10.12.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 315/5

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 20 oktober 2005

i mål C-511/03 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden): Staat der Nederlanden (Ministerie van landbouw, Natuurbeheer en Visserij) mot Ten Kate Holding Musselkanaal BV m.fl. (1)

(Hälsopolitik - Skydd mot bovin spongiform encefalopati (BSE) (galna ko-sjukan) - Utfodring av idisslare med protein från andra arter än idisslare - En medlemsstats ansvar för skador som tillfogats enskilda på grund av överträdelser av gemenskapsrätten som medlemsstaten gjort sig skyldig till - Tillämplig lagstiftning - Skyldighet att väcka en passivitetstalan mot kommissionen)

(2005/C 315/08)

Rättegångsspråk: nederländska

I mål C-511/03, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna), genom beslut av den 5 december 2003 som inkom till domstolen den 8 december 2003, i målet Staat der Nederlanden (Ministerie van Landbouw, Natuurbeheer en Visserij) mot Ten Kate Holding Musselkanaal BV, Ten Kate Europrodukten BV och Ten Kate Produktie Maatschappij BV, har domstolen (tredje avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas (referent) samt domarna J.-P. Puissochet, S. von Bahr, U. Lõhmus och A. Ó Caoimh,, generaladvokat: C. Stix-Hackl, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M. Ferreira, den 20 oktober 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1.

I gemenskapsrätten föreskrivs inte någon skyldighet för en medlemsstat att väcka en talan om ogiltigförklaring med stöd av artikel 230 EG eller en passivitetstalan med stöd av artikel 232 EG till förmån för en av dess medborgare. Gemenskapsrätten utgör emellertid i princip inte hinder för att en nationell lagstiftning innehåller en sådan skyldighet eller för att det i denna föreskrivs att medlemsstaten blir skadeståndsskyldig om en sådan talan inte har väckts.

2.

Artikel 1.2 i kommissionens beslut 94/381/EG av den 27 juni 1994 om vissa skyddsåtgärder vad avser bovin spongiform encefalopati och utfodring med däggdjursprotein, jämförd med artikel 17 i rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 om veterinära och avelstekniska kontroller i handeln med vissa levande djur och varor inom gemenskapen med sikