggöra ett hållbart utnyttjande av de levande akvatiska resurserna genom ett balanserat hänsynstagande till miljömässiga, sociala och ekonomiska faktorer. |
||||||||
|
Ändring 6 |
|||||||||
|
Skäl 3b (nytt) |
|||||||||
|
|
(3b) Kommissionen och medlemsstaterna skall se till att de regionala rådgivande kommittéerna och andra berörda parter medverkar fullt ut i genomförandet av dessa förvaltningsplaner. |
||||||||
|
Ändring 7 |
|||||||||
|
Skäl 5 |
|||||||||
|
(5) De berörda beståndens storlek i absoluta tal, så som de beräknas av STECF och ICES, är alltför osäkra för att användas som mål för återhämtningen, och därför bör målen uttryckas i termer av fiskedödlighet. |
utgår |
||||||||
|
Ändring 8 |
|||||||||
|
Skäl 6 |
|||||||||
|
(6) För att detta mål skall kunna uppnås måste fiskedödligheten kontrolleras på ett sätt som gör det högst sannolikt att den minskar år efter år. |
utgår |
||||||||
|
Ändring 9 |
|||||||||
|
Skäl 8 |
|||||||||
|
(8) När återhämtningen har uppnåtts bör rådet på kommissionens förslag fatta beslut om uppföljningsåtgärder i enlighet med artikel 6 i förordning (EG) nr 2371/2002. |
utgår |
||||||||
|
Ändring 10 |
|||||||||
|
Artikel 2 |
|||||||||
|
Återhämtningsplanens mål är att bestånden av tunga skall öka så att de åter befinner sig inom säkra biologiska gränser. |
Förvaltningsplanens mål är att bestånden av tunga skall underhållas så att de åter befinner sig inom säkra biologiska gränser. |
||||||||
|
Ändring 12 |
|||||||||
|
Artikel 3, punkt 2 |
|||||||||
|
2. Om kommissionen på grundval av den årliga utvärderingen finner att något av de berörda bestånden av tunga har uppnått de mål som fastställs i artikel 2 skall rådet med kvalificerad majoritet och på kommissionens förslag fatta beslut om att för det beståndet byta ut den återhämtningsplan som föreskrivs i den här förordningen mot en förvaltningsplan enligt artikel 6 i förordning 2371/2002. |
utgår |
||||||||
|
Ändring 13 |
|||||||||
|
Artikel 3, punkt 3 |
|||||||||
|
3. Om kommissionen på grundval av den årliga utvärderingen finner att något av de berörda bestånden av tunga inte visar tillräckliga tecken på återhämtning skall rådet med kvalificerad majoritet och på kommissionens förslag fatta beslut om ytterligare och/eller alternativa åtgärder för att säkerställa de berörda beståndens återhämtning. |
3. Om kommissionen på grundval av den årliga utvärderingen finner att något av de berörda bestånden av tunga hotas av kollaps skall rådet med kvalificerad majoritet och på kommissionens förslag fatta beslut om ytterligare och/eller alternativa åtgärder för att säkerställa de berörda beståndens återhämtning. |
||||||||
|
Ändring 14 |
|||||||||
|
Artikel 5, punkt 1 |
|||||||||
|
1. Om STECF i ljuset av den senaste rapporten från ICES beräknar att fiskedödligheten för ett av de berörda bestånden av tunga ligger över 0,14 per år skall TAC för det beståndet inte överskrida en fångstnivå som enligt en vetenskaplig utvärdering som görs av STECF i ljuset av den senaste rapporten från ICES kommer att resultera i en minskning med
|
1. TAC skall inte överskrida en fångstnivå som, enligt en vetenskaplig utvärdering som görs av STECF i ljuset av den senaste rapporten från ICES, kommer att resultera i en ökning med 15% av mängden lekmogen fisk i havet vid utgången av året för dess tillämpning, i förhållande till de mängder som bedöms ha funnits i havet i början av det aktuella året. |
||||||||
|
Ändring 15 |
|||||||||
|
Artikel 5, punkt 2 |
|||||||||
|
2. Om STECF i ljuset av den senaste rapporten från ICES beräknar att fiskedödligheten för ett av de berörda bestånden av tunga är lika med eller mindre än 0,14 per år skall TAC för det beståndet fastställas på en fångstnivå som enligt en vetenskaplig utvärdering som görs av STECF i ljuset av den senaste rapporten från ICES kommer att resultera i en fiskedödlighet på
|
2. Rådet skall inte anta någon TAC för vilken STECF i ljuset av den senaste rapporten från ICES beräknar att den under året för dess tillämpning kommer att leda till en fiskedödlighet som överskrider följande värden: Tunga i Biscayabukten: 0,36 Tunga i västra delen av Engelska kanalen: nivån skall fastställas på grundval av ett senare yttrande från ICES efter införlivandet av uppgiftsserier från vissa länder som hittills inte beaktats . |
||||||||
|
Ändring 16 |
|||||||||
|
Artikel 6 |
|||||||||
|
1. Under det första tillämpningsåret för den här förordningen skall följande bestämmelser gälla:
|
|
||||||||
|
2. Från och med det andra tillämpningsåret för den här förordningen skall följande bestämmelser gälla:
|
2. Från och med det första tillämpningsåret för den här förordningen skall följande bestämmelser gälla:
|
||||||||
|
Ändring 17 |
|||||||||
|
Kapitel III |
|||||||||
|
|
Detta kapitel utgår. |
||||||||
|
Ändring 18 |
|||||||||
|
Artikel 16 |
|||||||||
|
Genom undantag från artikel 5.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 2807/83 av den 22 september 1983 om närmare bestämmelser för registrering av uppgifter om medlemsstaternas fångster av fisk skall den tillåtna toleransmarginalen vid uppskattning av de kvantiteter i kilogram fångst som förvaras ombord vara 5 % av uppgiften i loggboken. |
Genom undantag från artikel 5.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 2807/83 av den 22 september 1983 om närmare bestämmelser för registrering av uppgifter om medlemsstaternas fångster av fisk skall den tillåtna toleransmarginalen vid uppskattning av de kvantiteter i kilogram färskvikt som förvaras ombord vara 8 % av uppgiften i loggboken. Om ingen omräkningsfaktor fastställts i gemenskapslagstiftningen skall den omräkningsfaktor gälla som har antagits av den medlemsstat vars flagg fartyget för. |
||||||||
|
Ändring 19 |
|||||||||
|
Artikel 17 |
|||||||||
|
De behöriga myndigheterna i en medlemsstat skall se till att alla kvantiteter tunga över 50 kg som fångats i något av de områden som anges i artikel 1 före försäljning vägs med en våg av den typ som används vid fiskauktioner. |
De behöriga myndigheterna i en medlemsstat skall se till att alla kvantiteter tunga över 100 kg som fångats i något av de områden som anges i artikel 1 före försäljning vägs med en våg av den typ som används vid fiskauktioner. |
||||||||
|
Ändring 20 |
|||||||||
|
Artikel 19, punkt 1 |
|||||||||
|
1. De behöriga myndigheterna i en medlemsstat får begära att en kvantitet tunga över 50 kg , som har fångats inom något av de geografiska områden som anges i artikel 1 och som först landats i den medlemsstaten, vägs innan den transporteras vidare från den hamn där den först landats. |
1. De behöriga myndigheterna i en medlemsstat får begära att en kvantitet tunga över 100 kg , som har fångats inom något av de geografiska områden som anges i artikel 1 och som först landats i den medlemsstaten, vägs innan den transporteras vidare från den hamn där den först landats. |
||||||||
|
Ändring 21 |
|||||||||
|
Artikel 19, punkt 2 |
|||||||||
|
2. Genom undantag från artikel 13 i förordning (EEG) nr 2847/93 skall kvantiteter över 50 kg av tunga som transporteras någon annanstans än landnings- eller importplats åtföljas av en kopia av en av de deklarationer som anges i artikel 8.1 i förordning (EEG) nr 2847/93 avseende den transporterade kvantiteten tunga. Undantag enligt artikel 13.4 b i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 skall inte tillämpas. |
2. Genom undantag från artikel 13 i förordning (EEG) nr 2847/93 skall kvantiteter över 100 kg av tunga som transporteras någon annanstans än landnings- eller importplats åtföljas av en kopia av en av de deklarationer som anges i artikel 8.1 i förordning (EEG) nr 2847/93 avseende den transporterade kvantiteten tunga. Undantag enligt artikel 13.4 b i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 skall inte tillämpas. |
||||||||
|
Ändring 22 |
|||||||||
|
Bilaga |
|||||||||
|
|
Denna bilaga utgår. |
||||||||
(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
P6_TA(2005)0129
Återanvändning, materialåtervinning och återvinning av motorfordon ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om typgodkännande av motorfordon med avseende på återanvändning, materialåtervinning och återvinning samt om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG (KOM(2004)0162 - C5-0126/2004 - 2004/0053(COD))
(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2004)0162) (1), |
|
— |
med beaktande av artikel 251.2 och artikel 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C5-0126/2004), |
|
— |
med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0004/2005). |
|
1. |
Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet en ny text om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt. |
(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
P6_TC1-COD(2004)0053
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 14 april 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/.../EG om typgodkännande av motorfordon med avseende på återanvändning, materialåtervinning och återvinning samt om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och
av följande skäl:
|
(1) |
Enligt artikel 7.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon (3) bör lämpliga bestämmelser fastställas för att säkerställa att typgodkända fordon som hör till kategori M1 eller N1 kan släppas ut på marknaden bara om de är återanvändbara och återvinningsbara i en omfattning som motsvarar minst 85 % respektive 95 % av massan. |
|
(2) |
Återanvändning av komponenter, återvinning och materialåtervinning utgör viktiga delar i gemenskapens strategi för avfallshantering. Vid utvecklingen av nya fordonsmodeller bör därför fordonstillverkare och deras leverantörer anmodas planera för detta redan i inledningsskedet, för att därigenom förenkla hanteringen av fordon som nått slutet av sin livscykel. |
|
(3) |
Detta direktiv är ett av särdirektiven inom ramen för det EG-helfordonsgodkännande som fastställs genom rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (4). |
|
(4) |
Helfordonsgodkännande är för närvarande obligatoriskt för kategori M1-fordon och kommer inom en snar framtid att vara obligatoriskt för alla fordonskategorier. Det är därför nödvändigt att integrera åtgärder för återanvändning och återvinning av fordon i typgodkännandesystemet. |
|
(5) |
Det är följaktligen också nödvändigt att fastställa bestämmelser för att beakta det faktum att N1-fordon ännu inte omfattas av helfordonsgodkännandet. |
|
(6) |
Tillverkaren bör ge det behöriga organet tillgång till all relevant teknisk information om de material ett fordon består av och deras respektive massa för att göra det möjligt att kontrollera att tillverkarens beräkningar har gjorts i enlighet med ISO 22628:2002. |
|
(7) |
För att det behöriga organet skall kunna validera tillverkarens beräkningar i samband med typgodkännandet måste denne ha lämpliga metoder och förfaranden för att hantera den information som kommer från leverantörerna. Innan typgodkännande kan beviljas bör det behöriga organet göra en preliminär bedömning av dessa metoder och förfaranden och utfärda ett intyg där det framgår att de är tillfredsställande. |
|
(8) |
Hur viktiga olika uppgifter är för beräkningen av återvinningsgraden måste bedömas i enlighet med hur uttjänta fordon hanteras. Tillverkaren bör därför rekommendera en strategi för hantering av uttjänta fordon och ge det behöriga organet närmare information om denna strategi. Denna strategi bör grundas på beprövad teknik som redan är tillgänglig eller som håller på att utvecklas då ansökan om typgodkännande lämnas in. |
|
(9) |
Fordon för särskilda ändamål utformas för att fylla en viss funktion och kräver montering av särskilda karosser, vilket tillverkaren inte har fullständig kontroll över. Det är därför inte möjligt att beräkna återvinningsgraden på ett korrekt sätt. Sådana fordon bör därför undantas från beräkningskraven. |
|
(10) |
Ej färdigbyggda fordon utgör en avsevärd andel av N1-fordonen. Tillverkaren av grundfordonet har inte möjlighet att beräkna återvinningsgraden för det färdiga fordonet, eftersom uppgifter om de senare stegen i tillverkningsprocessen inte är tillgängliga när grundfordonet utformas. Det är därför rimligt att kräva att endast grundfordonet måste uppfylla kraven i detta direktiv. |
|
(11) |
Fordon som tillverkas i små serier har mycket liten marknadsandel, och det skulle inte innebära några större miljömässiga fördelar om de omfattas av direktivet. Det är därför lämpligt att de undantas från vissa bestämmelser i direktivet. |
|
(12) |
I enlighet med artikel 7.5 i direktiv 2000/53/EG bör, av trafiksäkerhets- och miljöskyddsskäl, lämpliga åtgärder vidtas för att förhindra att vissa komponenter från uttjänta fordon återanvänds. Sådana åtgärder bör endast gälla återanvändning i nya fordon. |
|
(13) |
Bestämmelserna i detta direktiv kommer att innebära att tillverkarna måste tillhandahålla nya data i samband med typgodkännandet, och detta bör anges i direktiv 70/156/EEG, som innehåller en uttömmande förteckning över de uppgifter som skall lämnas vid typgodkännande. Direktivet bör därför ändras. |
|
(14) |
De åtgärder som är nödvändiga för att anpassa detta direktiv till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen bör antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som anges i artikel 13.3 i direktiv 70/156/EEG. |
|
(15) |
Eftersom målen för den föreslagna åtgärden, att minimera den inverkan uttjänta fordon har på miljön genom att kräva att de redan från början utformas för att kunna återanvändas och återvinnas, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva och de därför, på grund av åtgärdens omfattning, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, får gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. |
|
(16) |
I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan direktivet och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte
I detta direktiv fastställs administrativa och tekniska bestämmelser för typgodkännande av sådana fordon som omfattas av artikel 2 i syfte att säkerställa att komponenter och material som används i sådana fordon kan återanvändas, materialåtervinnas och återvinnas till de miniminivåer som anges i bilaga I.
I direktivet fastställs särskilda bestämmelser för att säkerställa att återanvändning av komponenter inte ger upphov till trafiksäkerhets- och miljörisker.
Artikel 2
Tillämpningsområde
Detta direktiv skall vara tillämpligt på fordon som hör till kategori M1 eller N1 enligt definitionen i del A av bilaga II till direktiv 70/156/EEG och på nya eller återanvända komponenter från sådana fordon.
Artikel 3
Undantag
Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 7 skall detta direktiv inte vara tillämpligt på
|
a) |
fordon för särskilda ändamål enligt definitionen i avsnitt A punkt 5 i bilaga II till direktiv 70/156/EEG, |
|
b) |
kategori N1-fordon som byggs i flera etapper, förutsatt att grundfordonet uppfyller kraven i med direktivet, |
|
c) |
fordon som tillverkas i små serier enligt artikel 8.2 a i direktiv 70/156/EEG. |
Artikel 4
Definitioner
I detta direktiv avses med
|
1. |
”fordon”: motorfordon. |
|
2. |
”komponent”: del eller sammansatta delar som utgör del av fordonet då det tillverkas. Termen omfattar även komponenter och separata tekniska enheter enligt definitionen i artikel 2 i direktiv 70/156/EEG. |
|
3. |
”fordonstyp»: den typ av fordon som definieras i avsnitt B punkterna 1 och 3 i bilaga II till direktiv 70/156/EEG. |
|
4. |
”uttjänt fordon”: ett fordon enligt definitionen i artikel 2.2 i direktiv 2000/53/EG. |
|
5. |
”referensfordon”: den version av en fordonstyp som godkännandemyndigheten i samråd med tillverkaren och i enlighet med de kriterier som anges i bilaga I har fastställt är den som är minst lämpad för återanvändning, återvinning och materialåtervinning. |
|
6. |
”fordon byggt i flera etapper”: ett fordon som byggts i en tillverkningsprocess som är uppdelad i separata etapper. |
|
7. |
”grundfordon”: ett fordon enligt definitionen i artikel 2 fjärde strecksatsen i direktiv 70/156/EEG som används som grund i en fleretappskonstruktion. |
|
8. |
”etappvis konstruktion”: process då ett fordon konstrueras i flera etapper genom att ett grundfordon förses med komponenter eller genom att komponenter anpassas. |
|
9. |
”återanvändning”: återanvändning enligt definitionen i artikel 2.6 i direktiv 2000/53/EG. |
|
10. |
”materialåtervinning”: materialåtervinning enligt definitionen i artikel 2.7 första meningen i direktiv 2000/53/EG. |
|
11. |
”energiutvinning”: energiutvinning enligt definitionen i artikel 2.7 andra meningen i direktiv 2000/53/EG. |
|
12. |
”återvinning”: återvinning enligt definitionen i artikel 2.8 i direktiv 2000/53/EG. |
|
13. |
”återanvändbarhet”: möjligheten att återanvända komponenter från ett uttjänt fordon. |
|
14. |
”materialåtervinningsbarhet”: möjligheten att materialåtervinna komponenter eller material från ett uttjänt fordon. |
|
15. |
”återvinningsbarhet”: möjligheten att återvinna komponenter eller material från ett uttjänt fordon. |
|
16. |
”materialåtervinningsgrad hos ett fordon (Rcyc)”: den procentandel av det nya fordonets massa som kan återanvändas och materialåtervinnas. |
|
17. |
”återvinningsgrad hos ett fordon (Rcov)”: den procentandel av det nya fordonets massa som kan återanvändas och återvinnas. |
|
18. |
”strategi”: omfattande plan som består av samordnade åtgärder som skall vidtas avseende demontering, fragmentering eller liknande processer samt avseende återvinning av material för att redan på utvecklingsstadiet säkerställa att den fastställda återvinningsgraden kan uppnås. |
|
19. |
”massa”: fordonets massa enligt definitionen i punkt 2.6 i bilaga I till direktiv 70/156/EEG, exklusive förarens vikt, vilken uppskattas till 75 kg. |
|
20. |
”behörigt organ”: enhet, till exempel teknisk enhet eller annat befintligt organ, som av en medlemsstat anmälts för att utföra preliminära bedömningar och utfärda intyg om överensstämmelse i enlighet med anvisningarna i detta direktiv. Det behöriga organet får fungera som typgodkännandemyndighet, under förutsättning att dess behörighet på detta område är vederbörligen dokumenterad. |
Artikel 5
Typgodkännandebestämmelser
1. Medlemsstaterna skall, där så är lämpligt, bevilja EG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande med avseende på återanvändbarhet, materialåtervinningsbarhet och återvinningsbarhet endast till sådana fordon som uppfyller kraven i detta direktiv.
2. För tillämpningen av punkt 1 skall tillverkaren ge godkännandemyndigheten den detaljerade tekniska information om de material som använts vid tillverkning av fordonet och dess komponenter som behövs för de beräkningar och kontroller som avses i bilaga I till detta direktiv. I de fall där sådan information omfattas av immaterialrättigheter eller utgör kunskap som tillverkaren och dennes leverantörer är ensamma om, skall tillverkaren och leverantörerna ge den information som behövs för att beräkningarna skall kunna utföras korrekt .
3. Avseende återanvändbarhet, materialåtervinningsbarhet och återvinningsbarhet skall medlemsstaterna säkerställa att tillverkaren använder den mall för informationsdokumentet som finns i bilaga II till detta direktiv när denne lämnar in en ansökan om EG-typgodkännande enligt artikel 3.1 i direktiv 70/156/EEG.
4. När EG-typgodkännande beviljas enligt artikel 4.3 i direktiv 70/156/EEG skall godkännandemyndigheten använda den mall för EG-typgodkännandeintyg som finns i bilaga III till detta direktiv.
Artikel 6
Preliminär bedömning
1. Medlemsstaterna skall inte bevilja typgodkännande utan att först säkerställa att tillverkaren tillämpar metoder och förfaranden i enlighet med punkt 3 i bilaga IV till detta direktiv för att hantera information som gäller de aspekter av återanvändning och återvinning som täcks av detta direktiv. När den preliminära bedömningen har genomförts skall ett intyg med titeln ”Intyg om överensstämmelse med bilaga IV” (i det följande kallat ”intyg om överensstämmelse”) utfärdas till tillverkaren.
2. Medlemsstaterna skall som ett led i den preliminära bedömningen se till att alla material som används vid tillverkningen av ett fordon uppfyller kraven i artikel 4.2 a i direktiv 2000/53/EG.
Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som avses i artikel 9 i detalj fastställa de föreskrifter som krävs för att kontrollera att dessa krav uppfylls.
3. För tillämpningen av punkt 1 skall tillverkaren rekommendera en strategi för att demontera, återanvända och återvinna komponenter samt för att återvinna material. Strategin skall grundas på beprövade tekniker som finns tillgängliga eller som håller på att utvecklas när ansökan om typgodkännande lämnas in.
4. Medlemsstaterna skall utse ett behörigt organ i enlighet med punkt 2 i bilaga IV för att genomföra den preliminära bedömningen och utfärda intyget om överensstämmelse.
5. Intyget om överensstämmelse skall omfatta lämplig dokumentation och beskriva den strategi som tillverkaren har rekommenderat. Det behöriga organet skall använda den mall som finns i tillägg 1 till bilaga IV.
6. Intyget om överensstämmelse skall vara giltigt minst två år från det att det utfärdas och så länge det är giltigt skall inga nya kontroller genomföras.
7. Tillverkaren skall informera det behöriga organet om alla viktigare ändringar som kan påverka intygets giltighet. Efter samråd med tillverkaren skall det behöriga organet besluta om nya kontroller är nödvändiga.
8. Vid slutet av intygets giltighetstid skall det behöriga organet , om så är lämpligt, utfärda ett nytt intyg om överensstämmelse eller förlänga intygets giltighetstid med ytterligare två år. Det behöriga organet skall utfärda ett nytt intyg i de fall det skett viktiga förändringar som det behöriga organet gjorts uppmärksam på.
Artikel 7
Återanvändning av komponenter
De komponenter som förtecknas i bilaga V till detta direktiv skall
|
a) |
betraktas som ej återanvändbara för beräkning av återvinningsgraden, |
|
b) |
inte återanvändas vid tillverkning av fordon som omfattas av direktiv 70/156/EEG. |
Artikel 8
Ändringar av direktiv 70/156/EEG
Direktiv 70/156/EEG skall ändras i enlighet med bilaga VI till detta direktiv.
Artikel 9
Ändringar
Ändringar av detta direktiv som är nödvändiga för att anpassa det till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen skall antas av kommissionen i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 13.3 i direktiv 70/156/EEG.
Artikel 10
Genomförandedatum för typgodkännande
1. Från och med den ... (5) får medlemsstaterna inte, när det gäller en typ av fordon som uppfyller kraven i detta direktiv,
|
a) |
vägra att bevilja EG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande, |
|
b) |
förbjuda registrering, försäljning eller ibruktagande av nya fordon. |
2. Från och med den ... (6) skall medlemsstaterna, när det gäller en typ av fordon som inte uppfyller kraven i detta direktiv,
|
a) |
vägra att bevilja EG-typgodkännande, |
|
b) |
vägra att bevilja nationellt typgodkännande. |
3. Från och med den ... (7) skall medlemsstaterna, om kraven i detta direktiv inte är uppfyllda,
|
a) |
betrakta intyg om överensstämmelse som åtföljer nya fordon som ogiltiga vid tillämpningen av artikel 7.1 i direktiv 70/156/EEG, |
|
b) |
vägra registrering, försäljning eller ibruktagande av nya fordon, såvida inte artikel 8.2 b i direktiv 70/156/EEG gäller. |
4. Artikel 7 skall gälla från och med den ... (5).
Artikel 11
Införlivande
1. Medlemsstaterna skall senast den ... (5) anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som krävs för att följa detta direktiv. De skall genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen.
De skall tillämpa dessa bestämmelser från och med den ... (5).
När medlemsstaterna antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Metoden för hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv fastställa .
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 12
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 13
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i ... den ...
För Europaparlamentet
Ordförande
För rådet
Ordförande
(1) EUT C ...
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 14 april 2005.
(3) EGT L 269, 21.10.2000, s. 34. Direktivet ändrat genom kommissionens beslut 2005/63/EG (EUT L 25, 28.1.2005, s. 73).
(4) EGT L 42, 23.2.1970, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2004/104/EG (EUT L 337, 13.11.2004, s. 13).
(5) 12 månader efter det att detta direktiv trätt i kraft.
(6) 36 månader efter det att detta direktiv trätt i kraft.
(7) 54 månader efter det att detta direktiv trätt i kraft.
BILAGA
FÖRTECKNING ÖVER BILAGOR
|
Bilaga I |
Krav |
|
Bilaga II |
Informationsdokument för EG-typgodkännande av fordon |
|
Bilaga III |
Mall för EG-typgodkännandeintyg |
|
Bilaga IV |
Preliminär bedömning av tillverkaren Tillägg 1: Mall för intyg om överensstämmelse |
|
Bilaga V |
Komponenter som inte får återanvändas |
|
Bilaga VI |
Ändringar av direktiv 70/156/EEG |
BILAGA I
KRAV
1. Fordon som hör till kategori M1 eller kategori N1 skall konstrueras så att de
|
— |
kan återanvändas eller materialåtervinnas till minst 85 % av fordonets massa, |
|
— |
kan återanvändas eller återvinnas till minst 95 % av fordonets massa, |
enligt de förfaranden som föreskrivs i denna bilaga.
2. I samband med ansökan om typgodkännande skall tillverkaren lämna in en korrekt ifylld blankett som är utformad enligt bilaga A till ISO-standard 22628:2002. Blanketten skall innehålla uppgifter om materialets uppdelning.
Den skall åtföljas av en förteckning över komponenter som demonterats där det också anges vilken form de är i samt vilket förfarande leverantören rekommenderar för vidare hantering.
3. För tillämpningen av punkterna 1 och 2 skall tillverkaren för godkännandemyndigheten kunna visa att referensfordonen uppfyller kraven. Den beräkningsmetod som beskrivs i bilaga B till ISO-standarden 22628:2002 skall användas.
Tillverkaren måste kunna visa att alla versioner av fordonstypen uppfyller kraven i direktivet.
4. När referensfordonen väljs ut skall man beakta följande kriterier:
|
— |
Typ av kaross. |
|
— |
Tillgängliga utföranden (1) . |
|
— |
Extratillbehör (1) som kan monteras på tillverkarens ansvar. |
5. Om godkännandemyndigheten och tillverkaren tillsammans inte gemensamt kan fastställa vilken version av fordonstypen som är minst lämpad för återanvändning, återvinning och materialåtervinning skall ett referensfordon väljas ut per
|
a) |
”typ av karosseri” enligt definitionen i avsnitt C punkt 1 i bilaga II till direktiv 70/156/EEG för M1-fordon, |
|
b) |
”typ av karosseri”, dvs. skåpbil, chassi-förarhytt, pick-up etc. för N1-fordon. |
6. När det gäller beräkningen skall däck anses materialåtervinningsbara.
7. Massan skall uttryckas i kilo med en decimal. Nivåerna skall beräknas i procent med en decimal och avrundas enligt följande:
|
a) |
Om siffran efter decimaltecknet är 0-4 skall talet avrundas nedåt. |
|
b) |
Om siffran efter decimaltecknet är 5-9 skall talet avrundas uppåt. |
8. När de beräkningar som avses i denna bilaga kontrolleras skall godkännandemyndigheten säkerställa att den blankett som nämns i punkt 2 i denna bilaga överensstämmer med den rekommenderade strategi som bifogats det intyg om överensstämmelse som avses i artikel 6.1.
9. När komponenternas materialsammansättning och massa kontrolleras skall tillverkaren ställa till godkännandemyndighetens förfogande fordon och komponenter som godkännandemyndigheten anser nödvändiga.
(1) T.ex. läderklädsel, radio, luftkonditionering, aluminiumfälgar etc.
BILAGA II
INFORMATIONSDOKUMENT FÖR EG-TYPGODKÄNNANDE
BILAGA III
MALL FÖR EG-TYPGODKÄNNANDEINTYG
Största format: A4 (210 x 297 mm)
EG-TYPGODKÄNNANDEINTYG
BILAGA IV
PRELIMINÄR BEDÖMNING
1. Syftet med denna bilaga
I denna bilaga beskrivs den preliminära bedömning som det behöriga organet måste utföra för att säkerställa att tillverkaren tillämpar nödvändiga metoder och förfaranden.
2. Behörigt organ
Det behöriga organet skall uppfylla kriterierna i någon av standarderna EN 45012:1989 eller ISO/IEC Guide 62:1996 om allmänna krav för certifieringsorgan vid certifiering av tillverkares kvalitetssystem.
3. Kontroller som det behöriga organet skall genomföra
3.1 Det behöriga organet skall säkerställa att tillverkaren har vidtagit nödvändiga åtgärder för att
|
a) |
samla in lämpliga data från hela leveranskedjan, särskilt typ av och massa hos de material som används vid tillverkning av fordon, i syfte att kunna utföra de beräkningar som krävs enligt detta direktiv, |
|
b) |
hålla tillgängliga alla övriga data om fordonen som krävs för beräkningarna, t.ex. vätskevolymer etc., |
|
c) |
utföra adekvata kontroller av information från leverantörerna, |
|
d) |
hantera uppdelningen av material, |
|
e) |
kunna beräkna materialåtervinnings- och återvinningsgrader i enlighet med ISO-standarden 22628:2002, |
|
f) |
märka komponenter tillverkade av polymerer och elastomerer i enlighet med kommissionens beslut 2003/138/EG av den 27 februari 2003 om fastställande av kodningsstandarder för komponenter och material i fordon enligt direktiv 2000/53/EG (1) , |
|
g) |
verifiera att inga av de komponenter som förtecknas i bilaga V återanvänds vid tillverkningen av nya fordonstyper. |
3.2 Tillverkaren skall förse det behöriga organet med all relevant information. Särskilt materialåtervinning och återvinning skall dokumenteras ordentligt.
(1) EUT L 53, 28.2.2003, s. 58.
Tillägg 1 till bilaga IV
MALL FÖR INTYG OM ÖVERENSSTÄMMELSE
BILAGA V
KOMPONENTER SOM INTE FÅR ÅTERANVÄNDAS
1. Inledning
I denna bilaga förtecknas de komponenter från fordon i kategori M1 och kategori N1 som inte får återanvändas vid tillverkningen av nya fordon.
2. Förteckning över komponenter
|
— |
Alla krockkuddar (1), inklusive kuddar, pyrotekniska anordningar, elektroniska styrenheter och avkännare. |
|
— |
Automatiska eller icke-automatiska bilbältesanordningar, inklusive bälte, låsbeslag, bältesjusteringsanordning, bältessträckare. |
|
— |
Säten (endast om bilbältesförankringar och/eller krockkuddar är integrerade i sätet). |
|
— |
Rattlåsanordningar på rattstången. |
|
— |
Startspärrar inklusive transponder och elektroniska styrenheter. |
|
— |
Avgasefterbehandlingssystem (t.ex. katalysatorer , partikelfilter) . |
|
— |
Ljuddämpare. |
(1) Om krockkudden är monterad i ratten gäller det också själva ratten.
BILAGA VI
ÄNDRINGAR AV DIREKTIV 70/156/EEG
Direktiv 70/156/EEG ändras på följande sätt:
|
1) |
Följande punkter skall läggas till i bilaga I:
|
|
2) |
I bilaga IV del I skall följande läggas till:
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
3) |
Bilaga XI ändras på följande sätt:
|
(1) Dessa termer definieras i ISO-standard 22628:2002.”
P6_TA(2005)0130
Bestånden av sydkummel och havskräfta *
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om fastställande av återhämtningsåtgärder för bestånden av sydkummel och havskräfta i Kantabriska sjön och väster om Iberiska halvön och om ändring av förordning (EG) nr 850/98 (KOM(2003)0818 - C5-0042/2004 - 2003/0318(CNS))
(Samrådsförfarandet)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2003)0818) (1), |
|
— |
med beaktande av artikel 37 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5-0042/2004), |
|
— |
med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A6-0051/2005). |
|
1. |
Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget. |
|
3. |
Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt. |
|
4. |
Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag. |
|
5. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt. |
|
KOMMISSIONENS FÖRSLAG |
PARLAMENTETS ÄNDRINGAR |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 1 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
SKÄL 1 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
(1) Av nyligen framlagda vetenskapliga rekommendationer från Internationella havsforskningsrådet (ICES) framgår det att bestånden av sydkummel och havskräfta i ICES-områdena VIIIc och IXa har utsatts för en fiskedödlighet som har minskat mängden lekmogen fisk i havet till en nivå där bestånden inte längre fylls på genom fortplantning, och att dessa bestånd därför hotas av kollaps. |
(1) Av nyligen framlagda vetenskapliga rekommendationer från Internationella havsforskningsrådet (ICES) framgår det att bestånden av sydkummel och havskräfta i ICES-områdena VIIIc och IXa , med undantag av Cadizbukten, har utsatts för en fiskedödlighet som har minskat mängden lekmogen fisk i havet till en nivå där bestånden inte längre fylls på genom fortplantning, och att dessa bestånd därför hotas av kollaps. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 2 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
SKÄL 3 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
(3) Målet för dessa planer skall vara att se till att dessa bestånd åter befinner sig inom säkra biologiska gränser inom fem till tio år. |
(3) Målet för dessa planer skall vara att se till att dessa bestånd åter befinner sig inom säkra biologiska gränser inom tio år. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 3 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
SKÄL 4A (nytt) |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
(4a) Vidtagandet av de återhämtningsåtgärder som är nödvändiga för dessa bestånd förutsätter att socioekonomiska åtgärder vidtas för att mildra konsekvenserna för dem som berörs av restriktionerna av fångstkapaciteten. Det är därför nödvändigt att avsätta tillräckliga anslag i gemenskapsbudgeten för att hantera denna situation. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 4 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
SKÄL 5 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
(5) De berörda beståndens storlek i absoluta tal, så som de beräknas av STECF och ICES, är alltför osäkra för att användas som mål för återhämtningen, och därför bör målen uttryckas i termer av fiskedödlighet. |
utgår |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 5 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
SKÄL 6 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
(6) För att detta mål skall kunna uppnås måste nivån på fiskedödligheten kontrolleras på ett sätt som gör det högst sannolikt att den minskar år efter år. |
(6) För att detta mål skall kunna uppnås måste fiskedödligheten kontrolleras på ett sätt som gör det högst sannolikt att mängden lekmogen fisk i havet ökar år efter år. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 6 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
SKÄL 7 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
(7) En sådan kontroll över fiskedödligheten kan uppnås genom en lämplig metod för att fastställa de totala tillåtna fångstmängderna (TAC) för det berörda fiskbeståndet och ett system som inbegriper stängda områden och begränsningar av antalet kilowattdagar, där fiskeansträngningarna i dessa bestånd begränsas till nivåer som innebär att det är osannolikt att de totala tillåtna fångstmängderna överskrids. |
(7) En sådan kontroll över fiskedödligheten kan uppnås genom en lämplig metod för att fastställa de totala tillåtna fångstmängderna (TAC) för det berörda fiskbeståndet och begränsningar av fiskeansträngningen i dessa bestånd så att de begränsas till nivåer som innebär att det är osannolikt att de totala tillåtna fångstmängderna överskrids. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 7 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
SKÄL 10 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
(10) Återhämtningen av bestånden av havskräfta kräver att vissa områden där arten fortplantar sig skyddas från fiske. Rådets förordning (EG) nr 850/98 av den 30 mars 1998 för bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer bör ändras i enlighet med detta. |
utgår |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 8 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
ARTIKEL 1, LED A |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 9 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
ARTIKEL 1, LED C |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 10 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
ARTIKEL 2 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Återhämtningsplanens mål är att de berörda bestånden skall öka så att de åter befinner sig inom säkra biologiska gränser. |
Återhämtningsplanens mål är att de berörda bestånden skall öka så att de åter befinner sig inom säkra biologiska gränser inom en tillräcklig tidsperiod, i överensstämmelse med rapporten från ICES. Detta innebär följande:
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 11 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
ARTIKEL 5, PUNKT 1 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
1. Om STECF i ljuset av den senaste rapporten från ICES beräknar att fiskedödligheten för beståndet av sydkummel ligger över 0,17 per år skall TAC för det beståndet inte överskrida en fångstnivå som enligt en vetenskaplig utvärdering som görs av STECF i ljuset av den senaste rapporten från ICES kommer att resultera i en minskning med 10 % i fiskedödligheten under det år den tillämpas jämfört med den fiskedödlighet som beräknats för det föregående året. |
1. Om STECF i ljuset av den senaste rapporten från ICES beräknar att fiskedödligheten för beståndet av sydkummel ligger över 0,27 per år skall TAC för det beståndet inte överskrida en fångstnivå som enligt en vetenskaplig utvärdering som görs av STECF i ljuset av den senaste rapporten från ICES kommer att resultera i en minskning med 10 % i fiskedödligheten under det år den tillämpas jämfört med den fiskedödlighet som beräknats för det föregående året. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring från 12 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
ARTIKEL 5, PUNKT 2 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
2. Om STECF i ljuset av den senaste rapporten från ICES beräknar att fiskedödligheten för beståndet av sydkummel är lika med eller mindre än 0,17 per år skall TAC fastställas på en fångstnivå som enligt en vetenskaplig utvärdering som gjorts av STECF i ljuset av den senaste rapporten från ICES kommer att resultera i en fiskedödlighet på 0,15 per år det år den tillämpas. |
2. Om STECF i ljuset av den senaste rapporten från ICES beräknar att fiskedödligheten för beståndet av sydkummel är lika med eller mindre än 0,27 per år skall TAC fastställas på en fångstnivå som enligt en vetenskaplig utvärdering som gjorts av STECF i ljuset av den senaste rapporten från ICES kommer att resultera i en fiskedödlighet på 0,27 per år det år den tilllämpas. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 13 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
ARTIKEL 7, PUNKT 1 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
1. Under det första tillämpningsåret för den här förordningen skall följande bestämmelser gälla:
|
utgår |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 14 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
ARTIKEL 7, PUNKT 2, INLEDNINGEN |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
2. Från och med det andra tillämpningsåret för den här förordningen skall följande bestämmelser gälla: |
2. Från och med det första tillämpningsåret för den här förordningen skall följande bestämmelser gälla: |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 15 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
ARTIKEL 7, PUNKT 2, LED A |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 16 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
ARTIKEL 7, PUNKT 2, LED B |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 27 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Artikel 7a (ny) |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
Artikel 7a Begränsning av fiskeansträngningen Medlemsstaterna skall ges flexibilitet då de tillämpar ordningen för begränsning av fiskeansträngningen genom genomförande av nationella planer som är anpassade till de specifika förhållandena i de olika medlemsstaterna. Dessa planer bör sändas in av medlemsstaterna för kommissionens godkännande. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 18 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
KAPITEL III |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
Detta kapitel utgår. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 19 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
ARTIKEL 16 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Artikel 16 Meddelanden om fiskeansträngning Utan hinder av artikel 19a i förordning (EEG) nr 2847/93 skall artiklarna 19b, 19c, 19d, 19e och 19j i den förordningen tillämpas för fartyg som ingår i databasen enligt artikel 9 och som bedriver fiske i de geografiska områden som avses i artikel 1. |
utgår |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 20 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
ARTIKEL 17 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Genom undantag från artikel 5.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 2807/83 av den 22 september 1983 om närmare bestämmelser för registrering av uppgifter om medlemsstaternas fångster av fisk skall den tillåtna toleransmarginalen vid uppskattning av de kvantiteter i kilogram fångst som förvaras ombord vara 5 % av uppgiften i loggboken. |
Genom undantag från artikel 5.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 2807/83 av den 22 september 1983 om närmare bestämmelser för registrering av uppgifter om medlemsstaternas fångster av fisk skall den tillåtna toleransmarginalen vid uppskattning av de kvantiteter europeisk kummel i kilogram fångst som förvaras ombord vara 8 % av uppgiften i loggboken. Om det inte fastställs någon omräkningskoefficient i gemenskapslagstiftningen skall den koefficient användas som fastställts av den medlemsstat under vars flagg fartyget seglar. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 21 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
ARTIKEL 18 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
De behöriga myndigheterna i en medlemsstat skall se till att alla kvantiteter sydkummel över 50 kg och/eller 50 kg havskräfta som fångats i något av de områden som anges i artikel 1 före försäljning vägs med en våg av den typ som används vid fiskauktioner. |
De behöriga myndigheterna i en medlemsstat skall se till att alla kvantiteter sydkummel över 300 kg och/eller 150 kg havskräfta som fångats i något av de områden som anges i artikel 1 före försäljning vägs med en våg av den typ som används vid fiskauktioner. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 22 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
ARTIKEL 20, PUNKT 1 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
1. De behöriga myndigheterna i en medlemsstat får begära att en kvantitet sydkummel över 50 kg eller havskräfta över 50 kg som fångats inom något av de geografiska områden som anges i artikel 1 och först landats i den medlemsstaten, vägs innan den transporteras vidare från den hamn där den först landats. |
1. De behöriga myndigheterna i en medlemsstat får begära att en kvantitet sydkummel över 300 kg eller havskräfta över 150 kg som fångats inom något av de geografiska områden som anges i artikel 1 och först landats i den medlemsstaten, vägs innan den transporteras vidare från den hamn där den först landats. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 23 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
ARTIKEL 20, PUNKT 2 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
2. Genom undantag från artikel 13 i förordning (EEG) nr 2847/93 skall kvantiteter över 50 kg av sydkummel eller havskräfta som transporteras någon annanstans än landningseller importplats åtföljas av en kopia av en av de deklarationer som anges i artikel 8.1 i förordning (EEG) nr 2847/93 avseende den transporterade kvantiteten av dessa arter. Undantag enligt artikel 13.4 b i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 skall inte tillämpas. |
2. Genom undantag från artikel 13 i förordning (EEG) nr 2847/93 skall kvantiteter över 300 kg av sydkummel eller 150 kg av havskräfta som transporteras någon annanstans än landnings- eller importplats åtföljas av en kopia av en av de deklarationer som anges i artikel 8.1 i förordning (EEG) nr 2847/93 avseende den transporterade kvantiteten av dessa arter. Undantag enligt artikel 13.4 b i rådets förordning (EEG) nr /2847/93 skall inte tillämpas. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 24 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
KAPITEL V, ARTIKEL 22 Artikel 29b (förordning (EG) nr 850/98) |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
KAPITEL 5 Ändringar av förordning (EG) nr 850/98 Artikel 22 Begränsningar av fiske efter havskräfta Förordning (EG) nr 850/98 ändras på följande sätt: Följande artikel skall föras in efter artikel 29a: Artikel 29b Begränsningar av fiske efter havskräfta Fiske med bottentrålar och mjärdar skall vara förbjudet inom de geografiska områden som avgränsas av en linje som förbinder följande koordinater: Ruta 1
Ruta 2:
Ruta 3:
Ruta 4:
Ruta 5:
|
utgår |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 25 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
ARTIKEL 22A (ny) |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
Artikel 22a Rapport om återhämtningsplanen Kommissionen skall förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om slutsatserna om tillämpningen av återhämtningsplanen för sydkummel och havskräfta inklusive socioekonomiska uppgifter som hänför sig till planen. Denna rapport skall läggas fram två år efter det att denna förordning trätt i kraft. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ändring 26 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
BILAGA |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
Denna bilaga utgår. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
P6_TA(2005)0131
Regional integration i västra Balkan
Europaparlamentets resolution om läget för den regionala integrationen i västra Balkan
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens årsrapporter om stabiliserings- och associeringsprocessen (SAP) i sydöstra Europa, |
|
— |
med beaktande av sina tidigare resolutioner om länderna i sydöstra Europa och om SAP, i synnerhet resolutionen av den 20 november 2003 (1), |
|
— |
med beaktande av den kroatiska premiärministerns historiska besök i Serbien och Montenegro den 15 november 2004 och den gemensamma förklaring som då undertecknades, i vilken båda länder understryker sin föresats att gå med i Europeiska unionen och sin önskan att lösa återstående frågor, inbegripet skydd av minoriteter, serbiska flyktingars återvändande till Kroatien och lokalisering av kroater som försvann under kriget, |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 17 november 2004 Europeiska byrån för återuppbyggnad (2) och de muntliga frågor som ställts till rådet (B6-0025/2004) och kommissionen (B6-0026/2004), |
|
— |
med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
|
A. |
EU inledde 1999 stabiliserings- och associeringsprocessen (SAP) för länderna i västra Balkan (Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Serbien och Montenegro samt den före detta jugoslaviska republiken Makedonien) som sitt främsta bidrag till den stabilitetspakt som anger den strategiska ramen för dessa länders förbindelser med EU och som även inbegriper nya avtalsmässiga relationer (stabiliserings-och associationsavtal (SSA)) och ett biståndsprogram (Cards). |
|
B. |
Bilaterala förbindelser utgör ett komplement till den multilaterala ram inom vilken utvecklingen skall ske av det regionala samarbete och de goda grannförbindelser som är förutsättningar för att medlemskap överhuvudtaget skall komma i fråga. |
|
C. |
Europeiska rådet erkände vid sitt möte i Thessaloniki 2003 klart och tydligt att de länder som deltar i SAP-processen har en roll att spela i Europas framtid och möjlighet att kandidera till EU-medlemskap. |
|
D. |
Framsteg har gjorts i länderna i fråga men många utmaningar återstår att lösa innan de fullföljt sin övergång till fullt fungerande demokratier och marknadsekonomier, och innan de är i stånd till att utveckla närmare förbindelser med EU. Den roll de har att spela i Europa kan visserligen inte ifrågasättas, men i sista hand står det klart att ytterligare framsteg i denna riktning avhänger de enskilda ländernas förmåga att åstadkomma verkliga förbättringar. |
|
E. |
Statsförbundet Serbien och Montenegro, upprättat på EU:s initiativ för att främja utvecklingen av demokratiska och ekonomiska reformer och påskynda landets integrering med EU, lever i dagsläget inte upp till dessa förväntningar, och dess parlament slutade i praktiken att fungera den 3 mars 2005. |
|
F. |
Syftet med EU:s åtgärder måste vara att skapa ett demokratiskt Kosovo, inte bara för den största folkgruppen utan för samtliga folkgrupper i området. Såväl det pågående stödet som allt framtida stöd måste utgå från denna princip. Situationen i Kosovo och den bristande säkerheten för de serber och andra icke-albaner som återstår bland den bofasta befolkningen, särskilt efter utbrotten av etniskt betingade våldsamheter i mars 2004, har även en negativ inverkan på situationen i Serbien. |
|
G. |
Bestämmelserna i FN:s säkerhetsråds resolution 1244 (1999) följs fortfarande inte i fråga om serbiska och andra flyktingars återvändande till sina hem i Kosovo. |
|
H. |
Det stora antalet internt fördrivna personer i Serbien och Kroatien utgör ytterligare en ekonomisk börda för de båda länderna. |
|
I. |
Förekomsten av statsliknande enheter och det faktum att deras status förblir odefinierad bidrar till regionens instabilitet. |
|
J. |
Den institutionella ram som varit gällande sedan Daytonavtalen undergräver livsdugligheten för Bosnien och Hercegovina och utgör ett hinder för den europeiska integrationen. |
|
K. |
Den misslyckade folkomröstningen i före detta jugoslaviska republiken Makedonien den 7 november 2004 innebär att Ohridavtalet kan genomföras i sin helhet och att den europeiska integrationen har påskyndats. |
|
L. |
Inledningen av de förestående anslutningsförhandlingarna med Kroatien, när väl åtagandena enligt Internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien (ICTY) uppfyllts, bör ses som en positiv signal till samtliga länder i regionen om deras europeiska framtidsutsikter. |
|
M. |
Före detta jugoslaviska republiken Makedonien har också lämnat in sin ansökan om medlemskap och förväntas så småningom motta ett yttrande från kommissionen. |
|
1. |
Europaparlamentet understryker att västra Balkan utgör en för EU högt prioriterad region, i enlighet med den europeiska säkerhetsstrategi som antogs i december 2003, och att framtiden för denna region med all säkerhet kommer att formas inom ramen för Europas fortsatta integrering, dock på ett sätt som till mycket stor del är beroende av länderna själva i regionen. |
|
2. |
Europaparlamentet konstaterar att det politiska ansvarstagandet för och kunskapen om de tekniska mekanismerna för europeisk integration spelar en viktig roll, men att de berörda institutionerna måste stärkas, i synnerhet de folkvalda organen (i länderna i regionen). Parlamentet erkänner att detta kommer att kräva en avsevärd ekonomisk satsning utöver den som redan gjorts. |
|
3. |
Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den ekonomiska och sociala situationen i området, och understryker att en lösning på denna utomordentligt viktiga fråga är en grundförutsättning för dessa länders stabila utveckling. Parlamentet uppmanar härvidlag samtliga regeringar och EU som helhet att ge den sociala och ekonomiska utvecklingen hög prioritet. |
|
4. |
Europaparlamentet erinrar om att stats- och regeringscheferna för Bosnien och Hercegovina, Kroatien samt Serbien och Montenegro vid ett toppmöte i juli 2002 antog en gemensam förklaring om genomförandet av Daytonavtalet, vari de slog fast att gränserna inte får rubbas, flyktingar skall uppmuntras att återvända och att samarbetet om europeisk integration skall främjas. |
|
5. |
Europaparlamentet välkomnar det bilaterala avtal om skydd av minoriteter som Kroatien och statsförbundet Serbien och Montenegro ingick den 15 november 2004 varigenom bägge parter bekräftade sin beredvillighet erkänna de nationella minoriteterna som tillgångar som berikar det egna samhället. |
Bosnien och Hercegovina
|
6. |
Europaparlamentet konstaterar att det tio år efter det att Daytonavtalet undertecknades ännu återstår att finna lösningar på centrala politiska problem, samtidigt som djupa skiljelinjer delar landet och den politiska stabilitet som råder är bräcklig. Parlamentet anser att det finns ett trängande behov av nya politiska initiativ för att på gräsrotsnivå involvera de tre befolkningsgrupper som lever i området i det politiska livet så att de kan leva i en hållbar fred som grannar. Parlamentet understryker därför vikten av en översyn av Daytonavtalen. |
|
7. |
Europaparlamentet uppmärksammar de prioriterade frågor som ännu inte lösts: fullt samarbete med ICTY, säkerhetsfrågor, institutionell utveckling, infrastruktur och energiförsörjning. Parlamentet välkomnar EU:s beslut att överta SFOR:s fredsbevarande operationer som idag leds av Nato men vars mandat löpte ut den 2 december 2004, och understryker i detta sammanhang den oerhört viktiga roll som tillfaller EU:s hittills största militära uppdrag, inte minst när det gäller att göra EU mer synligt i Bosnien. Parlamentet noterar att EU därmed blir den främsta internationella aktören i Bosnien, med förfogande inte bara över militära utan även civila instrument, häribland bistånd, handel och politisk dialog. Parlamentet påpekar i detta sammanhang det motsägelsefulla i att vissa politiska krafter i Bosnien och Hercegovina som öppet deklarerat sitt stöd till den europeiska integrationen samtidigt motarbetar de viktiga reformer som måste göras för att statsbildningen skall kunna fungera. |
|
8. |
Europaparlamentet välkomnar det faktum att EU är redo att ta på sig ett större ansvar för att säkra stabilitet i Bosnien och Hercegovina än vad det gjort tidigare, och konstaterar att EU:s största militära uppdrag EUFOR utgör ett komplement till EU:s polisiära uppdrag i Bosnien och Hercegovina. Parlamentet vill därför betona att övertagandet i december 2004 av det fredsbevarande uppdrag som tillvaratagits av den Nato-ledda, internationella fredsstyrkan SFOR utgör en viktig möjlighet till ytterligare framsteg tio år efter det att Daytonavtalet undertecknades. Härvid omfattas såväl militära som polisiära insatser. Rådet uppmanas att garantera maximal samordning mellan de många olika aktörerna och att se till att Europaparlamentet blir välunderrättat och erhåller specifika upplysningar om EUFOR. |
|
9. |
Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförs av det direktorat för europeisk integration som nyligen inrättats av regeringen för Bosnien och Hercegovina. Medan parlamentet erkänner den positiva utveckling som har skett erinrar det om betydelsen av att myndigheterna fortsätter att följa reformprocessen och uppmärksammar sådana prioriterade områden som att bekämpa korruption och organiserad brottslighet, spåra de många krigsförbrytare som fortfarande är på fri fot och ta itu med de problem som följer av den kritiskt svaga ekonomin, de dryga omkostnader som krävs för att hålla igång landets förvaltning och den bristande administrativa kapaciteten i allmänhet. |
|
10. |
Europaparlamentet beklagar det beslut som Förenta staterna tagit - och som trädde i kraft i juni 2003 - enligt vilket amerikanska medborgare i Bosnien beviljas immunitet från åtal av Internationella brottsmålsdomstolen (ICC) i Haag efter det att det ratificerats av Bosnien och Hercegovinas parlament. |
|
11. |
Europaparlamentet uppmuntrar de bosniska myndigheterna, särskilt regeringen i Republika Srpska, att samarbeta fullt ut med ICTY i samband med efterforskningarna om personer åtalade för krigsförbrytelser och stöder - om det blir aktuellt - en framtida inbjudan till Bosnien att delta i programmet Partnerskap för fred. Europaparlamentet understryker att bland de frågor som ännu inte lösts är den allvarligaste det faktum att krigsförbrytare ännu går ostraffade och inte utan vidare kan utlämnas. Detta utgör ett hinder för försoningsarbetet och utvecklingen av ömsesidigt förtroende hos de berörda befolkningsgrupperna. Myndigheter på samtliga nivåer i Bosnien och Hercegovina liksom det civila samhället, ortodoxa kyrkan och andra ansvariga aktörer uppmanas att göra sitt yttersta för att se till att både Mladic och Karadic ställs inför rätta vid ICTY. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att polisen i Republika Srpska häktat åtta personer med hjälp av lokala häktningsorder för krigsförbrytelser och att rådet beslutat att frysa tillgångarna för ett växande antal personer som åtalats för krigsförbrytelser. |
|
12. |
Europaparlamentet är djupt oroat över att forskare från FN:s miljöprogram UNEP konstaterat att vatten- och markprover insamlade från vissa områden i Bosnien och Hercegovina förorenats av utarmat uran, och uttrycker sin oro över bristen på åtgärder trots UNEP:s rekommendationer att de förorenade områdena saneras. |
|
13. |
Europaparlamentet välkomnar det faktum att elproducenter i Bosnien och Hercegovina, Kroatien, före detta jugoslaviska republiken Makedonien samt Serbien och Montenegro åter kopplats till Västeuropas UCTE-nät efter att ha kopplats ifrån detta 1991. Parlamentet anser att återföreningen av den bosniska marknaden, som varit delad mellan federationen och Republika Srpska, kommer att stimulera den ekonomiska återhämtningen i Bosnien. |
|
14. |
Europaparlamentet konstaterar att den höge representantens kontor fortfarande behövs i Bosnien och Hercegovina, och kräver större insyn och ett större mått av parlamentarisk kontroll (för Europaparlamentet) beträffande dess verksamhet och beslut, inte minst i ljuset av planerna på att steg för steg överföra ansvaret för kontorets verksamhet till myndigheterna i Bosnien och Hercegovina. I detta sammanhang uppmanas den höge representanten att inte överanvända de s.k. Bonnbefogenheterna, eftersom dessa styrelseformer undergräver upprättandet av en rättsstat i Bosnien och Hercegovina. |
|
15. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa de politiska grupperingarna i landet att i samförstånd reformera den politiska ram enligt vad som anges i Daytonavtalet för att skapa effektivt fungerande förvaltningsstrukturer i Bosnien och Hercegovina. |
Serbien och Montenegro
|
16. |
Europaparlamentet påpekar att de kommande två åren kommer att bli avgörande för statsförbundet i Serbien och Montenegro, eftersom en avgörande faktor för stabiliteten i regionen som helhet är att man finner en lösning som båda parter är nöjda med. Parlamentet upprepar att EU bör stå redo att hjälpa Serbien och Montenegro att utarbeta en hållbar lösning härvidlag, samtidigt som det bör förhålla sig neutralt i frågan om vilken form denna relation bör få. |
|
17. |
Europaparlamentet beklagar att det fortfarande brister i Serbiens beredvillighet att samarbeta med ICTY, och uppmanar myndigheterna att gå vidare med reformen av polisen och militären, särskilt underrättelsetjänsten. Parlamentet välkomnar att åtalade högt uppsatta krigsförbrytare nyligen överlämnade sig till ICTY och förväntar sig att de serbiska myndigheterna skall påskynda sitt samarbete med ICTY. |
|
18. |
Europaparlamentet påminner regeringen i Serbien och Montenegro om att respekten för de grundläggande fri- och rättigheterna, inbegripet de etniska och nationella minoriteternas rättigheter, ingår bland Köpenhamnskriterierna och utgör en ovillkorlig förutsättning för att landet skall involveras ytterligare i den stabiliserings- och associeringsprocess som i slutändan kan leda till EU-medlemskap. |
|
19. |
Europaparlamentet noterar de resultat Europaparlamentets ad hoc-delegation till Vojvodina kommit fram till och dess rapport om de etniska och sociala spänningarna i provinsen. Parlamentet påminner de serbiska myndigheterna om deras skyldighet att garantera lag och ordning i hela landet och för samtliga invånare. Vojvodina har en potential att bli en förebild för resten av Serbien om fredlig samexistens mellan de många olika etniska grupperna garanteras, och det skulle kunna dra full nytta av regionala och gränsöverskridande program som EU tar initiativ till eller bistår. |
Kosovo
|
20. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda och avsluta sitt arbete när det gäller genomförbarhetsstudien, för att så snart som möjligt kunna inleda förhandlingarna som skall leda till ett stabiliserings- och associeringsavtal med Europeiska unionen. |
|
21. |
Europaparlamentet erkänner att framtida beslut om Kosovos status kommer att få politiska följder för Serbien, och inbjuder därför Belgrad och Pristina att inleda en konstruktiv dialog och finna en konstruktiv lösning för Kosovos framtid. |
|
22. |
Europaparlamentet välkomnar före detta premiärministern i Kosovo Ramush Haradinajs beslut att avgå och överlämna sig till ICTY. Förhoppningsvis kommer denna frivilliga inställelse att bli till förebild för andra åtalade krigsförbrytare i regionen och öka respekten för och anseendet hos domstolen i Haag. |
|
23. |
Europaparlamentet noterar resultaten från de nyligen (23 oktober 2004) hållna valen men beklagar det låga valdeltagandet och i synnerhet att den serbiska minoriteten i Kosovo massbojkottade valen, vilket visar att området fortfarande är djupt splittrat. |
|
24. |
Europaparlamentet är medvetet om att en översyn av genomförandet av standarderna kommer att göras vid halvårsskiftet 2005 i syfte att fatta beslut om att eventuellt inleda diskussioner om Kosovos framtida status. |
|
25. |
Europaparlamentet förväntar sig att rådet, i synnerhet den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, och kommissionen till fullo tar sitt ansvar tillsammans med FN, Förenta staterna, Nato och samtliga övriga berörda aktörer för att bereda marken för de kommande samtalen om Kosovos framtid. Det är mycket viktigt i detta sammanhang att samtliga parter är fullt medvetna om den gemensamma europeiska framtiden för hela regionen. |
|
26. |
Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ta ledningen när det gäller att förbereda förhandlingarna om den slutliga statusen och att på förhand, i syfte att påskynda processen, utesluta följande alternativ:
|
|
27. |
Europaparlamentet kräver emellertid att Kosovos myndigheter vidtar kraftfulla åtgärder för att öka säkerheten för alla medborgare i Kosovo. |
|
28. |
Europaparlamentet erkänner att stabiliserings- och associeringsprocessens vägledningssystem (STM) spelar en viktig roll som stöd för Kosovos ansträngningar att genomföra EU-kompatibla strukturreformer och för att förbereda för en framtid för Kosovo inom Europeiska unionen. |
|
29. |
Europaparlamentet påpekar att det mer än fem år efter konflikten ännu råder oklarhet om 3 500 kosovoalbaners öde. Parlamentet uppmanar den serbiska regeringen att samarbeta aktivt genom att tillhandahålla alla upplysningar om de saknade personerna, och uppmanar även myndigheterna i Kosovo att tillhandahålla alla upplysningar om de 500 kosovoserber som fortfarande saknas. |
|
30. |
Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Kosovo att respektera den serbiska befolkningens rättigheter, underlätta serbiska och andra icke-albanska flyktingars återvändande, följa resolution 1244 som antagits av FN:s säkerhetsråd (1999) och att på strängast möjliga sätt bekämpa den organiserade brottsligheten och narkotikahandeln. |
Albanien
|
31. |
Europaparlamentet oroas över det problematiska politiska klimatet i Albanien där spänningar inom regeringspartiet lett till en splittring inom partiet, och beklagar den albanska regeringens handlingsförlamning. Parlamentet förväntar sig att alla politiska partier vidtar konkreta åtgärder för att förbättra det politiska klimatet. |
|
32. |
Europaparlamentet understryker behovet att förbättra Albaniens administrativa kapacitet och stärka kampen mot godtyckliga åtgärder från myndigheternas sida. Parlamentet rekommenderar att ytterligare åtgärder vidtas för att ställa de medel till förfogande som krävs för att bekämpa korruption, organiserad brottslighet samt handel med människor, vapen och narkotika. Parlamentet efterlyser förbättringar som syftar till inrättandet av ett oberoende och effektivt rättssystem, särskilt utvecklingen av en fungerande rättsordning för den administrativa sektorn. |
|
33. |
Europaparlamentet erkänner att Albaniens roll i kampen mot den organiserade brottsligheten gör landet till en viktig aktör även i stabiliseringen av regionen. |
|
34. |
Europaparlamentet är medvetet om att det ännu återstår mycket att göra för att utveckla den ekonomiska sektorn (exempelvis lever en fjärdedel av befolkning under fattigdomsgränsen) och för att bekämpa korruptionen och öka insynen. Europaparlamentet vill uppmärksamma den svåra situation som råder inom utbildningssektorn, särskilt med hänsyn till det akuta behovet att garantera lika utbildningsmöjligheter för barn i landets alla delar. |
|
35. |
Europaparlamentet uppmanar Albaniens regering och myndigheter att respektera den grekiska minoritetens rättigheter, och betonar att respekten för de mänskliga rättigheterna och minoriteternas rättigheter är en förutsättning för vidare framsteg i förhandlingarna om stabiliserings- och associeringsavtalet samt Albaniens europeiska framtidsperspektiv. |
Före detta jugoslaviska republiken Makedonien
|
36. |
Europaparlamentet anser att den före detta jugoslaviska republiken Makedoniens fulla deltagande i den europeiska integrationsprocessen kommer att gynna inte bara landet i sig utan hela regionen. |
|
37. |
Europaparlamentet välkomnar svaret från regeringen i före detta jugoslaviska republiken Makedonien på kommissionens frågeformulär om politiska och ekonomiska frågor samt gemenskapens regelverk och förväntar sig att kommissionen avger sitt yttrande om före detta jugoslaviska republiken Makedoniens ansökan om medlemskap i EU så snart som möjligt. Parlamentet betonar att landet kommer att uppmuntras att uppnå ytterligare resultat i reformprocessen om det erhåller kandidatstatus vid Europeiska rådets möte i december 2005 och att stabiliteten i regionen kommer att stärkas. |
|
38. |
Europaparlamentet välkomnar regeringens ansträngningar att genomföra de decentraliseringsreformer som stipuleras i det ramavtal som undertecknades 2001 i Ohrid och välkomnar resultatet av den folkomröstning som hölls i november 2004 och som gav uttryck för det stöd som finns för landets europeiska kurs och som skapar underlag för ytterligare reformer. Parlamentet påpekar att den före detta jugoslaviska republiken Makedonien bör stödjas på ett adekvat sätt genom EU:s stödprogram och att dessa bör ”decentraliseras” ytterligare på så sätt att den fackkunskap som landets nationella och lokala myndigheter förfogar över utnyttjas. |
|
39. |
Europaparlamentet beklagar att det vid vårens lokalval enligt OSSE:s valövervakare förekom oegentligheter och uppmanar myndigheterna i före detta jugoslaviska republiken Makedonien att omedelbart vidta de åtgärder som behövs för att valstandarderna skall överensstämma med kraven från Office for Democratic Institutions and Human Rights (ODIHR). |
|
40. |
Europaparlamentet anser att den misslyckade folkomröstningen för att fastställa möjligheten att genomföra en territoriell delning garanterar fortsatt försoning mellan de två största folkgrupperna, i enlighet med Ohridavtalets målsättning att göra före detta jugoslaviska republiken Makedonien till en modell för fredlig samexistens och bidra till hela regionens stabilisering. |
|
41. |
Europaparlamentet anser att de olika EU-organ som verkar i den före detta jugoslaviska republiken Makedonien skall förbättra sin samordning. Kommissionen bör spela en central roll i detta avseende vid genomförandet av EU:s åtgärder i landet. |
|
42. |
Europaparlamentet anser att en grundläggande faktor i samarbetet mellan EU och Makedonien är att fullt ut stödja ICC. Parlamentet påpekar i detta sammanhang, med tanke på före detta jugoslaviska republiken Makedoniens ansökan om medlemskap, att det så kallade undantagsavtalet mellan före detta jugoslaviska republiken Makedonien och Förenta staterna som undertecknades 2003 bör annuleras. |
|
43. |
Europaparlamentet beklagar att det enligt OSSE:s rapporter om lokalvalen observerades oegentligheter i ett antal kommuner. Myndigheterna uppmanas därför att vidta ytterligare åtgärder som behövs för att stärka valprocedurerna i framtiden, särskilt på lokal nivå. |
Kroatien
|
44. |
Europaparlamentet välkomnar beslutet av den 18 juni 2004 (3) att tillerkänna Kroatien status som kandidatland. |
|
45. |
Europaparlamentet noterar rådets beslut att skjuta upp inledandet av anslutningsförhandlingar med Kroatien eftersom det saknas en gemensam överenskommelse om detta lands fullständiga samarbete med ICTY. |
|
46. |
Europaparlamentet välkomnar i detta avseende rådets beslut att anpassa förhandlingsramen med Kroatien och uppmanar den kroatiska regeringen att göra sitt yttersta för att bevisa att den fullt ut samarbetar med ICTY. Parlamentet anser att detta är ett grundläggande test för alla länder i regionen och uttrycker sitt fulla stöd för det svåra arbete ICTY utför. |
|
47. |
Europaparlamentet uppmanar Kroatien att lösa återstående gränstvister i dialog med Slovenien och att undvika unilaterala handlingar avsedda att påverka fastställandet av den slovensk-kroatiska gränsen och åstadkomma en gränsdragning utan samtycke samt att göra sitt bästa för att uppmuntra och hjälpa flyktingar att återvända. |
|
48. |
Europaparlamentet noterar den kroatiska premiärministern Sanaders officiella besök i Belgrad i november 2004, det första besöket i sitt slag sedan det före detta Jugoslaviens sammanbrott. Parlamentet konstaterar att premiärminister Sanader och Serbien och Montenegros president Marovic undertecknade avtal om nationella minoriteter och om tekniskt och vetenskapligt samarbete samt att de enades om att i framtiden bör såväl Kroatien som Serbien och Montenegro ingå som medlemsstater i EU. |
|
49. |
Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att på ett avgörande sätt göra en insats för att flyktingar skall kunna återvända hem och för att garantera att det hålls rättvisa och effektiva rättegångar i mål som rör krigsförbrytelser. |
|
50. |
Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att så snart som möjligt skicka övervakningsgruppen till Kroatien, så att ett tillförlitligt beslutsunderlag kan presenteras vid nästa rådsmöte. |
Allmänna punkter
|
51. |
Europaparlamentet anser att de internationella åtgärderna i regionen bör samordnas på ett bättre sätt. Parlamentet konstaterar att med ett flertal aktörer verksamma i regionen finns det behov av att specificera och avgränsa deras respektive behörighetsområden. Parlamentet pekar i detta sammanhang särskilt på behovet av att klart och tydligt särskilja ansvars- och behörighetsområdena för Europeiska byrån för återuppbyggnad respektive kommissionens ”decentraliserade delegationer” i regionen. |
|
52. |
Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att fastställa en tydlig färdplan och anslutningsstrategi för länderna i västra Balkan de nästkommande åren, särskilt med tanke på de förhandlingar som skall inledas med Kroatien, och ber att EU framför ett otvetydigt budskap till de övriga staterna i sydöstra Europa. |
|
53. |
Europaparlamentet påpekar att stabiliserings- och associeringsprocessen i västra Balkan utgör en viktig ram för dessa länders väg mot EU-anslutning. |
|
54. |
Europaparlamentet påpekar att såväl stabiliserings- och associeringsprocessen som stabiliserings- och associeringsavtalen bör stärkas och att EU bör utarbeta en tydlig plan för stegvis integration. |
|
55. |
Europaparlamentet uppmanar EU att uppmuntra och stödja samtliga regeringar i regionen att förbereda EU-kompatibla provisoriska nationella utvecklingsplaner, liknande den Turkiet har utarbetat, för att bygga upp en institutionell mottagningskapacitet för framtida EU-stöd, särskilt på områdena för utveckling av landsbygden, infrastruktur och mänskliga resurser. |
|
56. |
Europaparlamentet påpekar att frågan om ursprungsregler hämmar den fria handeln mellan länderna i sydöstra Europa och EU-marknaden, eftersom dessa länder i regel inte skrivit under den alleuropeiska överenskommelsen om ursprungsregler. Kommissionen bör med högsta prioritet bistå dessa länder att genomföra de förhandlingar och förfaranden som behövs. |
|
57. |
Europaparlamentet konstaterar att budgetanslagen för förbindelserna med västra Balkan har minskat på ett konstant och betydande sätt för varje år sedan 2002. Parlamentet är fast beslutet att tillhandahålla tillräckliga medel för regionen i nästa budgetplan med beaktande av de avgörande utmaningarna i regionen, den gradvisa övergången från fysisk rekonstruktion till institutionell uppbyggnad och föranslutningsstöd, liksom regionens strategiska betydelse för Europeiska unionen. |
|
58. |
Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen - med hänsyn till behovet att involvera det civila samhällets samtliga parter, inte minst opinionsbildarna, i den process som det innebär att bana väg för regionen in i EU - att vidta brådskande åtgärder för att stärka samarbetet om gränskontroller. Detta bör ske inom ramen för en bred strategi för inrikes och rättsliga frågor, och bör omfatta en förstudie från kommissionen om effekterna av en progressiv lättnad av visumkraven för länderna i regionen. Resultaten från denna bör presenteras före utgången av 2005. I förstudien bör särskild vikt framför allt läggas vid frågan om hur rörligheten kan främjas för studenter, representanter för icke-statliga organisationer, ekonomiska aktörer och representanter för politiska institutioner samt affärsmän. |
|
59. |
Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i länderna att öka sina ansträngningar att inför sina inhemska domstolar dra alla ansvariga för krigsförbrytelser inför rätta, oberoende av offrens eller förövarnas etniska tillhörighet, och att göra detta i enlighet med erkända internationella normer för rättvisa rättegångar och i samarbete med ICTY. |
|
60. |
Europaparlamentet understryker att länderna i regionen kan åstadkomma mycket själva när det gäller att gå framåt i integrationen med EU genom att uppfylla följande krav:
|
|
61. |
Europaparlamentet välkomnar Sofia-deklarationen om ett årtionde för integration av romerna och uppmanar kommissionen att stödja insatserna från länderna i regionen för att märkbart förbättra den romska befolkningens situation. |
|
62. |
Europaparlamentet betonar att en av EU:s främsta målsättningar bör vara att på ett systematiskt och progressivt sätt överföra ansvaret för genomförandet och förvaltningen av EU-stöd, och att därigenom främja utvecklingen av de lokala och nationella myndigheternas roll, liksom att kontinuerligt arbeta för att öka det civila samhällets och de demokratiska krafternas engagemang, om och när betingelserna i de berörda länderna tillåter detta. |
|
63. |
Europaparlamentet ber kommissionen att den nu, i enlighet med vad som stadgas i CARDS, låter de berörda ländernas institutioner delta direkt i systemet för finansiell förvaltning av EU-stöd. |
|
64. |
Europaparlamentet uppmanar samtliga länder i regionen att arbeta tillsammans för att samordna den regionala infrastrukturen eftersom utveckling inom denna sektor är en förutsättning för att regionen skall kunna integreras ekonomiskt. |
|
65. |
Europaparlamentet beklagar att man fortfarande inte genomfört de åtgärder som krävs för att flyktingar och internt fördrivna personer i regionen skall kunna återvända hem. |
|
66. |
Europaparlamentet är fortsatt mycket oroat över utvandringen av unga människor och kompetensflykten från regionen och över den i detta sammanhang knappast ovidkommande graden av fattigdom och arbetslöshet. |
|
67. |
Europaparlamentet konstaterar att i Balkan utgör minfält fortfarande ett stort hinder för utvecklingen i och integrationen av regionerna i sydöstra Europa, och att även om ett omfattande och framgångsrikt minröjningsarbete genomförts under senare år bör EU:s minåtgärder i länder i regionen fortsätta om det mål som anges i Ottawakonventionen, om att senast 2010 förklara vissa områden minfria, skall kunna uppfyllas. |
|
68. |
Europaparlamentet anser att utvecklingen av och stödet till ett i genuin mening civilt samhälle är en grundförutsättning som med nödvändighet kommer att stärka de demokratiska institutionerna och bana vägen för en helhjärtad försoning mellan parterna. |
|
69. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge ytterligare stöd till länderna i regionen så att deras multietniska arv till fullo återspeglas i deras utbildningssystemen, och att se till att de kan delta i Europeiska unionens utbildningsutbytesprogram. |
|
70. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett konkret förslag om inrättandet av områden med förenklad fri rörlighet mellan angränsande regioner, för att därigenom främja utvecklingen av gränsöverskridande och regionalt samarbete. |
|
71. |
Uppmanar kommissionen att främja och stödja upprättandet av program för partnersamverkan (”twinning”) på kommunal nivå och att stödja alla sådana åtgärder som främjar upprättandet av nätverk mellan de olika aktörerna i EU och SAP-länderna. |
|
72. |
Europaparlamentet föreslår att EU, i samarbete med FN, spelar en avgörande roll när det gäller att skapa en plattform för alla berörda politiska aktörer för att omgående diskutera Kosovos status och ser fram emot det positiva resultatet av dessa diskussioner. |
|
73. |
Europaparlamentet uppmanar staterna i västra Balkan att anta och genomföra EU:s uppförandekodex för vapenexport. |
|
74. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen och byrån för återuppbyggnad att ytterligare uppmuntra och stödja en sannings- och försoningsprocess på bred grund, som skall komplettera de rättsliga förfarandena. Denna bör omfatta det civila samhället, de politiska aktörerna och kulturpersonligheter, och lägga grunden för bestående fred och stabilitet i regionen. Denna försoningsprocess måste i synnerhet ha ungdomar i åtanke och bör omfatta en ingående översyn av skolböcker och läroböcker i historia. |
*
* *
|
75. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, samtliga regeringar och parlament i regionen, EU:s särskilda samordnare för stabilitetspakten för sydöstra Europa, EU:s särskilda representanter i regionen, FN:s särskilde representant i Kosovo (UNMIK), OSSE och till Europarådet. |
(1) EUT C 87 E, 7.4.2004, s. 521.
(2) P6_TA(2004)0056.
(3) Se rådets slutsatser av den 17-18 juni 2004 (10679/2/04 REV 2).
P6_TA(2005)0132
Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (2003)
Europaparlamentets resolution om rådets årliga rapport till Europaparlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande valmöjligheterna när det gäller GUSP, inbegripet de finansiella konsekvenserna för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (2003) (8412/2004 - 2004/2172 (INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, som undertecknades i Rom den 29 oktober 2004, |
|
— |
med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003, |
|
— |
med beaktande av rådets årliga rapport för 2003 (8412/2004), |
|
— |
med beaktande av punkt 40 i det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet (1), |
|
— |
med beaktande av artikel 21 i EU-fördraget, |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 12 januari 2005 om Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa (2), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2003 om de framsteg som har gjorts för att genomföra den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (3), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 29 januari 2004 om förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenta nationerna (4), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 20 november 2003 om ett utvidgat europeiskt grannskap: En ny ram för förbindelserna med våra grannländer i öster och söder (5), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 10 april 2003 om den nya europeiska säkerhets- och försvarskonstruktionen - prioriteringar och brister (6), |
|
— |
med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 26 februari 2004 om förbindelserna mellan Europeiska unionen och Ryssland (7), |
|
— |
med beaktande av sina resolutioner av den 22 april 2004 om läget beträffande det transatlantiska partnerskapet inför toppmötet mellan EU och Förenta Staterna i Dublin den 25-26 juni 2004 (8) och av den 13 januari 2005 om de transatlantiska förbindelserna (9), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2003 om fred och värdighet i Mellanöstern (10), |
|
— |
med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 24 september 2003 om situationen i Irak (11), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2004 om Afghanistan: utmaningar och framtidsutsikter (12), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 15 november 2001 om en övergripande associering och en gemensam strategi för förbindelserna mellan Europeiska unionen och Latinamerika (13), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 13 januari 2005 om tsunamikatastrofen i Indiska oceanen (14), |
|
— |
med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 16-17 december 2004 och särskilt av dess beslut om terrorism och yttre förbindelser, |
|
— |
med beaktande av artikel 112.1 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från budgetutskottet (A6-0062/2005), och av följande skäl: |
|
A. |
Parlamentet anser inte att rådet har genomfört ett adekvat samråd med parlamentet i enlighet med vad som anges i artikel 21 i Fördraget om Europeiska unionen eftersom dess nuvarande praxis innebär att det endast skickar en beskrivande förteckning över de åtgärder som vidtagits under föregående år i stället för att höra parlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande valmöjligheterna för det kommande året. |
|
B. |
Nuvarande praxis bör därför upphöra och ersättas med en ny praxis som möjliggör ett verkligt samråd med parlamentet i enlighet med vad som anges ovan. Detta skulle innebära en djupare involvering av parlamentet. |
|
C. |
Även om Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, som undertecknades i Rom den 29 oktober 2004, ännu inte har ratificerats bör dess anda och bokstav redan nu få viktiga konsekvenser för genomförandet av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) för 2005 och därefter. |
|
D. |
Parlamentet har upprepade gånger uttryckt sin syn på hur förbindelserna med vissa regioner och länder borde organiseras och balanseras i syfte att stärka EU:s yttre åtgärders globala karaktär. |
|
E. |
Den nuvarande finansieringen av GUSP och ESFP är helt otillräcklig, både till kvantitet och kvalitet och när det gäller den demokratiska kontrollen. |
|
1. |
Det sätt på vilket rådets höge representant/generalsekreterare har hållit parlamentet fullt underrättat om de framsteg som gjorts när det gäller de viktigaste GUSP-frågorna är visserligen tillfredsställande, men Europaparlamentet tar bestämt avstånd från den efterhandsstrategi som rådet hittills använt sig av genom att endast överlämna en beskrivande förteckning över de GUSP-åtgärder som genomförts under det gångna året. Denna praxis innebär att rådet klart och tydligt bryter mot artikel 21 i Fördraget om Europeiska unionen och mot det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 när det gäller samråd i förväg med Europaparlamentet. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar därför rådet att upphöra med nuvarande praxis och ersätta den med en förhandsstrategi där samråd sker med Europaparlamentet i början av varje år om de viktigaste aspekter och grundläggande vägval som rådet planerar för det året, både när det gäller globala och övergripande frågor och när det gäller planerade prioriteringar för olika geografiska områden. Rådet uppmanas också att i efterhand rapportera om huruvida det har tagit hänsyn till parlamentets synpunkter, och i sådana fall på vilket sätt. |
|
3. |
Europaparlamentet har för avsikt att bidra till arbetet med att öka den demokratiska kontrollen över GUSP-frågor genom regelbundna diskussioner med nationella parlament inom ramen för de kvartalsvisa diskussionerna med rådets höge representant/generalsekreterare och ledamoten av kommissionen med ansvar för yttre förbindelser, däribland en diskussion om de förslag till ändringar till Europaparlamentets årliga rapport om GUSP som läggs fram av de nationella parlamenten. |
|
4. |
Europaparlamentet uppmanar rådet och den höge representanten/rådets generalsekreterare att tillsammans med Europaparlamentet och de nationella parlamenten aktivt delta i en årlig debatt om EU:s säkerhetsstrategi. |
|
5. |
Europaparlamentet uppmanar både rådet och medlemsstaterna att ytterligare öka den parlamentariska granskningen av ESFP, dels på nationell nivå genom att stärka de nationella parlamentens roll när det gäller att godkänna ESFP-insatser, dels på EU-nivå genom att tilldela Europaparlamentet en viktig roll när det gäller att granska hela budgeten för GUSP. |
|
6. |
Europaparlamentet uppmanar rådet att se till att dess politiska instrument, till exempel sanktionspolitiken, genomförs med större fasthet och politiskt engagemang. |
De viktigaste aspekterna och de grundläggande valmöjligheterna när det gäller GUSP för 2005 efter undertecknandet av konstitutionsfördraget
|
7. |
Europaparlamentet anser att andan (och bokstaven) i bestämmelserna i det nya fördraget när det gäller GUSP bör tillämpas redan nu, på samma sätt som har skett när det gäller inrättandet av Europeiska försvarsbyrån, begreppet stridsstyrkan, upprättandet av EU:s utvecklade grannskapspolitik, vilken innebär mycket mer än nuvarande grannskapspolitik, och tillämpningen av solidaritetsklausulen för att motverka terrorhot eller terrorattacker. Konsekvenserna av dessa hot eller attacker bör hanteras genom att man effektivt samordnar de relevanta åtgärderna, innefattande de nuvarande och framtida civilförsvarsmedlen, och skyldigheten inom ramen för den ömsesidiga solidariteten att ge stöd och bistånd i händelse av ett väpnat angrepp mot någon av Europeiska unionens medlemsstater. |
|
8. |
Europaparlamentet begär följaktligen att i samma utsträckning som rådet få information om och involveras på ett djupare sätt i alla framtida förslag som kommissionens vice ordförande/EU:s utrikesminister lägger fram när det gäller utarbetandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken för 2005. |
|
9. |
Europaparlamentet önskar att den framtida europeiska avdelningen för yttre åtgärder får spela en nyckelroll på området yttre åtgärder genom att biträda EU:s utrikesminister/kommissionens vice ordförande. Parlamentet påminner också om vikten av att parlamentet i alla händelser har kvar sina nuvarande befogenheter och att hela den nya avdelningens ansvarighet inför parlamentet kvarstår, särskilt när det gäller de delar av kommissionen som integreras i den nya avdelningen (GD Yttre förbindelser, EU:s delegationer m. m.). Det behövs en plan för den fortsatta utvecklingen på området mellanstatliga frågor (som särskilt bör komma från medlemsstaterna) så att den framtida avdelningen kan följa en enhetlig gemenskapsmodell som en del av kommissionen, men fortsätta att vara helhjärtat lojal mot rådet i mellanstatliga frågor. |
|
10. |
Europaparlamentet uppmanar rådet att se till att solidaritetsklausulen om försvar i konstitutionsfördraget får ett verkligt innehåll så snart fördraget träder i kraft och en verklig och effektiv utrikes- och säkerhetspolitik införts. |
|
11. |
Kommissionsledamoten med ansvar för yttre förbindelser och den höge representanten för GUSP bör nu när konstitutionsfördraget undertecknats tillämpa nya rutiner genom att samråda med parlamentet och ge det fullständig information om och involvera det i större utsträckning i samtliga frågor som rör GUSP och ESFP. Europaparlamentet betonar den särskilda vikten av att garantera den demokratiska kontrollen över och insynen i alla åtgärder som Europeiska försvarsbyrån åtar sig. |
|
12. |
Europaparlamentet välkomnar att Europeiska försvarsbyrån inrättats och att kommissionen vidtagit förberedande åtgärder avseende säkerhetsforskning. Parlamentet anser att det är nödvändigt att i den medelfristiga budgetplanen avsätta ett lämpligt belopp per år för säkerhetsforskning, som även skall omfatta de civila aspekterna. |
|
13. |
Europaparlamentet uppmanar även rådet att regelbundet samråda med och involvera parlamentet när det gäller de viktigaste aspekterna och de grundläggande valmöjligheterna för ESFP samt att informera parlamentet om hur ESFP utvecklas i enlighet med artikel I-41.8 i Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa. Detta samråd skall genomföras på samma sätt som begärs ovan när det gäller GUSP. |
Särskilda förslag om globala och övergripande frågor för 2005
|
14. |
Europaparlamentet välkomnar EU:s säkerhetsstrategi som Europeiska rådet antog den 12 december 2003. Parlamentet ansluter sig helt till strategins civil-militära helhetsperspektiv och till det centrala konceptet med förebyggande åtgärder och effektiv multilateralism som även måste känneteckna GUSP och ESFP, och hänvisar till det betänkande som parlamentets utskott för utrikesfrågor för närvarande utarbetar om strategin. Behovet av att utveckla resurser för snabba insatser i händelse av humanitära svåra olyckor och katastrofer måste understrykas. |
|
15. |
Europaparlamentet betonar i detta sammanhang nödvändigheten av att utveckla en motsvarande säkerhetskultur - vilket även framförs i säkerhetsstrategin - och ger således sitt förbehållslösa stöd till det nyligen påbörjade arbetet med genomförandet av EU:s utbildningskoncept inom området europeisk säkerhets-och försvarspolitik. Utvecklingen och inrättandet av en europeisk säkerhets- och försvarsakademi måste syfta till att i framtiden tillhandahålla Europeiska unionens institutioner och medlemsstaterna välutbildad personal som kan arbeta effektivt med europeisk säkerhets- och försvarspolitik. För att detta skall kunna uppnås måste akademin bygga på en solid grund och förfoga över erforderliga finansiella medel. |
|
16. |
Europaparlamentet stöder till fullo det nuvarande kollektiva arbetet med att genomföra EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen mot bakgrund av översynen 2005 av FN:s fördrag om förhindrande av spridning av kärnvapen (icke-spridningsavtalet) och den aktiva roll som EU bör spela i detta sammanhang samt i genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1540 (2004). Parlamentet hänvisar till sina tidigare ställningstaganden rörande handeldvapen och till sin resolution av den 22 april 2004 (15) om översynen av Ottawakonventionen om antipersonella minor (truppminor). Parlamentet upprepar sitt stöd för att stärka EU:s uppförandekod om vapenexport genom att göra den bindande och för att EU skall främja arbetet för ett internationellt avtal om vapenhandel. |
|
17. |
Europaparlamentet understryker sin fasta övertygelse om att arbetet för nedrustning av kärnvapen på ett väsentligt sätt kommer att bidra till internationell säkerhet och strategisk stabilitet och minska risken för kärnvapenspridning. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som har kärnvapensarsenaler att uppfylla sina förpliktelser i enlighet med artikel 6 i icke-spridningsavtalet. Medlemsstaterna uppmanas att vid den kommande översynskonferensen om icke-spridningsavtalet stödja det nya internationella initiativ om nya kärnvapenrisker som FN:s generalsekreterare Kofi Annan och Mohammed El Baradei, generaldirektör för Internationella atomenergiorganet har tagit om nedrustning av kärnvapen och om att blåsa nytt liv i FN:s nedrustningskonferens. |
|
18. |
Europaparlamentet delar Europeiska rådets ståndpunkt att kampen mot terrorismen skall fortsätta att vara en prioriterad fråga för EU och en central del av EU:s politik för yttre förbindelser men betonar ännu en gång att detta inte får ske på bekostnad av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och föreslår en ökad sammanhållning och beslutsamhet i EU:s terrorismbekämpningspolitik gentemot tredjeland genom att
|
|
19. |
Europaparlamentet fäster största vikt vid sin egen medverkan i kampen mot terrorism och uppmanar därför sitt utskott för utrikesfrågor och sitt utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att ta fram ett lämpligt förfarande för att utarbeta rekommendationer i frågan. Dessa rekommendationer skall sedan riktas till både rådet och kommissionen. Parlamentet uppmanar rådet att fullt ut informera och höra utskottet för utrikesfrågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om EU:s förteckning över terroristorganisationer och välkomnar i det här sammanhanget den positiva reaktionen från ordförandelandet Luxemburg angående detta. |
|
20. |
Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att i samband med naturkatastrofer falla tillbaka på den beredskap som rådet och kommissionen upprättat på det civilmilitära området, inklusive den civilmilitära planeringsenheten och program som t.ex. Galileo och Gmes. |
Parlamentets prioriteringar för de olika geografiska områdena för 2005
|
21. |
Europaparlamentet uppmanar rådet att omedelbart vidta åtgärder för att korrigera den nuvarande geografiska obalansen i de GUSP-akter som antagits de senaste tio åren i syfte att skapa en rättvisare balans mellan de olika regionerna i enlighet med EU:s globala ambitioner. Rådet uppmanas särskilt att uppnå geografisk balans mellan de ansträngningar som hittills gjorts österut till följd av utvidgningen och förnyade ansträngningar i arbetet med södra Medelhavsområdet. Parlamentet betonar emellertid att rådet bör avvisa alla tecken på svalnande intresse från EU:s sida, åtminstone avseende framsteg på västra Balkan, i Ukraina och södra Kaukasus. |
|
22. |
Europaparlamentet rekommenderar därför att rådet vidtar nödvändiga åtgärder så att EU kan dra fördel av de befintliga privilegierade förbindelserna med vissa geografiska områden (via biregionala, multilaterala eller bilaterala associeringsavtal etc.) i syfte att öka sin multilaterala styrka när det gäller arbetet med andra tillväxtländer och tillväxtregioner med vilka sådana privilegierade förbindelser ännu inte har upprättats. Parlamentet betonar vidare att en ökad prioritering av EU:s grannskap inte får ske på bekostnad av de avgörande förbindelserna och solidariteten mellan EU och världens utvecklingsländer. |
|
23. |
Europaparlamentet fäster emellertid i första hand största vikt vid unionens kommande utvidgningar som fastställdes av Europeiska rådet den 16-17 december 2004 och i andra hand vid utvecklingen av EU:s grannskapspolitik som EU:s främsta prioriteringar i den politiska agendan för 2005, inklusive ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde för europeiska länder. Parlamentet understryker vikten av att göra sitt yttersta för att uppnå en fredlig och värdig lösning på Mellanösternkonflikten på grundval av kvartettens färdplan och genomförandet av det strategiska partnerskap med Medelhavsområdet och Mellanöstern som fastställdes av Europeiska rådet i juni 2004. Parlamentet ser i detta avseende positivt på det toppmöte som nyligen hölls i Sharm el-Sheik mellan Ariel Sharon och Abu Mazen. Parlamentet understryker också den yttersta vikten av att göra allt för att bidra till en lösning på andra befintliga och förutsebara konflikter och kriser, som dem i Kosovo, Tjetjenien, Darfur, Somalia, området kring de stora sjöarna, Iran och Nordkorea och av att främja sociala framsteg i världen i enlighet med FN:s millenniemål. |
|
24. |
Europaparlamentet fäster även särskild vikt vid ett fortsatt genomförande och en vidareutveckling av den europeiska strategin för västra Balkan i syfte att gradvis integrera länderna i regionen i de europeiska institutionerna, detta i synnerhet inför avgörande beslut som det om Kosovos slutgiltiga status som skall fattas under andra halvåret av 2005. |
|
25. |
Europaparlamentet förklarar sig berett att tillsammans med rådet och kommissionen arbeta för en långsiktig strategisk omorganisation av Serbien och Montenegro samt Kosovo i syfte att tillhandahålla samtliga invånare i denna region en gemensam fredlig framtid inom den Europeiska unionen. |
|
26. |
Europaparlamentet förväntar sig ett nära samarbete med rådet och kommissionen för att politiskt och ekonomiskt säkerställa den pågående fredsprocessen i Mellanöstern. |
|
27. |
Europaparlamentet anser det viktigt att EU och Förenta staterna upprätthåller konstruktiva förbindelser och att Nato på nytt blir ett forum för en jämlik politisk debatt där instrumenten förebyggande, krishantering och militär kapacitet avvägs på ett rimligt sätt. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att Europaparlamentet och den amerikanska kongressen antar gemensamma ståndpunkter i vissa globala frågor av gemensamt intresse (terrorismbekämpning, regionala konflikter, spridning av massförstörelsevapen, nedrustning, internationell rätt, effektiv multilateralism, energisamarbete, klimatförändringar osv.), och anser att det särskilt nu när tio år gått sedan undertecknandet av Madriddeklarationen är angeläget att blåsa nytt liv i de transatlantiska förbindelserna genom att senast 2015 fullgöra den transatlantiska marknaden och genom att uppdatera den nya transatlantiska agendan med hjälp av ett transatlantiskt partnerskapsavtal som skall träda i kraft så snart som möjligt, dock senast om två år. |
|
28. |
Europaparlamentet understryker behovet av ett närmare samarbete mellan EU och Förenta staterna när det gäller att tackla globala ekonomiska, politiska och säkerhetsrelaterade problem och efterlyser ett förslag till nytt transatlantiskt program för att ge struktur åt dialogen om globala frågor. |
|
29. |
Europaparlamentet uppmanar rådet att föra diskussion med Europaparlamentet om begreppet ”strategiskt partnerskap” med tredje länder, och anser att ett sådant måste baseras på främjandet av gemensamma värderingar. Parlamentet efterlyser i detta avseende en fullständig utvärdering av de strategiska partnerskapen med Ryssland och Kina. |
|
30. |
Europaparlamentet uppmanar både rådet och kommissionen att göra sitt yttersta för att garantera nära kontakter med Ryssland, vilket avspeglar våra gemensamma intressen och värderingar med utgångspunkt i full respekt för de mänskliga rättigheterna, rättsstaten och demokrati. |
|
31. |
Europaparlamentet stöder med avseende på detta rådets förslag om gemensam krishantering mellan EU och Ryssland i samband med konflikterna i Transnistrien och södra Kaukasus. Parlamentet påpekar att kriget i Tjetjenien försvårar utvecklandet av ett genuint partnerskap och upprepar sitt krav på en politisk lösning av konflikten som inbegriper samtliga demokratiska element i det tjetjenska samhället. |
|
32. |
Europaparlamentet beklagar att förbindelserna med Kina endast framskridit på handelns och ekonomins område, utan några landvinningar av större betydelse när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet upprepar sitt krav på en bindande EU-uppförandekod om vapenexport, och uppmanar i det här sammanhanget rådet att inte häva vapenembargot och att finna vägar som underlättar dialog, löser upp spänning och främjar nedrustning i förbindelserna över Taiwansundet. Parlamentet stöder Taiwan som en demokratisk förebild för hela Kina. |
|
33. |
Europaparlamentet uttrycker djup oro med anledning av det stora antalet missiler i södra Kina riktade över Taiwansundet och Kinas lag om ”anti-separation” som på ett omotiverat sätt förvärrar situationen längs sundet. Parlamentet uppmanar Kina och myndigheterna i Taiwan att återuppta den politiska dialogen på grundval av ömsesidig förståelse och ömsesidigt erkännande i syfte att främja stabilitet, demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet i Ostasien. |
|
34. |
Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för Förenade kungarikets, Frankrikes och Tysklands samt rådets och kommissionens ansträngningar för att uppmuntra Iran att bli en aktiv och välvillig partner i regionen som fullt ut respekterar de mänskliga rättigheterna och för att se till att landet inte utvecklar kärnvapen. Parlamentet påpekar än en gång att bevis om fortsatt utveckling av sådana vapen skulle ha ytterst allvarliga konsekvenser för förbindelserna mellan EU och Iran. |
|
35. |
Europaparlamentet förordar ett befästande av EU:s engagemang i Afghanistan och understödjer en genomförbar och tillförlitlig finansiering av detta uppdrag på medellång sikt. Vidare bör återuppbyggnaden av världssamfundet intensifieras. I detta sammanhang tillmäts uppbyggnad av utbildningsväsendet, förbättring av kvinnors, flickors och barns situation, nedrustning och återintegreringsåtgärder liksom utveckling och genomförande av ekonomiska alternativ till opiumodlingar särskild vikt. |
|
36. |
Europaparlamentet uppmanar rådet att så snart som möjligt inleda ett förfarande i syfte att anta en gemensam utrikes- och säkerhetspolitisk ståndpunkt om Irak. |
|
37. |
Europaparlamentet uttrycker i det här sammanhanget djup oro med anledning av Nordkoreas uttalande den 10 februari 2005 om att på obestämd tid avstå från deltagande i de multilaterala samtalen om landets kärnprogram. |
|
38. |
Europaparlamentet hänvisar till sina många resolutioner och betänkanden gällande de olika geografiska områdena, som innehåller värdefulla bidrag till debatten om på vilket sätt EU:s politik för dessa geografiska områden bör utvecklas i syfte att nå den rättvisa balans som nämns ovan. |
|
39. |
Europaparlamentet betonar på nytt den aktiva roll som EU måste spela i förbindelserna med tredjeland när det gäller att arbeta för mänskliga rättigheter och se till att millennieutvecklingsmålen uppfylls, vilka utgör viktiga och integrerade delar i både GUSP och ESFP. |
|
40. |
Europaparlamentet pekar på EU:s samlade insats i samband med valet nyligen i Ukraina som ett bra exempel på hur de olika EU-institutionerna tillsammans med medlemsstaterna borde agera och inta en ledande roll när gemensamma europeiska intressen och värderingar står på spel. Parlamentet förbinder sig att stödja ytterligare åtgärder i fråga om Ukraina, eftersom utvecklingen nyligen tydligt utgör en stor utmaning också för EU. |
|
41. |
Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att vid sidan av åtgärderna i handlingsplanen inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken även överväga andra former av associering med Ukraina som skulle ge landet bestämda europeiska framtidsutsikter och motsvara de strävanden som det stora flertalet av det ukrainska folket gett uttryck för och som eventuellt skulle kunna resultera i en anslutning av landet till EU. |
Parlamentets syn på EU:s roll i vissa multilaterala organisationer
|
42. |
I väntan på att det nya konstitutionsfördraget skall träda i kraft, vilket uttryckligen gör unionen till en juridisk person, rekommenderar Europaparlamentet att nödvändiga åtgärder vidtas för att öka EU:s representation i de olika internationella multilaterala organisationerna, däribland särskilt Förenta nationerna, Internationella brottmålsdomstolen (ICC), Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), Europarådet samt alla andra relevanta fora. Rådet och kommissionen uppmanas att vid behov involvera Europaparlamentets ledamöter i arbetet för att nå detta mål. Parlamentet betonar särskilt behovet av att stärka EU:s förbindelser med OSSE, Europarådet och FN. Parlamentet bör ges en roll som överensstämmer med den höga grad av parlamentarisk diplomati med vilken det bidrar till utvecklingen av GUSP. |
|
43. |
Europaparlamentet anser att unionen som helhet bör spela en viktig roll, särskilt inom FN-systemet, och garanteras en plats i FN:s säkerhetsråd, eftersom en sådan plats skulle vara det tydligaste uttrycket för en verklig och effektiv gemensam utrikespolitik. Unionen bör även stödja reformeringen av FN och de förslag som ingår i rapporten från högnivågruppen för frågor som rör hot, utmaningar och förändringar. |
|
44. |
Europaparlamentet gläds åt FN:s säkerhetsråds historiska beslut om att på initiativ av vissa EU-medlemsstater hänskjuta förbrytelserna i Darfur till åklagaren vid ICC. Parlamentet anser att detta är ett mycket viktigt steg mot en opartisk rättegång mot de som gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Parlamentet beklagar dock att medborgare från stater som inte anslutit sig till Romstadgan undantas från ICC:s behörighet. Rådet uppmanas att stå fast vid sitt kraftfulla stöd för ICC. |
Parlamentets syn på finansieringen av GUSP för 2005
|
45. |
Europaparlamentet upprepar att om unionen skall kunna stå emot de fem största hoten mot Europas säkerhet enligt EU:s säkerhetsstrategi (terrorism, spridning av massförstörelsevapen, regionala konflikter, stater i upplösning och organiserad brottslighet) krävs det ett långsiktigt externt engagemang där alla tillgängliga instrument utnyttjas, även betydande investeringar i säkerhetsforskning och konfliktförebyggande verksamhet, vilket innebär att det uttryckligen fastställs konkreta och hållbara budgetkompromisser i den kommande budgetplanen för 2007-2013. |
|
46. |
Europaparlamentet vidhåller att det inte längre är möjligt att skilja mellan finansiering av civila och militära kostnader, särskilt när det gäller ESFP-insatser och i synnerhet åtgärder som EU vidtar på egen hand och som planeras och genomförs genom EU:s civil-militära enhet. |
|
47. |
Europaparlamentet understryker därför på nytt att gemensamma kostnader för militära operationer inom ESFP bör finansieras via gemenskapens budget (såsom redan är fallet för den civila delen när det gäller polisiära åtgärder) och inte som i nuläget från en underordnad budget eller från medlemsstaternas startfond. |
|
48. |
Europaparlamentet påminner i detta syfte om de nya möjligheter som erbjuds genom finansiering av framtida insatser med användande av de planerade ”humanitära stridsstyrkorna”, i händelse av naturkatastrofer där det behövs både militära och civila biståndsformer såsom nyligen var fallet med tsunamikatastrofen i södra Asien. Parlamentet uppmanar i det här avseendet rådet och kommissionen att utarbeta ett nytt förslag som även beaktar Europaparlamentets förslag om en europeisk civil fredsstyrka och inrättandet av en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd i enlighet med artikel III-321 i författningen. |
|
49. |
Europaparlamentet uppmanar rådet att, i händelse av framtida ESFP-operationer i samband med terrorismbekämpning och i motsats till de nuvarande bestämmelserna - t. ex. principen att kostnaderna skall bäras av den som orsakar dem eller andra speciallösningar, som den så kallade ”Athena-mekanismen'- överväga möjligheten att finansiera de gemensamma kostnaderna för denna typ av åtgärder med medel från gemenskapens budget.” |
*
* *
|
50. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament, FN:s generalsekreterare, Natos generalsekreterare och Europarådets generalsekreterare. |
(1) EGT C 172, 18.6.1999, s. 1.
(2) P6_TA(2005)0004.
(3) EUT C 82 E, 1.4.2004, s. 599.
(4) EUT C 96 E, 21.4.2004, s. 79.
(5) EUT C 87 E, 7.4.2004, s. 506.
(6) EUT C 64 E, 12.3.2004, s. 599.
(7) EUT C 98 E, 23.4.2004, s. 182.
(8) EUT C 104, 30.4.2004, s. 1043.
(9) P6_TA(2005)0007.
(10) EUT C 82 E, 1.4.2004, s. 610.
(11) EUT C 77 E, 26.3.2004, s. 226.
(12) EUT C 97 E, 22.4.2004, s. 647.
(13) EGT C 140 E, 13.6.2002, s. 569.
(14) P6_TA(2005)0006.
P6_TA(2005)0133
Europeiska säkerhetsstrategin
Europaparlamentets resolution om den europeiska säkerhetsstrategin (2004/2167(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, undertecknat i Rom den 29 oktober 2004, |
|
— |
med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategi som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003, efter ett initiativ av det grekiska ordförandeskapet vid utrikesministrarnas informella möte (Kastellorizo i maj 2003), och slutsatserna från Europeiska rådets möte i Thessaloniki (den 19-20 juni 2003), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 30 november 2000 om utvecklingen av Europeiska unionens gemensamma säkerhets- och försvarspolitik efter Köln och Helsingfors (1), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 10 april 2003 om den nya europeiska säkerhets- och försvarskonstruktionen - prioriteringar och brister (2), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2005 om konferensen för översyn av icke-spridningsavtalet 2005 och om kärnvapen i Nordkorea och Iran (3), |
|
— |
med beaktande av förslaget till en vitbok om Europeiska unionens försvar som lades fram av EU:s institut för säkerhetsstudier i maj 2004, |
|
— |
med beaktande av rapporten om en doktrin för Europa om mänsklig säkerhet som lades fram för EU:s höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken den 15 september 2004 (4), |
|
— |
med beaktande av de olika konfliktförebyggande program som alla EU-institutioner har offentliggjort, |
|
— |
med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0072/2005), och av följande skäl: |
|
A. |
Den fransk-brittiska St. Malo-förklaringen av den 3-4 december 1998 utgör en milstolpe i utvecklingen av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP). |
|
B. |
Agendan för ESFP:s utveckling formulerades sedan vid Europeiska rådets toppmöten i Köln (3-4 juni 1999), Helsingfors (10-11 december 1999) och Göteborg (15-16 juni 2001). |
|
C. |
Vapenexportkontrollen måste skärpas beträffande vapenexport såväl till och från EU som globalt. |
|
D. |
EU:s olika biståndsprogram är av stor betydelse. De utgör ett oumbärligt bidrag till att ekonomierna utvecklas, uppbyggnaden av demokratiska institutioner stöds, åtgärder för återuppbyggnad genomförs, makroekonomiska program utarbetas och de mänskliga rättigheterna främjas. |
|
E. |
Det heltäckande synsätt som förespråkas i den europeiska säkerhetsstrategin tillämpas redan aktivt i länderna på Balkan. Detta illustreras av bredden på de EU-instrument som för närvarande används för att åstadkomma stabilitet i regionen: Cards-programmet, de civila uppdragen Proxima och EUPM (Europeiska unionens polisuppdrag) samt den militära operationen Althea. |
|
F. |
Opinionsundersökningar som genomförts under en tioårsperiod visar att över 60 procent av EU:s medborgare är positiva till en gemensam utrikespolitik för EU och att över 70 procent är positiva till en gemensam försvarspolitik. Andra undersökningar visar emellertid att det inte finns stöd för att öka militärutgifterna. |
|
G. |
Europaparlamentets möjligheter att granska den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) enligt artikel III-304 i Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa har tyvärr inte ökat nämnvärt. Många beslut och åtgärder från rådet blir inte och har heller aldrig blivit föremål för samråd med parlamentet. Den höge representanten och hans enheter har dock visat sin goda vilja och hållit parlamentet informerat samt fört en dialog med parlamentet. Den höge representanten och hans enheter uppmanas att fortsätta och förstärka denna öppna dialog med parlamentet. |
|
H. |
Utan att det påverkar föregående punkt kan noteras att det för åtgärder inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik även i fortsättningen finns en ansvarsskyldighet gentemot de nationella parlamenten, särskilt med avseende på de medlemsstater där militära åtgärder kräver parlamentets godkännande. |
|
I. |
Alla åtgärder som vidtas inom ramen för unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik skall utövas med strikt efterlevnad av folkrätten och med respekt för principerna i FN-stadgan, vilket tydligt framgår av artiklarna I-3 och III-292 i Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa. |
|
J. |
Många av EU:s medlemsstater (bland annat Förenade kungariket, Tyskland, Spanien, Italien och Grekland) har egna erfarenheter av olika former av terrorism och världsåskådningarna bakom dessa, och i vissa fall gör länderna fortfarande sådana erfarenheter. |
|
K. |
Under överskådlig framtid utgör den islamistiska terrorn den största utmaningen för EU liksom för andra områden, särskilt om terrorister skulle lyckas skaffa sig kontroll över massförstörelsevapen. |
|
L. |
Den europeiska säkerhetsstrategin utgör en del av de mer omfattande områdena GUSP och ESFP, inom vilka hela spektrumet av politiska handlingsmöjligheter för EU kan komma till användning, inbegripet att agera diplomatiskt, ekonomiskt och utvecklingspolitiskt. |
Det europeiska säkerhetsläget
|
1. |
Europaparlamentet framhäver att det krävs en helhetsförståelse av definitionen av begreppet ”säkerhet” för att man på rätt sätt skall kunna väga in både hur frågor av politisk och demokratisk betydelse (t.ex. brott mot de mänskliga rättigheterna, medveten diskriminering av vissa samhällsgrupper, förekomst av förtryckande regimer) och mångfalden av sociala, ekonomiska och miljömässiga faktorer (t.ex. fattigdom, svält, sjukdomar, analfabetism, knappa naturresurser, miljöförstöring, orättvisa handelsförbindelser etc.) bidrar till pågående regionala konflikter, sammanfallande stater och uppkomsten av kriminella nätverk och terroristnätverk, även om dessa nätverks verksamhet inte i något fall eller på något sätt kan rättfärdigas av ovan nämnda faktorer. |
|
2. |
Europaparlamentet välkomnar därför den omfattande innebörd som begreppet ”säkerhet” ges i den europeiska säkerhetsstrategin (ESS). Parlamentet instämmer i den åsikt som kommer till uttryck i ESS att de viktigaste hoten mot vår globala säkerhet för närvarande utgörs av terrorism, spridning av massförstörelsevapen, olösta regionala konflikter, sammanfallna och sammanfallande stater och organiserad brottslighet. Parlamentet betonar att dessa hot varken kan primärt angripas eller lösas enbart med militära medel. |
|
3. |
Europaparlamentet drar därför samma slutsats som den som framförs i ESS, nämligen att en kombination av de olika biståndsprogrammen och instrumenten, inbegripet dem som hör till biståndspolitiken, både på EU-nivå och på medlemsstatsnivå, tillsammans med diplomatisk, civil och militär förmåga och expertis är det bästa sättet att bidra till en säkrare värld. |
|
4. |
Europaparlamentet understryker följaktligen att det föreligger ett brådskande behov av att detta koncept för säkerhetsläget inom unionens befintliga strukturer genomförs praktiskt, så att unionen kan upptäcka kriser i tillräckligt god tid för att kunna agera i föregripande syfte. I detta sammanhang rekommenderar parlamentet ökade insatser för att inrätta ett system som tidigt kan slå larm om hot, och därvid utnyttja ny civil IT-teknik för nyhetsanalys och nyhetsbedömning. Parlamentet anser även att ett av flera möjliga meningsfulla sätt att identifiera orsakerna till konflikterna, rapportera om dem och medverka till att undanröja dem, så att en upptrappning av våld kan undvikas, vore att i vissa kriskänsliga regioner inrätta specialiserade center för att upptäcka kriser (”tension detection centres”), som kan inrättas såväl inom ramen för den framtida europeiska avdelningen för yttre åtgärder som genom enheter utanför Europeiska unionen, exempelvis Afrikanska unionen. I detta sammanhang betonas dessutom vikten av att konfliktförebyggande verksamhet och bekämpning av terrorism tas med som beståndsdelar i EU:s alla politikområden. |
EU:s strategiska mål
|
5. |
Europaparlamentet instämmer helt i de strategiska mål för unionen som uttrycks i ESS: att bemöta hoten, bygga upp säkerheten i unionens grannländer och stärka den internationella ordningen genom effektiva åtgärder via effektiva multilaterala strukturer. Parlamentet betonar att målsättningen för ESS går mycket längre än de militära aspekterna i den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. |
|
6. |
Europaparlamentet konstaterar att det blir nödvändigt att fastställa om det rör sig om regionala och/eller globala hot när hoten skall bekämpas, så att unionen på ett effektivt sätt kan mobilisera tillgängliga instrument och resurser för att angripa problemet. Parlamentet konstaterar att uppbyggnaden av säkerheten i unionens grannländer i stor utsträckning kommer att inriktas på att motarbeta de regionala hoten, medan de globala hoten måste bemötas genom effektiva multilaterala internationella strukturer med EU som drivande kraft. Parlamentet konstaterar emellertid att multilaterala organisationer och strukturer också kan uppmanas att ta itu med regionala hot. |
|
7. |
Europaparlamentet instämmer helt i den bedömning som gjorts inom unionens nya grannlandspolitik och den europeiska säkerhetsstrategin, nämligen att unionens grannskap bör ses i ett bredare perspektiv och förutom de östeuropeiska länder som har gemensamma gränser med EU också omfatta områden som ligger längre åt öster och söder, exempelvis Kaukasien, Mellanöstern och Nordafrika. Parlamentet konstaterar att denna policy överensstämmer med unionens pågående insatser för att även genom Barcelonaprocessen finna en lösning på den arabisk-israeliska konflikten. Parlamentet understryker att demokratin och rättsstatsprincipen är de viktigaste förutsättningarna för att folken fredligt skall kunna leva tillsammans. |
|
8. |
Europaparlamentet betonar FN:s företrädande roll inom den multilaterala institutionella ramen och behovet av att EU spelar en ledande roll för att ge förnyad kraft åt denna oumbärliga institutions strukturer och förmåga. Parlamentet noterar i detta sammanhang den rapport som den 21 mars 2005 lades fram av FN:s generalsekreterare, ”In larger freedom: towards development, security and human rights for all”. Utan att föregripa någon detaljerad bedömning som det kan komma att göra senare, välkomnar parlamentet denna rapport som utgångspunkten för en öppen diskussion om att reformera FN så att organisationen kan möta 2000-talets utmaningar. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att samordna sina ståndpunkter inom ramen för dessa diskussioner, i fullt medvetande om det fasta stöd som enligt opinionsundersökningar finns för ett mer synligt GUSP/ESFP genom EU än vad som nu är fallet. |
|
9. |
Europaparlamentet betonar vidare behovet av att unionen spelar en ledande roll i samarbetet med andra internationella och regionala organisationer som främjar fred och säkerhet i världen. Det är särskilt viktigt att ha ett fullödigt samarbete med OSSE. |
|
10. |
Europaparlamentet betonar vikten av att EU driver en bestämd och rättvis utvecklingspolitik för att effektivt kunna bidra till de universellat antagna millenniemålen. |
De senaste milstolparna inom den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken
|
11. |
Europaparlamentet noterar de värdefulla erfarenheter som gjorts vid civila uppdrag och polisuppdrag de senaste två åren, däribland den internationella polisstyrkans (numera Europeiska unionens polisuppdrag, EUPM) övertagande av kontrollen i Bosnien och Hercegovina sedan 2003, Proxima i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien samt Eujust Themis i Georgien. Parlamentet välkomnar samtidigt det förestående inrättandet av en polisstyrka i Demokratiska republiken Kongo (Eupol, Kinshasa). |
|
12. |
Europaparlamentet erkänner de betydande framsteg som gjorts för att öka unionens militära förmåga. Parlamentet noterar samtidigt betydelsen av den Berlin plus-ram som man enats om med Nato och som möjliggjorde EU:s första militära uppdrag Concordia i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och uppdraget Althea i Bosnien och Hercegovina. Parlamentet erkänner den fördelaktiga flexibilitet i den europeiska ramen för säkerhets- och försvarspolitiken som medger fortsatt stöd åt operationen Artemis i Demokratiska republiken Kongo. |
|
13. |
Europaparlamentet betonar att EU:s gemensamma lägescentral (SITCEN) redan har bidragit på ett positivt sätt genom att samordna allt tillgängligt civilt, militärt och diplomatiskt underrättelseväsen för att ta fram övertygande bakgrundsanalyser för alla tänkbara situationer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ytterligare intensifiera sitt informationsutbyte med den gemensamma lägescentralen så att inte uppfyllandet av de ambitioner som uttryckts i ESS hindras i onödan. |
|
14. |
Europaparlamentet betonar att ESFP:s särskilda särdrag och mervärde utgörs av kombinationen av civila och militära komponenter och konstaterar, med beaktande av ovannämnda insatser, att EU i framtiden i ökande utsträckning kommer att ställas inför utmaningen att finna en lämplig jämvikt mellan militära och civila komponenter för att uppfylla andan och målen i ESS. Parlamentet anser att Altheauppdraget i Bosnien och Hercegovina kommer att ge värdefulla erfarenheter i detta hänseende i den mån unionen kan samordna sina militära insatser där med de civila uppdrag och program som för närvarande håller på att genomföras. |
Utveckling i riktning mot det övergripande målet för 2010 och ett civilt övergripande mål för 2008
|
15. |
Europaparlamentet stämmer in i de mål som sammanfattas i det övergripande målet för 2010 som formellt antogs av rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 17 maj 2004 samt överenskommelsen om ett civilt övergripande mål för 2008 som godkändes av samma råd den 13 december 2004, som ett sätt att koncentrera insatserna så att EU tillförs de resurser som krävs för att uppfylla de strategiska målen i ESS. Dessa innehålls- och tidsriktlinjer bör ges konkret form i en vitbok. |
|
16. |
Europaparlamentet erkänner i detta sammanhang de framsteg som gjordes vid rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte den 22 november 2004 om den fortsatta utvecklingen av konceptet med stridsenheter som kan grupperas med kort varsel och användas för högintensiva militäroperationer. Parlamentet konstaterar att dessa stridsenheter i första hand skall komma från de binationella och multinationella förband som redan finns inom EU. Parlamentet noterar även den av rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) godkända överenskommelsen om att utarbeta ett civilt övergripande mål för 2008 och välkomnar den avsikt som uttrycks i denna och som innebär att de hittillsvarande civila styrmedlen utformas på ett mer omfattande sätt som ökar insatsmöjligheterna, så att man på grundval av de särskilda behoven på plats kan koncentrera olika integrerade förband. Parlamentet erkänner därför att den framtida civila krishanteringen inom ramen för ESFP de facto kommer att omfatta mer än de tidigare fyra prioriterade områden som fastställdes i Santa Maria da Feira (polis, rättsstat, civilförvaltning och skydd av befolkningen). |
|
17. |
Europaparlamentet understryker betydelsen av den allsidiga kapacitetsutvecklingen (Global Approach on Deployability), särskilt när det gäller att uppnå full operationell rörlighet för stridsgrupperna senast 2007, och välkomnar i detta sammanhang bidragen från samordningscentrumen i Aten och Eindhoven på området för militära transporter. |
|
18. |
Europaparlamentet välkomnar också i detta avseende att Europeiska rådet formellt har antagit förslaget om en civil-militär cell (Civ/Mil) inom Europeiska unionens militära stab. Parlamentet noterar att Civ/Mil kommer att spela en särskilt avgörande roll vid den strategiska planeringen av alla operationer (dvs. civila, militära och kombinerade civila-militära) och - från och med 2006 - vid inrättandet av ett operativt centrum för autonoma EU-uppdrag i de fall då inga nationella högkvarter har utsetts. Parlamentet framhäver vidare betydelsen av Civ/Mil då principer och modeller skall utvecklas för hanteringen av den civila-militära överlappningen. Parlamentet inser emellertid att många av dessa principer och modeller kommer att utvecklas till följd av pågående och framtida operationer. |
|
19. |
Europaparlamentet uppmärksammar i fråga om planeringen av EU:s framtida kombinerade civila och militära uppdrag de förslag och idéer som ingår i rapporten ”A human Security Doctrine for Europe”. Parlamentet välkomnar i det sammanhanget den nuvarande utvecklingen inom ESFP, exempelvis inrättandet av Civ/Mil, som stämmer överens med denna rapports allmänna inriktning, och den blivande europeiska frivilligkår för humanitärt bistånd som skall inrättas i enlighet med artikel III-321.5 i Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa. Parlamentet noterar dock att den europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd i den artikeln främst är planerad som ”en ram för gemensamma bidrag från europeiska ungdomar” och begär därför att dessa ramar antingen skall utvidgas eller kompletteras genom inrättande av ytterligare en kår, för att de erfarenheter och den expertis som finns bland aktiva och f.d. yrkesmän skall kunna utnyttjas och i syfte att skapa en fungerande kår mer i likhet med en europeisk civil fredskår - vilket parlamentet vid flera tillfällen föreslagit. |
|
20. |
Europaparlamentet noterar att rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 7 januari 2005, delvis på grundval av preliminära förslag från kommissionsledamoten med ansvar för yttre förbindelser, även uppmanat sina behöriga organ och kommissionen att undersöka möjligheterna att bygga upp unionens krisreaktionskapacitet för att kunna ge katastrofhjälp. |
|
21. |
Europaparlamentet uppmanar ihärdigt rådet och kommissionen att se till att befintliga styrmedel och resurser är förenliga och samstämda, även med nya förslag, särskilt med tanke på det nära sambandet mellan konfliktförebyggande verksamhet och krishantering. Mätbara framgångar inom detta arbete, som ju ännu återstår att slutföra, kan betraktas som framsteg med tanke på det framtida inrättandet av en europeisk avdelning för yttre åtgärder. |
|
22. |
Europaparlamentet välkomnar vissa medlemsstaters initiativ att inrätta en europeisk gendarmeristyrka och deras beredskap att ställa den i ESFP:s tjänst. Parlamentet framhäver att denna styrka är särskilt ägnad att garantera övergången från en rent militär operationsfas till en kombinerad eller uteslutande civil fas. |
|
23. |
Europaparlamentet betonar behovet av att utveckla en europeisk säkerhetskultur genom att effektivt genomföra EU:s utbildningskoncept på ESFP-området, vilket ökar interoperabiliteten mellan alla som är inblandade i EU:s krishantering. I detta sammanhang understryks att det bör inrättas en europeisk säkerhetsoch försvarsakademi (ESDC) för att förse EU:s instanser och medlemsstater med kunnig personal som kan arbeta effektivt med alla ESFP-relaterade frågor. En sådan akademi måste bygga på solida organisatoriska och ekonomiska förutsättningar. |
|
24. |
Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse de snabba åtgärder som vidtogs för att inrätta Europeiska försvarsbyrån innan Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa formellt antogs. Parlamentet konstaterar att Europeiska försvarsbyråns verksamhet bör gynna unionen, inte bara för att vidareutveckla försvarsförmågan i samband med krishantering, utan också för att rationalisera kostnaderna för forskning och utveckling i medlemsstaterna och på lång sikt bidra till att skapa en europeisk försvarsmaterielmarknad. Försvarsbyrån bör ägna särskild uppmärksamhet åt stridsenheternas utrustning och beväpning samt garantera deras kompatibilitet. Parlamentet kräver att stridsenheterna som första prioritering förses med ny och gemensam utrustning. Parlamentet varnar emellertid för att Europeiska försvarsbyråns alla framtida insatser i stor utsträckning kommer att vara beroende av medlemsstaternas (politiska) välvilja och kräver tillräckliga budgetmedel för genomförandet av rustningsinitiativ som leds av försvarsbyrån. Parlamentet konstaterar i sammanhanget vidare att Europeiska försvarsbyrån inte får hindras från att genomföra mer långsiktiga mål med sikte på kapaciteten - sådana som ligger bortom det övergripande målet för 2010 - så att unionen kan dra nytta av att fullfölja målen i ESS. |
|
25. |
Parlamentet anser att en europeisk rymdpolitik utgör en av unionens viktigaste strategiska utmaningar under detta århundrade. På området för telekommunikation och signalspaning utvecklas många projekt parallellt, vilket minskar effektiviteten och ökar kostnaderna. Europaparlamentet kräver att dessa projekt, exempelvis det franska satellitsystemet Helios och det tyska systemet Sar Lupe, sammanförs inom den europeiska säkerhetsforskningen. |
|
26. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens insatser för att inom en nära framtid främja säkerhetsforskningen inom unionen och rekommenderar därför att det inom de kommande ramprogrammen för forskning inrättas ett självständigt europeiskt säkerhetsforskningsprogram med styrmedel, bestämmelser och finansieringsmodeller som är lämpliga i säkerhetsfrågor, i överensstämmelse med rekommendationerna från expertgruppen. Parlamentet påpekar dock risken för överlappning med försvarsbyråns forskningsinitiativ. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, rådet och medlemsstaterna till nära samarbete för att undvika denna risk. I detta sammanhang rekommenderas - parallellt med den teknikdrivna forskningen - att man koncentrerar sig på utvecklingen av gemensam kompetens i fråga om modellbildning och simulation och på förmågan att analysera hot och säkerhetskoncept, samtidigt som respektive komparativa fördelar utnyttjas. |
Bristande kapacitet
|
27. |
Europaparlamentet konstaterar följande tre kategorier av materiella brister, som allvarligt skulle kunna påverka unionens förmåga att genomföra både civila krishanteringsinsatser och högintensiva humanitära insatser med övervägande militära medel, till exempel att stoppa humanitära katastrofer av en dimension liknande den i Rwanda:
|
|
28. |
Europaparlamentet konstaterar att den pågående utvecklingen av stridsenheterna i stor utsträckning kommer att avhjälpa den förstnämnda bristen. Den planerade tillverkningen av transportflygplanet A400M kommer inte att avhjälpa den andra bristen helt och hållet, och parlamentet kräver att andra åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med detta. Parlamentet anser ändå att man bör överväga att inrätta ett rotationsschema för gruppering av styrkorna. I ett sådant rotationssystem vill parlamentet se gemensamma utbildningsstandarder, exempelvis för helikopterinsatser. Parlamentet anser att genom ett gemensamt utbildningssystem kunde insatsmöjligheterna ökas och kostnaderna reduceras. Parlamentet yrkar, när det gäller den sistnämnda bristen, kraftfullt på att åtgärder vidtas för att EU skall kunna genomföra uppdrag som kräver assistans av militära styrkor utan att utnyttja Natos eller någon enskild medlemsstats resurser. Parlamentet påpekar att sådana åtgärder i själva verket skulle kunna bestå i att befintliga resurser och befintlig kapacitet i medlemsstaterna kombineras i syfte att inrätta en kommunikationsbas eller ett nätverk med dubbelt användningsområde som gagnar den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. |
|
29. |
Europaparlamentet framhäver vidare att de mål och syften som uttrycks i det övergripande målet för 2010 inte skulle räcka till för att genomföra uppdrag av mer intensiv karaktär eller uppdrag som skulle pågå i mer än ett år. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i nära samarbete med rådet lägga fram en vitbok om de praktiska kraven i fråga om utvecklingen av ESFP och den europeiska säkerhetsstrategin, så att man även fortsätter att främja en debatt om att utveckla en framtida europeisk försvarsstrategi. |
Vapenexportkontroll samt icke-spridning av massförstörelsevapen och lätta vapen
|
30. |
Europaparlamentet bekräftar inom ramen för den gemensamma utrikes- och försvarspolitiken den europeiska strategins övergripande samstämmighet i fråga om icke-spridningen av massförstörelsevapen, sådan den formellt antogs av Europeiska rådet i december 2003, tillsammans med de strategiska målen i ESS. Parlamentet noterar med tillfredsställelse det arbete som gjordes av den höge representantens personliga företrädare vid genomförandet av kapitel III i denna strategi, särskilt den prioriteringslista som godkändes av Europeiska rådet i december 2004. |
|
31. |
Europaparlamentet instämmer i den bedömning som görs i ESS att spridningen av massförstörelsevapen potentiellt är det största hotet mot vår säkerhet, och anmodar EU, i enlighet med bestämmelserna i ESS, att använda hela sin uppsättning av instrument för att bekämpa detta hot. I detta sammanhang påpekas att en eventuell kombination av terrorism och massförstörelsevapen kräver snabb och lämplig respons. |
|
32. |
Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att Europeiska unionen tar initiativ till att förstärka de internationella systemen för rustningskontroll och därmed bidrar till att verklig multilateralism stärks inom den internationella ordningen. Parlamentet noterar vidare överensstämmelsen mellan å ena sidan insatserna för att integrera icke-spridningsaspekter i EU:s grannlandspolitik och å andra sidan insatserna för att nå det övergripande strategiska målet att bygga upp säkerheten i unionens grannländer. |
|
33. |
Europaparlamentet välkomnar avsikten att införa icke-spridningsklausuler för massförstörelsevapen i alla kommande partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och tredjeland, till exempel partnerskaps- och samarbetsavtalet med Tadzjikistan av den 11 oktober 2004 (5) samt det förslag till associeringsavtal med Syrien som nu väntar på att godkännas. |
|
34. |
Europaparlamentet välkomnar att EU förhandlar med Iran, som är en regionalmakt, i syfte att förhindra spridning av kärnvapen, med samtidig hänsyn till legitima ekonomiska intressen och regionala säkerhetsintressen. Denna politik är ett uttryck för en utrikes- och säkerhetspolitik som bedrivs på grundval av folkrättens principer och multilateralismen samt i det internationella samfundets intresse. Parlamentet välkomnar att Europeiska unionens och Förenta staternas positioner i fråga om Iran kommit avsevärt närmare varandra. |
|
35. |
Europaparlamentet noterar den expertgranskning av EU:s system för exportkontroll som nyligen genomförts. Parlamentet konstaterar att det huvudsakliga resultatet av undersökningens första etapp, som genomfördes våren 2004, var insikten att medlemsstaterna kollektivt (dvs. EU) och individuellt behöver anta ett mer föregripande synsätt för att kontrollera exporten av produkter med dubbla användningsområden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan dröjsmål följa upp de rekommendationer som utgår från dessa resultat och i högre utsträckning utnyttja EU:s gemensamma lägescentral som en bas för informationsutbyte, både i detta sammanhang och rent allmänt. Parlamentet välkomnar EU:s insatser för att i största möjliga utsträckning samordna och sammanställa en gemensam ståndpunkt inom de olika exportkontrollsystemen, och välkomnar vidare de insatser som EU gjort för att inbegripa de nya medlemsstaterna i de olika exportkontrollsystemen. |
|
36. |
Europaparlamentet konstaterar de nuvarande praktiska problemen med att genomföra strategin för icke-spridning av massförstörelsevapen, särskilt orsakade av de olika källor och förfaranden genom vilka budgetmedel skall uppbringas. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att tillsammans med parlamentet inleda en dialog om uppstramning och förenkling av dessa förfaranden i syfte att godkänna sådana ändringar inom ramen för det nya finansiella instrumentet för budgetperioden 2007-2013. |
|
37. |
Europaparlamentet understryker behovet av att förstärka Europeiska unionens uppförandekod för vapenexport och samtidigt maximera EU:s bidrag till att motverka spridningen av handeldvapen och lätta vapen, till exempel genom att upprätta ett internationellt fördrag om vapenhandel. |
|
38. |
Med tanke på den alltmer svårkontrollerbara risken för terrorism och spridning av massförstörelsevapen uppmanar Europaparlamentet de kärnvapenmakter som anges i icke-spridningsavtalet, särskilt Förenta staterna, Kina och Ryssland, att se över sin egen kärnvapenpolitik i den anda som präglar icke-spridningsavtalet. Parlamentet beklagar därför att den amerikanska regeringen under de senaste fyra åren gjort insatser för att främja forskning om och utveckling av nya kärnvapen och att den intagit en avvisande hållning gentemot en ratificering av fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (CTBT). Parlamentet oroar sig över Rysslands bristfälliga insatser för att säkra sitt kärnvapeninnehav. Mycket oroande är även att Kina kraftigt ökat sina militärutgifter med 12,6 procent, att landets kärnvapenarsenal genomgått en omfattande modernisering och att importen av modern vapenteknik ökat. |
Budgetutmaningar
|
39. |
Europaparlamentet konstaterar att det största hotet mot samstämmigheten i och framgången för ESS fortfarande utgörs av en eventuell brist på tillräckliga budgetmedel som anslagits från hela spektrumet av EU:s politikområden och instrument. Parlamentet noterar i detta sammanhang den särskilda betydelsen av EU-programmen och deras avsevärda bidrag till det omfattande och förebyggande förfaringssätt som uttrycks i ESS. Parlamentet begär att denna punkt inte skall glömmas bort vid de pågående förhandlingarna om den nya budgetplanen för 2007-2013. |
|
40. |
Europaparlamentet påpekar även att den europeiska säkerhetsstrategins och särskilt ESFP:s effektivitet i hög grad är beroende av medlemsstaternas utgifter utanför EU:s ram. I detta sammanhang rekommenderar parlamentet dels en meningsfullare och effektivare användning av nationella utgifter på försvarsområdet, vilket exempelvis i några medlemsstater skulle kunna uppnås med hjälp av snabbare modernisering och strukturering av försvarsmakterna, dels inrättandet av en mekanism för bedömning av försvarsutgifternas andel av medlemsstaternas bruttonationalprodukt. Parlamentet uppmanar därför ihärdigt medlemsstaterna att samarbeta med europeiska försvarsbyrån i detta avseende. |
|
41. |
Europaparlamentet beklagar att man i artikel III-313 i Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa har bibehållit status quo med dubbel budgetering för GUSP-uppdrag. Parlamentet noterar rådets insatser för att skapa ökad insyn i den mekanism (Athena) med vilken gemensamma kostnader för operationer av militär natur eller försvarsnatur administreras utanför unionens budget (6). Parlamentet framhäver dock sin starka övertygelse att det kommer att bli alltmer ohållbart att fortsätta att dela upp finansieringen så att gemensamma kostnader för civila uppdrag finansieras genom unionens budget medan uppdrag av militär natur eller försvarsnatur finansieras utanför unionens budget, med tanke på att de uppdrag som genomförs inom GUSP:s ram blir alltmer sammansatta till sin natur, vilket framgår av inrättandet av den civila/militära cellen. |
|
42. |
Europaparlamentet hänvisar i detta sammanhang till de avsevärda problem som de nuvarande anbudsförfarandena utgör när snabba åtgärder skall vidtas inom ESFP:s ram. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och rådet att snarast möjligt avsluta sin undersökning i fråga om särskilda förfaranden eller undantag i budgetförordningen för kommande ESFP-åtgärder och operationer (7). |
Transatlantiska förbindelser
|
43. |
Europaparlamentet noterar den innehållsmässiga överensstämmelsen mellan de bedömningar av de globala hoten som lagts fram i både ESS och den amerikanska nationella säkerhetsstrategin. Parlamentet anser att denna överensstämmelse bör betraktas som en grundval på vilken EU och Förenta staterna på nytt kan etablera en dialog mellan jämlika parter för att i samförstånd kunna lösa särskilda frågor, till exempel godkännande och användning av militära styrkor utifrån relevanta bestämmelser i FN:s grundstadga och dess rättfärdigande roll, och för att ge det transatlantiska säkerhetssamarbetet i allmänhet förnyad kraft. |
|
44. |
Europaparlamentet framhåller att en större del av den transatlantiska säkerhetsdialogen måste koncentreras på att göra det möjligt för andra internationella organisationer, till exempel OSSE och framför allt Afrikanska unionen, att själva bidra till den globala säkerheten. Parlamentet framhäver i detta sammanhang den praktiska nyttan av informella multilaterala grupperingar, till exempel kvartetten, för att uppnå en hållbar lösning på den israelisk-palestinska konflikten. |
|
45. |
Europaparlamentet framför sin önskan om ett förstärkt samarbete med Förenta staterna om ickespridning och terroristbekämpning. Parlamentet uppmanar EU och Förenta staterna att ändå fortsätta sin positiva dialog på dessa områden och helhjärtat arbeta för en handlingsplan för fortsatt samarbete, liknande det som återspeglas i EU:s och USA:s förklaringar om terroristbekämpning och om icke-spridning av massförstörelsevapen som antogs vid toppmötet mellan EU och Förenta staterna den 26 juni 2004. |
Nato
|
46. |
För många medlemsstater förblir Nato grundvalen för deras säkerhet vid ett eventuellt väpnat angrepp. Europaparlamentet anser att samarbete och komplementaritet bör vara de centrala begrepp som förbindelserna mellan EU och Nato grundas på. Parlamentet föreslår därför i linje med detta att diskussioner bör föras - samtidigt som hänsyn tas till varje organisations särskilda karaktär - om en förbättrad samordning av nationella bidrag till Natos insatsstyrka och de bidrag som nämns i EU:s övergripande mål för att därmed undvika dubbelarbete. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta att reformera sina väpnade styrkor i avsikt att göra dem mer användbara, flyttbara och hållbara. Inom överskådlig framtid kommer de flesta av medlemsstaterna att fortsätta att använda samma trupper för såväl Nato- som EU-uppdrag på grund av att det saknas enheter med rätt kunskaper och kapacitet. Medlemsstaterna uppmanas att fortsätta att utöka sin reserv av styrkor som snabbt kan sättas in, så att både EU:s och Natos operativa behov snabbt och lätt kan fyllas i framtiden. |
|
47. |
Europaparlamentet påpekar att de aktuella problemen, som för närvarande tyvärr påverkar det nödvändiga samarbetet mellan EU:s militära kommitté och Nato negativt, mycket snabbt kan undanröjas om berörda ansvariga visar politisk god vilja. |
|
48. |
Europaparlamentet uppmanar Turkiet att inom ramen för Nato skapa förutsättningar som främjar ett förbättrat och absolut nödvändigt samarbete mellan EU:s militära kommitté och de berörda Natoorganen. |
|
49. |
Europaparlamentet uppmanar den nya europeiska försvarsbyrån att undersöka möjligheterna till samarbete med Nato om krigsmateriel och att ge explicit möjlighet till ett sådant samarbete inom ramen för det administrativa avtal som i vederbörlig ordning skall undertecknas av de båda parterna i enlighet med artikel 25 i den gemensamma åtgärd 2004/551/GUSP genom vilken Europeiska försvarsbyrån inrättas (8). |
|
50. |
Europaparlamentet konstaterar att delar av Natos politik och program (Partnerskap för fred, samarbetsinitiativet från Istanbul och dialogen med Medelhavspartnerna) kompletterar EU:s program och politik (grannlandspolitiken och Barcelonaprocessen). Parlamentet uppmanar båda parter att undersöka hur dessa program och politikområden på ett mer effektivt sätt kan förstärka varandra. |
Inre säkerhet och bekämpning av terrorismen
|
51. |
Europaparlamentet noterar att det i ESS särskilt betonas att de tidigare statiska gränserna för de traditionella uppfattningarna av inre och yttre säkerhet suddas ut. Parlamentet noterar emellertid att det i ESS finns ytterst få uppgifter om hur de två begreppen kan sammanbindas för att på ett sammanhållet sätt bemöta hoten. Dock noterar parlamentet att rådet, kommissionen och medlemsstaterna - trots dessa brister i synsättet - gjort många olika inrikes- och utrikespolitiska insatser. |
|
52. |
Europaparlamentet noterar, på området för förebyggande av terrorhandlingar, konsekvenshantering och skydd av känslig infrastruktur, de förslag som kommissionen lagt fram om Argussystemet, vilket skulle kunna användas för att sprida information och samordna svarsinsatserna, samt dess eventuella koppling såväl till ett kriscentrum som till ett nätverk för varningsmeddelanden (Ciwin) för att skydda känsliga infrastruktur inom EU. |
|
53. |
Europaparlamentet noterar i detta sammanhang även det krav som Europeiska rådet den 4-5 november 2004 riktade till rådet och kommissionen och som ingår i det så kallade Haagprogrammet. Detta krav innebär att man - samtidigt som de nationella befogenheterna fullt ut respekteras - skall utarbeta integrerade och samordnade regler för EU:s krishantering i fråga om kriser med gränsöverskridande effekter inom EU. Dessa regler skulle sedan införlivas senast den 1 juli 2006. |
|
54. |
Europaparlamentet välkomnar det arbete som hittills gjorts eller inletts på grundval av dels de ovannämnda förslagen och kraven, dels en rad andra åtgärder och förslag som traditionellt hör till staternas inrikespolitik. I detta sammanhang välkomnas även den särskilda rang som EU:s gemensamma lägescentral (Sitcen) kommer att få när det gäller att göra riskbedömningar och riskanalyser i samband med potentiella mål för terrorattacker. Parlamentet kräver i detta sammanhang att alla underrättelseavdelningar som finns vid de nationella försvarsministerierna utan inskränkningar samarbetar för att det skall inrättas motsvarande faciliteter inom den gemensamma lägescentralen. |
|
55. |
Europaparlamentet välkomnar särskilt målet att det gränsöverskridande utbytet av underrättelse- och säkerhetstjänstinformation skall följa den tillgänglighetsprincip som ingår i det så kallade Haagprogrammet - en princip som där införs för ett framtida utbyte av upplysningar som rör brottsbekämpning. Enligt denna princip skall upplysningar som finns tillgängliga hos en tjänsteenhet i en medlemsstat göras tillgängliga för motsvarande tjänsteenheter i andra medlemsstater, med hänsyn till de särskilda villkoren för dessa enheters arbetssätt (exempelvis nödvändigheten av att säkra förfarandena för insamling av upplysningar, informationskällorna och fortsatt sekretess i fråga om upplysningar efter det att de utbytts). |
|
56. |
När det gäller den inre säkerhetspolitiken är Europaparlamentet djupt oroat över att medlemsstaterna inte i tillräckligt hög grad har genomfört och tillämpat samtliga åtgärder och instrument som listades i det ursprungliga antiterrorismprogram som antogs i oktober 2001. |
|
57. |
Europaparlamentet noterar rapporten från EU:s höge representant till Europeiska rådet den 16-17 december 2004 om att införliva kampen mot terrorismen i EU:s utrikespolitik. Parlamentet konstaterar att möjligheterna inom ramarna för det övergripande målet för 2010 och det civila övergripande målet för 2008 enligt rapporten skall anpassas till de krav som olika tänkbara terrorhot och scenarion innebär - inbegripet eventuella insatser i enlighet med solidaritetsklausulen (artikel I-43 i konstitutionen). |
|
58. |
Europaparlamentet efterlyser inom ramen för den nya grannskapspolitiken och i samband med EU:s yttre förbindelser i allmänhet dels en ökad politisk dialog med tredjeländer om terrorism vilken bland annat skall inbegripa nödvändigheten av att de utan inskränkningar samarbetar med internationella och regionala organisationer, dels en strikt tillämpning av den klausul om bekämpning av terrorism som ingår i överenskommelser med tredjeländer i de fall det föreligger belägg på terrorhot eller särskild terrorverksamhet. |
|
59. |
Europaparlamentet oroar sig emellertid - trots all respekt för det arbete som hittills utförts för att skapa en koppling mellan de två områdena inre och yttre förbindelser - för samstämmigheten i och samordningen av detta arbete, och inte minst för i hur hög grad de demokratiska friheterna och rättsstatsprincipen beaktas. Parlamentet uppmanar därför sina utskott för utrikesfrågor respektive medborgerliga fri- och rättigheter att finna ett lämpligt tillvägagångssätt för att förbereda rekommendationer i detta ämne, för vidarebefordran både till rådet och kommissionen, i syfte att kontrollera arbetets samstämmighet och samordning, men även för att se till att de medborgerliga och politiska rättigheterna för såväl enskilda medborgare som organisationer inte äventyras på något sätt, och att alltså när så är lämpligt utarbeta rekommendationer till parlamentet berörda utskott för vidarebefordran både till rådet och kommissionen. |
Avdelning för yttre åtgärder
|
60. |
Europaparlamentet välkomnar Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa som en viktig grundval för att ESS och den pågående utvecklingen av ESS skall kunna genomföras. Inrättandet av en ny avdelning för yttre åtgärder kommer att få stor betydelse för de yttre åtgärder som vidtas inom ramen för GUSP, och därmed även för ESS. Parlamentet betonar att en effektiv europeisk säkerhetsstrategi helt och fullt bör utnyttja de tillgängliga diplomatiska möjligheterna (t.ex. unionens utrikesminister och den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (artiklarna I-28 och III-296.3) samt, om så erfordras, militära resurser (t.ex. permanent strukturerat samarbete mellan medlemsstaterna för att fullgöra högintensiva insatser där det krävs större militär kapacitet (artiklarna I-41.6 och III-312 samt det särskilda protokollet). |
|
61. |
Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i en anda av samarbete genast vidta nödvändiga åtgärder för att kombinera sin verksamhet före den slutliga ratificeringen av Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa. Parlamentet betonar att det kommer att sträva efter att bedöma dessa insatser på ett positivt och konstruktivt sätt och under övergångsperioden bedöma alla föreslagna insatser utifrån kvalitet snarare än ursprung, för att skapa en fungerande och effektiv europeisk avdelning för yttre åtgärder. Parlamentet kommer även att bedöma dessa insatser mot bakgrund av huruvida de innebär respekt för den i konstitutionen uttryckta politiska viljan att skapa en gemenskapspolitik för att Europa på det globala planet skall kunna tala med en och samma röst. |
*
* *
|
62. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, medlemsstaternas parlament, FN:s, Natos och OSSE:s generalsekreterare samt till Europarådets ordförande. |
(1) EGT C 228, 13.8.2001, s.173.
(2) EUT C 64 E, 12.3.2004, s. 599.
(3) Antagna texter från sammanträdet, P6_TA(2005)0075.
(4) Barcelonarapporten från den grupp som undersökt EU:s säkerhetsresurser.
(5) EUT L 340, 16.11.2004, s. 21.
(6) Rådets beslut 2004/197/GUSP av den 23 februari 2004 om inrättande av en mekanism för att förvalta finansieringen av de gemensamma kostnaderna för Europeiska unionens operationer med militära eller försvarsmässiga konsekvenser (EUT L 63, 28.2.2004, s. 68).
(7) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, 16.9 2002, s. 1).
P6_TA(2005)0134
Dopning inom idrotten
Europaparlamentets resolution om kampen mot dopning inom idrotten
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av förklaring nr 29 om idrott, bifogad till Amsterdamfördraget, samt artikel III-282 i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 7 september 2000 (1) om kommissionens meddelande Gemenskapsplan för stöd till kampen mot dopning inom idrotten, |
|
— |
med beaktande av slutsatserna antagna av rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet den 4 december 2000, om bekämpning av dopning (2), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 7 september 2000 om kommissionens rapport till Europeiska rådet om hur man kan bevara den nuvarande uppbyggnaden av idrotten och upprätthålla idrottens sociala funktion inom gemenskapen - Helsingforsrapporten om idrott (3), |
|
— |
med beaktande av de internationella antidopningsregler som antogs den 5 mars 2003 i Köpenhamn, |
|
— |
med beaktande av den offentliga utskottsutfrågning som anordnades den 29 november 2004 om ”Dopning bland idrottsutövare: hinder mot idrottsidealet”. |
|
— |
med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
|
A. |
Antalet dopningsincidenter under 2004 års OS i Aten visade åter att dopning inom idrotten tyvärr fortfarande förekommer och måste bekämpas. |
|
B. |
Folkhälsan och skyddet av minderåriga är prioriterade frågor inom EU. |
|
C. |
Dopning är ett verkligt folkhälsoproblem och berör alla idrottsutövare, bland annat ungdomar och amatöridrottare som får tag på dagliga dopningspreparat exempelvis på gym och, allt oftare, via Internet. |
|
D. |
Det europeiska året för utbildning genom idrott blev mycket lyckat, något som bör följas upp av EU genom insatser för att åtgärda alla aspekter av problemet med dopning inom idrotten. |
|
E. |
Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa ger en lämplig rättslig grund för utarbetande och genomförande av gemenskapsinsatser på idrottsområdet. |
|
F. |
Idrottarna står under allt större tryck i form av mycket höga krav, medier och ekonomiska påtryckningar. |
|
1. |
Europaparlamentet understryker att användandet av kemiska preparat för att förbättra prestationsförmågan strider mot de idrottsliga värdena, det vill säga idrotten som en social och kulturell aktivitet och bildning. |
|
2. |
Europaparlamentet noterar att användningen av olika preparat har förekommit under hela idrottens historia, men att dopningen i dag håller på att ta en ny och ännu farligare vändning på grund av användandet av preparat såsom tillväxthormoner och erytropoetin samt olika metoder som exempelvis blodtransfusioner. |
|
3. |
Europaparlamentet är oroat över såväl professionella idrottares som amatöridrottares fysiska och psykiska hälsa. |
|
4. |
Europaparlamentet understryker vikten av att det genomförs en vertikal oavhängig medicinsk övervakning. |
|
5. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att säkra en effektiv kontroll av EU: s yttre gränser och bekämpa handeln med illegala preparat. |
|
6. |
Europaparlamentet begär att kommissionen för en effektiv och integrerad politik på alla relaterade områden, i synnerhet folkhälsa, förebyggande arbete, utbildning och läkemedelsforskning. |
|
7. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja en fortlöpande informationskampanj för utarbetandet av en effektiv strategi för förebyggande åtgärder. |
|
8. |
Europaparlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna och kommissionen att intensifiera sitt samarbete med Världsantidopningsbyrån (WADA), Europarådet och WHO på ett sådant sätt att EU kan göra effektiva insatser på området förebyggande arbete mot och bekämpning av dopning. |
|
9. |
Europaparlamentet begär att kommissionen involverar alla berörda parter i beslutsfattandet rörande dopning i syfte att hantera detta problem på ett effektivt sätt och främja en sund bild av idrott och fysisk aktivitet. |
|
10. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att arbeta samordnat för att utveckla gemensamma effektiva metoder för kontroll och fastställande av användningen av kemiska preparat på gym och idrottscentrer som framför allt unga människor nyttjar. |
|
11. |
Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att inom ramen för det sjunde ramprogrammet föreslå ytterligare forskning kring olika metoder för upptäckt och kontroll av dopning. |
|
12. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, medlemsstaternas regeringar och parlament, kandidatländerna, nationella och internationella idrottsfederationer, FEI (Internationella federationen för hästsport), Europarådet, IOK och WADA. |
(1) EGT C 135, 7.5.2001, s. 270.
P6_TA(2005)0135
Kulturell mångfald
Europaparlamentets resolution om arbetet för en konvention om skydd för mångfalden i kulturella innehåll och konstnärliga uttryck
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2004 om skyddet och främjandet av den kulturella mångfalden: de europeiska regionernas roll och internationella organisationers (exempelvis Unesco och Europarådet) roll (1), |
|
— |
med beaktande av meddelandet från kommissionen ”Ett internationellt instrument för kulturell mångfald” (KOM(2003)0520), |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2003 om WTO:s allmänna tjänstehandelsavtal (GATS), inklusive kulturell mångfald (2), |
|
— |
med beaktande av Unescos allmänna förklaring om kulturell mångfald av den 2 november 2001, |
|
— |
med beaktande av artikel 149.1 och artikel 151 i EG-fördraget, |
|
— |
med beaktande av ingressen och artikel 22 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, |
|
— |
med beaktande av artikel I-3.3 fjärde stycket i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, där det fastställs att unionen skall respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald och sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas, och av artikel III-315.4 tredje stycket, där det betonas att rådet skall besluta med enhällighet när det gäller förhandlingar och ingående av avtal på sådana områden som rör handel med kulturella och audiovisuella tjänster, om dessa avtal riskerar att negativt påverka unionens kulturella och språkliga mångfald, |
|
— |
med beaktande av beslutet från Unescos generalkonferens den 17 oktober 2003 om att inleda arbetet för att utarbeta ett förslag till konvention om kulturell mångfald inför nästa sammanträde i generalkonferensen 2005, |
|
— |
med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
|
A. |
Ett antal möten mellan oberoende experter ägde rum mellan december 2003 och maj 2004 med sikte på utarbetandet av ett första preliminärt förslag till konvention. |
|
B. |
Sedan september 2004 har en rad mellanstatliga möten ägt rum med målet att slutföra det preliminära förslaget till konvention och rapporten. |
|
C. |
Trots att Unescos allmänna förklaring om kulturell mångfald som antogs i november 2001 var ett välkommet steg på vägen mot internationellt samarbete, har den visat sig vara ett otillräckligt instrument när det gäller att möta hoten mot kulturell mångfald i en allt mer globaliserad värld. |
|
D. |
Målet med förslaget till Unescos konvention är att tillhandahålla och skydda mångfalden i kulturella innehåll och konstnärliga uttryck. Konventionen syftar till att underlätta utformningen och antagandet av kulturella strategier och lämpliga åtgärder för skydd och främjande av mångfalden i kulturella uttryck, samt till att främja ett mer omfattande internationellt kulturutbyte. |
|
E. |
Eftersom konventionens mål avser kulturella frågor - ett område där gemenskapen enligt artikel 151 i fördraget saknar befogenheter att vidta harmoniseringsåtgärder - kan de åtgärder genom vilka man försöker uppnå dessa mål omfatta bestämmelser som påverkar gemenskapens regelverk. Förslaget till Unescos konvention är med andra ord ett blandat avtal som omfattar ett antal bestämmelser som faller under gemenskapens behörighet. |
|
F. |
Den 16 november 2004 enades därför rådet om att kommissionen skulle bemyndigas att på gemenskapens vägnar förhandla om de delar av Unescos förslag till text som faller inom gemenskapens behörighet. |
|
G. |
Medlemsstaterna är förpliktade att samarbeta nära med gemenskapen för att säkra enigheten i samband med förhandlingar om och godtagande av en text. |
|
H. |
I artikel 300 i fördraget fastställs de förfaranden som skall gälla för gemenskapsavtal, och här föreskrivs även att parlamentet skall höras om förslaget om att ingå ett sådant avtal. |
|
I. |
Eftersom det rör sig om ett blandat avtal är det viktigt att medlemsstaterna och samtliga gemenskapsinstitutioner samarbetar nära med varandra. |
|
1. |
Europaparlamentet påminner om att konventionen bör vara ett verktyg för internationellt samarbete som syftar till att främja kulturell utveckling, och anser att förslaget till konvention är ett försök att ta itu med det hot som globalisering och internationell handelspolitik utgör mot kulturell mångfald, och välkomnar att en process inletts för att upprätta ett bindande och normskapande instrument till skydd för kulturell mångfald. |
|
2. |
Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör försöka göra allt för att samordna sina ståndpunkter sinsemellan och med gemenskapen. |
|
3. |
Europaparlamentet är oroat över att en bristande enighet kan komma att undergräva gemenskapens ståndpunkt och trovärdighet i förhandlingarna, och betonar hur viktigt det är att EU är enigt och att parlamentet görs fullständigt delaktigt i fastställandet av ett klart mandat samt att det civila samhällets synpunkter beaktas. |
|
4. |
Europaparlamentet framhåller att kommissionen inte bör informera enbart rådet om förhandlingarna inom Unesco, utan att den även bör hålla parlamentet fullständigt underrättat. |
|
5. |
Europaparlamentet anser att man i förslaget till Unescos konvention mycket klart bör betona de undertecknande staternas rätt att utforma, upprätthålla och genomföra politik och lagstiftning som syftar till att främja och skydda kulturell mångfald och mångfald i medierna. Det är viktigt att konventionens rättigheter stärks och att eventuella försök att genom konventionen på något vis urvattna eller försvaga dessa rättigheter stävjas. |
|
6. |
Europaparlamentet anser att konventionen bör erkänna den mycket viktiga roll som offentliga bolag, särskilt offentliga radio- och tv-bolag, har när det gäller att värna om, stödja och utveckla kulturell mångfald och identitet och alla medborgares tillgång till högklassigt innehåll och kunskap. |
|
7. |
Europaparlamentet betonar att kulturella tjänster och produkter på grund av sin dubbla karaktär som både ekonomiska och kulturella varor inte kan jämställas med vanliga handelsvaror. |
|
8. |
Europaparlamentet understryker också att det är en grundläggande rättighet att ha tillgång till ett mångfaldigt kulturellt innehåll från såväl det egna landet som världens alla regioner. |
|
9. |
Europaparlamentet betonar att EU och dess medlemsstater inte får göra något under förhandlingsprocessen och vid ingåendet av denna konvention som på något sätt skulle kunna äventyra den kulturella mångfalden eller undergräva regeringarnas möjligheter att stödja kulturell mångfald och identitet. |
|
10. |
Europaparlamentet uppmanar Unescos generalkonferens och förhandlingsparterna att se till att konventionen avser alla typer av kulturella uttryck. |
|
11. |
Europaparlamentet uppmanar alla förhandlingsparter att göra en ansträngning för att slutföra arbetet med förslaget till konvention så att Unesco vid sin kommande generalkonferens i Paris i oktober 2005 kan anta förslaget. |
|
12. |
Europaparlamentet anser att mångfald i medierna måste vara en grundläggande princip i konventionen. |
|
13. |
Europaparlamentet understryker att konventionen måste garantera insyn, proportionalitetsprincipen och demokratiska principer. |
|
14. |
Europaparlamentet insisterar på att konventionen måste utgå från principerna om individuella mänskliga rättigheter såsom de fastställs i internationella instrument, härunder rätten till informationsfrihet, åsiktsfrihet och immateriell äganderätt. |
|
15. |
Europaparlamentet anser att förhållandet mellan den internationella handelslagstiftningen och den kommande Unescokonventionen är en central fråga och att man på denna punkt bör se till att skyddet av den kulturella mångfalden tillmäts åtminstone samma betydelse som andra politiska frågor och under inga omständigheter en mindre betydelse. |
|
16. |
Europaparlamentet anser att man i konventionen bör stadga om en enkel, enhetlig och bindande mekanism för tvistelösning, så att en rättspraxis avseende kulturell mångfald kan utvecklas inom internationell rätt. |
|
17. |
Europaparlamentet anser att alla definitioner av kulturindustri i konventionen bör inbegripa inte bara produktion utan också skapande verksamhet, offentliggörande, marknadsföring, distribution, utställande, tillhandahållande, försäljning, insamling, lagring och konservering av kulturella varor och tjänster. |
|
18. |
Europaparlamentet anser att det i konventionen bör erkännas betydelsen av både direkt och indirekt statligt finansiellt stöd och att de undertecknande staterna bör fatta beslut om stödtyp, stödbelopp samt om vem som kan bli mottagare av stödet. |
|
19. |
Europaparlamentet anser att staterna även i fortsättningen bör ha rätt att organisera, finansiera och fastställa uppgiften för offentliga institutioner med uppgift att värna om den kulturella mångfalden och mångfalden i medierna, särskilt offentliga radio- och tv-bolag, i syfte att säkra deras betydelse för demokratin och samhället, och att detta även bör gälla i det digitala informationssamhället. |
|
20. |
Europaparlamentet anser därför att konventionen bör skydda de undertecknande staternas rätt att utvidga sin kulturpolitik till att omfatta nytt medieinnehåll och nya distributionsmedel, och att principen om teknisk neutralitet måste nämnas uttryckligen i konventionen. |
|
21. |
Europaparlamentet välkomnar förslaget om att inom Unesco upprätta ett övervakningscentrum för kulturell mångfald som skall drivas i samarbete med berörda yrkesorganisationer. |
|
22. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar, Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Europarådet och Unesco. |
P6_TA(2005)0136
Bangladesh
Europaparlamentets resolution om Bangladesh
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Folkrepubliken Bangladesh om partnerskap och utveckling (1), |
|
— |
med beaktande av den tilltagande kritik, som i februari 2005 framfördes av FN:s ekonomiska och sociala råd (E/CN.4/2005/NGO/32) och amerikanska utrikesdepartementet, (länderrapport om de mänskliga rättigheterna i Bangladesh 2004) och som även har uttryckts av Amnesty International (t. ex. Urgent Action 061/2005) om ett stort antal och allt grövre kränkningar av de mänskliga rättigheterna från de officiella styrkorna och de fundamentalistiska religiösa organisationerna, |
|
— |
med beaktande av ordförandeskapets uttalande av den 29 januari 2005 å Europeiska unionens vägnar om attacken i Habiganj i Bangladesh, |
|
— |
med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
|
A. |
De upprepade bombattackerna mot framstående oppositionsledare, religiösa minoritetsgrupper, journalister och företrädare för icke-statliga organisationer är oroväckande och i synnerhet de två senaste granatattackerna som riktades mot två framstående oppositionspolitiker nämligen Sheikh Hasina, kvinnlig ledare för Awami League och före detta premiärminister den 21 augusti 2004, samt den tidigare finansministern Shah Mohammad Kibria, som dödades den 27 januari 2005. |
|
B. |
Den senaste politiska utvecklingen i Bangladesh är oroväckande och risken för växande fundamentalism förefaller att öka samtidigt som dålig förvaltning, korruption och nepotism allvarligt undergrävt rättsstaten och de garantier i grundlagen som är avsedda att skydda de grundläggande rättigheterna i landet. |
|
C. |
Den bangladeshiska regeringen har i begränsad utsträckning kunnat stävja de våldsamheter som blossat upp samtidigt som hotet från de extremistiska grupperna kvarstår. Paramilitära grupper fortsätter att operera på landsbygden med - i vissa fall - stöd från de lokala myndigheterna. |
|
D. |
Religiösa minoriteter, däribland hinduer, men även moderata muslimska grupper och organisationer för kvinnors rättigheter har utsatts för ett antal våldsamma angrepp och hot under senare år. |
|
E. |
Följden av detta är att det skapats ett klimat där det råder rädsla på grund av det maktmissbruk som utövas av vissa muslimska regeringspartier. |
|
F. |
Bangladesh har gjort vissa framsteg inom den samhällsekonomiska sektorn när det gäller följande områden: hälsa, hygien, utbildning, ökat kvinnoinflytande, familjeplanering och självförsörjning i fråga om livsmedel, medan landet släpat efter när det gäller förbättringar som rör den övergripande förvaltningen och främjandet av de mänskliga rättigheterna, som - om de skulle tillämpas - ytterligare kunde bidra till att främja denna befolknings samhällsekonomiska utveckling. |
|
G. |
Den bangladeshiska regeringen har hittills misslyckats med att ställa våldsverkarna inför rätta och de senaste årens allmänna försämring när det gäller lag och ordning i Bangladesh är oroväckande. Den bangladeshiska regeringen fördömde dock dessa omständigheter den 22 februari 2005 och frös två muslimska kriminella organisationers tillgångar. |
|
H. |
Samarbetsavtalet mellan EG och Bangladesh grundar sig på respekten för de mänskliga rättigheterna och de demokratiska principerna och kränkningen av artikel 1 hotar avtalets bestånd. |
|
I. |
Kommissionen måste se till att människorättssituationen i Bangladesh följs upp och att parlamentet hålls underrättat om utvecklingen. |
|
J. |
Bangladesh har vissa skyldigheter enligt internationell rätt på grund av att landet anslutit sig både till den Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och FN:s konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling, men har trots detta ännu inte antagit någon tillämpande lagstiftning. |
|
1. |
Europaparlamentet fördömer de upprepade bombattackerna och uppmanar Bangladeshs regering att se till att internationella utredare som bistår de bangladeshiska säkerhetsstyrkorna kommer att beredas tillgång till allt bevismaterial som berör attackerna i enlighet med regeringens egna löften och uppmanar Bangladeshs regering att publicera utredningsrapporten i dess helhet. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar Bangladeshs regering att följa de anvisningar som landets högsta domstol utfärdat i syfte att undvika att rättsliga instrument missbrukas för att hålla kvar demonstranter från oppositionen, samt att avstå från att undertrycka fredliga politiska protester genom att kvarhålla personer i häkte eller genom tortyr. |
|
3. |
Europaparlamentet uppmanar i synnerhet Bangladeshs regering att upphöra med de paramilitära styrkornas (Rapid Action Battallion) brottsbekämpande verksamhet, som i själva verket utgör utomrättsliga avrättningar. Parlamentet framhåller att den välrenommerade människorättsorganisationen ODHIKAR uppgivit att det under 2004 inträffat nittio offentligt rapporterade dödsfall i fängelser på grund av tortyr. |
|
4. |
Europaparlamentet uppmanar Bangladeshs regering att erbjuda befolkningen möjlighet att delta i traditionella kulturella evenemang och samtidigt garantera säkerheten så att dylika evenemang - vilka återspeglar en tradition av tolerans och sekularism - kan genomföras på ett säkert sätt. |
|
5. |
Europaparlamentet uppmanar Bangladeshs regering att vidta förebyggande åtgärder mot de paramilitära muslimska grupperna, som har spridit våld och skräck i landsbygdsområden i Bangladesh. |
|
6. |
Europaparlamentet vidhåller sitt stöd för begäran att de personer som man vet har deltagit i massakern mot bangladeshiska medborgare och i andra brott under 1979 års befrielsekrig skall ställas inför rätta. |
|
7. |
Europaparlamentet anser att med tanke på parlamentsvalet som planeras till slutet av 2006 eller början av 2007 är systematiska reformer nödvändiga för att återupprätta principen om god förvaltningssed, så att valkommissionen och övergångsregeringen kan verka självständigt. |
|
8. |
Europaparlamentet anser att ett samordnat tillvägagångssätt av alla givare över hela världen är nödvändigt för att stödja sådana reformer. |
|
9. |
Europaparlamentet uppmanar samtliga parter att avstå från odemokratiska metoder och att påbörja en dialog över partigränserna genom att delta fullt ut i den demokratiska processen i parlamentet, och uppmanar särskilt oppositionspartierna att upphöra med bojkotten av parlamentets verksamhet, då oro och våld orsakar lidande för folket i Bangladesh. |
|
10. |
Europaparlamentet ger sitt stöd till de välavvägda åtgärder som företrädare för EU har vidtagit under det senaste året till försvar för religiösa minoriteters rättigheter i Bangladesh. Europaparlamentet ger även sitt stöd till deras fysiska närvaro vid en av Ahmadiyya-muslimernas anläggningar, i oktober förra året, då fundamentalister hade förberett en massattack mot nämnda anläggning. |
|
11. |
Europaparlamentet uppmanar rådet att se över genomförandet av människorätts- och demokratiklausulen i samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Bangladesh och att utröna huruvida Bangladeshs regering visar tillräckligt stora ansträngningar för att väsentligt förbättra situationen beträffande de mänskliga rättigheterna. |
|
12. |
Europaparlamentet konstaterar att Bangladeshs regering nyligen har tagit de första små stegen mot en förbättring av den politiska situationen i landet. Europaparlamentet kommer att uppmuntra Bangladeshs regering till att skapa en situation där lag och ordning respekteras och kommer att stödja alla väsentliga framsteg såsom god förvaltning, pressfrihet, kamp mot korruptionen och respekt för de mänskliga rättigheterna. |
|
13. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europarådet, rådet, kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas parlament, FN:s generalsekreterare samt till Bangladeshs regering. |
P6_TA(2005)0137
Humanitär hjälp till flyktingarna i Västsahara
Europaparlamentets resolution om det humanitära biståndet till västsahariska flyktingar
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 16 mars 2000 om Västsahara (1), i vilken parlamentet ”uppmanar kommissionen att utöka det humanitära biståndet till de västsahariska flyktingarna; uppmanar särskilt kommissionen att utöka det humanitära biståndet till den västsahariska befolkningen, framför allt på området för livsmedel, hälsa och utbildning”, |
|
— |
med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2003 om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2004, avdelning III: kommissionen (2), i vilken parlamentet efterlyser garantier från kommissionen för ett omfattande och oavbrutet humanitärt bistånd till de västsahariska flyktingarna, |
|
— |
med beaktande av FN:s generalsekreterares rappport av den 20 oktober 2004 om en möjlig neddragning av MINURSO:s personal, inklusive civil- och administrativ personal (S/2004/827) och dennes rapport av den 27 januari 2005 om situationen i Västsahara (S/2005/49) i vilka det internationella samfundet uppmanas att fortsätta det humanitära biståndet till de västsahariska flyktingarna tills konflikten i Västsahara har lösts, |
|
— |
med beaktande av förslaget från FN:s världslivsmedelsprogram av den 5 maj 2004 om bistånd till de västsahariska flyktingarna (WFP/EB.2/2004/4-B/4), i vilket det fastställs att dessa flyktingars levnadsvillkor försämrats (sen utveckling bland barnen, undernäring, blodbrist, m.m.) till följd av minskningen av biståndet, |
|
— |
med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
|
A. |
Den västsahariska befolkningen befinner sig i flyktingläger i Algeriet på grund av en ofullbordad avkolonisering. Det internationella humanitära biståndet är oumbärligt för folkets överlevnad. |
|
B. |
En grupp ledamöter från Europaparlamentet konstaterade vid sitt besök den 3-6 mars 2005 i de västsahariska flyktinglägren (nära Tindouf i sydvästra Algeriet) en försämring av den humanitära situationen. |
|
C. |
I sin uppmaning till givarländerna av den 26 februari 2005 understryker Världslivsmedelsprogrammet att man från och med maj 2005 inte längre kommer att vara i stånd att säkra en full daglig ranson på 2 100 kcal till 158 000 västsahariska flyktingar på grund av avsaknaden av generösa bidrag och externt stöd, vilket riskerar att få allvarliga närings- och hälsomässiga konsekvenser för flyktingarna, främst för barn och kvinnor. |
|
D. |
Livsmedelslagren tar slut i maj 2005. Detta innebär att en allvarlig humanitär kris hotar flyktingarna, som redan befinner sig i ett utsatt läge, om brådskande åtgärder inte vidtas innan dess för att tillhandahålla ett omfattande och snabbt bistånd i syfte att avhjälpa denna allvarliga situation. |
|
E. |
En fortsatt minskning av det bistånd kommissionen tillhandahåller de västsahariska flyktingarna genom kontoret för humanitärt bistånd (ECHO) (färre livsmedel, försämrad vård och utbildning, m.m.) skulle få tragiska konsekvenser. |
|
F. |
Fram till 2002 tillhandahöll kommissionen de västsahariska flyktingarna ett omfattande specifikt och kompletterande bistånd (livsmedel, hälsa, utbildning, boende, hygien, m.m.), utöver de basprodukter som FN-institutionerna tillhandahöll inom ramen för deras mandat. |
|
G. |
Den humanitära krisen beror bland annat på avsaknaden av betydande framsteg i strävandena efter att finna en rättvis och hållbar lösning på den politiska situationen i Västsahara som kan accepteras av de olika parterna. |
|
1. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart bevilja ett katastrofbistånd för att finna en lösning på den svåra situation som den västsahariska befolkningen nu befinner sig i. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka och diversifiera biståndet så att det åtminstone uppgår till samma nivå som 2002 och därmed garantera ett rimligt minimum av livsmedel till de västsahariska flyktingarna samtidigt som stödet på området för hälsa, utbildning, boende och transport fortsätter att prioriteras. |
|
3. |
Europaparlamentet upprepar sin uppmaning i punkt 66 i den ovannämnda resolutionen av den 23 oktober 2003 om förslaget till allmän budget till kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att även fortsättningsvis garantera biståndet till de västsahariska flyktinglägren, och att det i vilket fall som helst inte avbryts, inte ens under en kortare tid, på grund av rent administrativa omständigheter. |
|
4. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att involvera de europeiska frivilligorganisationerna, som redan har praktiska erfarenheter på området, i genomförandet av ECHO:s program till förmån för de västsahariska flyktingarna för att garantera ett effektivt och snabbt genomförande av det bistånd som beviljats av Europeiska unionen. |
|
5. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bidra till att förstärka förvaltningen av det humanitära biståndet i flyktinglägren genom att samarbeta med de västsahariska institutioner som inrättats särskilt i detta syfte. |
|
6. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, FN:s generalsekreterare, Marockos regering, Polisario och Afrikanska unionens ordförande. |
P6_TA(2005)0138
Lampedusa
Europaparlamentets resolution om Lampedusa
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, i synnerhet artikel 14, |
|
— |
med beaktande av Genèvekonventionen av 1951 om flyktingars rättsliga ställning, i synnerhet artikel 33.1 som föreskriver att varje enskilt fall skall prövas grundligt och att ingen flykting skall avvisas eller återsändas, |
|
— |
med beaktande av Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, i synnerhet artikel 4 i protokoll 4, enligt vilken kollektiv avvisning av utlänningar är förbjuden, |
|
— |
med beaktande av Barcelonaförklaringen och det arbetsprogram som antogs vid Europa-Medelhavskonferensen den 27-28 november 1995 och som syftar till att främja skyddet av de grundläggande rättigheterna i Medelhavsområdet, |
|
— |
med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (1), i synnerhet artikel 18 om rätt till asyl, |
|
— |
med beaktande av artikel 6 i EU-fördraget och artikel 63 i EG-fördraget, |
|
— |
med beaktande av de skriftliga frågorna E-2616/04 och E-0545/05, |
|
— |
med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
|
A. |
Lampedusa ligger mitt i Sicilianska kanalen och är en liten ö på 20 kvadratkilometer med 5 500 invånare. Det är uppenbart att ön har begränsade möjligheter att ta emot och härbärgera den stora mängd av invandrare och asylsökande som regelbundet når dess kust, ofta under miserabla förhållanden. |
|
B. |
Det är oroande att de italienska myndigheterna mellan oktober 2004 och mars 2005 genomförde kollektiva avvisningar av invandrare från ön Lampedusa i Italien till Libyen. |
|
C. |
Förenta nationernas flyktingkommissariat (UNHCR) har fördömt återsändningen av 180 personer den 17 mars 2005 och slagit fast att det är långt ifrån klarlagt att Italien vidtog de nödvändiga åtgärderna för att förvissa sig om att det inte fanns flyktingar som kommit med ärligt uppsåt bland dem som återsändes till Libyen, som inte kan betraktas som ett säkert asylland. Vidare beklagar UNHCR djupt bristen på insyn såväl från de italienska som från de libyska myndigheternas sida. |
|
D. |
Det är oroande att de italienska myndigheterna förvägrade UNHCR tillträde till uppsamlingslägret i Lampedusa den 15 mars 2005, samtidigt som UNHCR rapporterar att libyska företrädare beviljades tillträde. |
|
E. |
Det finns anledning att känna djup oro över vad som hänt de hundratals asylsökande som skickats tillbaka till Libyen, detta med tanke på att landet inte undertecknat Genèvekonventionen om flyktingar, inte har något fungerande asylsystem, inte garanterar flyktingars rättigheter samt genomför godtyckliga gripanden, kvarhållanden och avvisningar. De som avvisas beläggs i regel med handbojor och får inte reda på vart de skickas. |
|
F. |
Det finns anledning att känna oro över behandlingen av de personer som befinner sig i de libyska lägren och över deras miserabla levnadsförhållanden liksom över att utlänningar i stor omfattning återsänts från Libyen till sina ursprungsländer under ovärdiga förhållanden och med risk för sitt liv. Libyska källor talar om att 106 personer avlidit i samband med dessa avvisningar. |
|
G. |
Italien och Libyen har slutit ett bilateralt avtal vars innehåll alltjämt är hemligt men som tros innebära att de libyska myndigheterna skall övervaka flyktingströmmarna och återta personer som återsänts av Italien. |
|
H. |
Det är anmärkningsvärt att Italien saknar lagstiftning om asylrätt. |
|
I. |
Den 6 april 2005 uppmanade Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna Italien att lämna uppgifter om situationen på Lampedusa, detta till följd av ansökan nr 11593/05 från en grupp avvisade invandrare. |
|
1. |
Europaparlamentet uppmanar de italienska myndigheterna och medlemsstaterna att inte genomföra några kollektiva avvisningar av asylsökande och ”olagliga invandrare” till Libyen eller andra länder och att garantera att det görs individuella prövningar av asylansökningar och att principen om icke-återsändning respekteras. |
|
2. |
Europaparlamentet anser att de italienska myndigheternas kollektiva avvisningar av invandrare till Libyen, bland annat de som ägde rum den 17 mars 2005, utgör ett brott mot principen om icke-återsändning och att de italienska myndigheterna inte fullgjort sina internationella skyldigheter. Man har nämligen inte fastställt huruvida det föreligger någon risk för de avvisade personernas liv i deras ursprungsländer. |
|
3. |
Europaparlamentet uppmanar de italienska myndigheterna att ge UNHCR fritt tillträde till uppsamlingslägret i Lampedusa och till de personer som befinner sig där och som eventuellt är i behov av internationellt skydd. |
|
4. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i egenskap av fördragens väktare och i enlighet med artikel 6 i EU-fördraget och artikel 63 i EG-fördraget se till att asylrätten respekteras i EU, att verka för att de kollektiva avvisningarna skall upphöra och att uppmana Italien och övriga medlemsstater att fullgöra sina skyldigheter enligt EU-rätten. |
|
5. |
Europaparlamentet erinrar om att det behövs en invandrings- och asylpolitik inom gemenskapen som bygger på att de lagliga invandringsvägarna öppnas och på att det fastställs gemensamma normer för skyddet av invandrares och asylsökandes grundläggande rättigheter i hela Europeiska unionen, i enlighet med de beslut som fattades vid Europeiska rådet i Tammerfors 1999 och som bekräftades genom Haagprogrammet. |
|
6. |
Europaparlamentet upprepar sitt kraftiga missnöje med användandet av principen om den minsta gemensamma nämnaren i rådets direktiv om asylförfaranden (KOM(2002) 0326) och uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt genomföra direktiv 2004/83/EG (2) om miniminormer för flyktingstatus. |
|
7. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hålla en öppen dialog i denna fråga, bland annat genom att offentliggöra resultaten från den tekniska delegation som i november/december 2004 arbetade i Libyen med frågor rörande olaglig invandring. |
|
8. |
Europaparlamentet uppmanar Libyen att ge internationella observatörer tillträde, att upphöra med avvisningarna och de godtyckliga gripandena av invandrare, att ratificera Genèvekonventionen om flyktingar och att erkänna mandatet för UNHCR och kräver vidare att alla avtal om återtagande som slutits med Libyen skall offentliggöras. |
|
9. |
Europaparlamentet önskar att en delegation bestående av ledamöter från de behöriga utskotten skall skickas till flyktinglägren i Lampedusa och i Libyen, så att denna kan undersöka problemets omfattning och huruvida de åtgärder som de italienska och libyska myndigheterna vidtagit är legitima. |
|
10. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Libyens regering samt FN:s flyktingkommissariat. |
P6_TA(2005)0139
Torka i Portugal
Europaparlamentets resolution om torkan i Portugal
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av artiklarna 2 och 6 i EG-fördraget, där det anges att miljöskyddskraven skall integreras i utformningen och genomförandet av gemenskapens politik och verksamhet i syfte att främja en miljömässigt hållbar ekonomisk utveckling, |
|
— |
med beaktande av artikel 174 i EG-fördraget, |
|
— |
med beaktande av Kyotoprotokollet till FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) från december 1997 och gemenskapens ratificering av Kyotoprotokollet den 4 mars 2002, |
|
— |
med beaktande av kommissionens rapport om klimatförändringar och den europeiska vattendimensionen, |
|
— |
med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: |
|
A. |
Sydeuropa och i synnerhet Iberiska halvön har drabbats av flera perioder av allvarlig torka under de senaste åren. |
|
B. |
De låga nederbördsmängderna i Portugal under perioden 1 oktober 2004 till slutet av mars 2005, vilka har varit lägre än 50 % av det genomsnittliga värdet mellan 1961 och 1990, har förorsakat extremt låga grundvattennivåer. I vissa av landets södra delar ligger nivån på under 20 %. |
|
C. |
Den 15 mars 2005 rådde på nästan 88 % av Portugals fastlandsterritorium en situation av svår eller till och med extrem torka. Situationen har inte förbättrats trots att det senare regnat några dagar. |
|
D. |
Vattenbristen, med allvarliga socioekonomiska konsekvenser, märks i jordbruket, boskapsuppfödningen och skogsbruket. Till följd av denna situation har grödorna vuxit mycket lite eller inte alls.I synnerhet gäller detta spannmål, fodergrödor och naturliga betesmarker, vilket äventyrar halm- och spannmålsskörden och orsakar en enorm djurfoderbrist eftersom lagren är helt uttömda. Vattenbristen märks även i den mänskliga konsumtionen, miljön, landets hälsovård, och därigenom även i den viktiga portugisiska turistnäringen. |
|
E. |
Från maj och fram till början av oktober kommer det inte att falla någon ny nederbörd och djuren måste därför fortsatt utfodras, inte bara under sommaren utan även under kommande vinter. |
|
F. |
De befolkningsgrupper som berörs mest direkt är de som har minst ekonomiska tillgångar. Andra direkta effekter är dels konsekvenserna för vårsådden som på grund av de låga vattennivåerna i de största dammarna befinner sig i farozonen, dels ökade risker för sommarbränder, vilka redan tidigare antagit katastrofala proportioner, särskilt sommaren 2003. |
|
G. |
Enligt beräkningar som genomförts för att uppskatta effekterna av 11 månaders torka väntas förlusterna räknat i nettoförädlingsvärde uppgå till ca 34 %, samtidigt som förlusterna i några av de hårdast drabbade regionerna i södra Portugal kan uppgå till 40 %. |
|
H. |
Den utdragna torkan i Portugal kan ses som ytterligare ett bevis på de negativa effekterna av klimatförändringarna och som ytterligare ett tecken på behovet av ambitiösa internationella åtgärder för att sätta stopp för dessa klimatförändringar. EU bör därför fortsätta att spela en ledande roll i denna process och förstärka sina insatser på nyckelområdena miljö, energi och transporter. |
|
1. |
Europaparlamentet uttrycker sitt deltagande med berörda befolkningsgrupper och sektorer. Parlamentet uttrycker också sin oro över den situation som de portugisiska jordbrukarna och boskapsuppfödarna befinner sig i, och även för de regioner som redan har problem med vattenförsörjningen. Situationen är nu särskilt svår i landets centrala och södra delar. |
|
2. |
Europaparlamentet anser en insats från gemenskapen vara nödvändig, inte endast för att bistå dem som drabbats värst utan även för att förebygga ytterligare skador och undvika att liknande situationer upprepar sig i framtiden med samma förödande följder. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att den på grundval av redan inkommen information från de portugisiska myndigheterna
|
|
3. |
Europaparlamentet förvarnar kommissionen och rådet om att anslag och medel omedelbart måste göras tillgängliga för att man i tid skall kunna ingripa, om ett ökat antal skogsbränder orsakade av torkan inträffar under sommaren. |
|
4. |
Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om risk- och krishantering inom jordbruket (KOM(2005)0074) och uppmanar både kommissionen och rådet att snabbt följa upp detta meddelande för att se till att gemenskapen så snart som möjligt inrättar ett effektivt skyddssystem för att skydda de europeiska jordbrukarna mot t.ex. sådana risker och kriser som den nuvarande torkan i Portugal har medfört. Parlamentet anser att man måste arbeta för att inrätta en allmän jordbruksförsäkring som finansieras med gemenskapsmedel och som kan garantera en lägsta inkomst för jordbrukarna i samband med allmänna katastrofer, såsom torka och bränder. |
|
5. |
Europaparlamentet anser det vara nödvändigt att inrätta ett finansiellt stöd som minimerar kostnadsökningen och tillbakagången i jordbruksproduktionen, samt att bevilja tillfällig befrielse från sociala avgifter (utan förlorade rättigheter) för heltidsjordbrukare med en inkomst som är lägre än 12 ESU, och en förlängning av jordbrukslånen för en räntefri tvåårsperiod. |
|
6. |
Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att göra en ny analys av möjligheten att använda till exempel Solidaritetsfonden, så att den även kan utnyttjas för att möta situationer av detta slag, som i första hand inträffar i södra Europa. |
|
7. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ för att garantera att Kyotoåtagandena följs. |
|
8. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant studera förekomsten av detta fenomen för att ta reda på om torkan återkommer i cykler, är tillfällig eller om den är ett nytt tecken på varaktiga klimatförändringar. Parlamentet uppmanar även kommissionen att undersöka vilka möjligheter det finns att efter 2012 nå en överenskommelse inom FN om klimatförändringar, parallellt med framtagandet av en långsiktig EU-strategi, varvid de utsläppsminskningar som skall uppnås senast 2020 skall ses som en ledstjärna för de utvecklade länderna. Parlamentet betonar att EU bör behålla sin ledande roll i det internationella arbetet för att bekämpa klimatförändringar och lägga fram konkreta förslag till strategiska åtgärder efter 2012. |
|
9. |
Europaparlamentet har med intresse tagit del av kommissionens nya rapport om globala klimatförändringar och deras direkta effekter på vattenförsörjningen, vattenkvaliteten och ekosystemen. Parlamentet välkomnar speciellt förslaget att ta fram relevant underlag till beslutsfattarna inom EU:s vattenpolitik om konsekvenserna för vattensektorn (jordbruk, stadscentra, industri- och energisektorer, befolkningsskydd, fysisk planering) inom ramen för klimatförändringsscenarier. |
|
10. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Portugals regering och parlament samt till de lokala myndigheterna i berörda områden. |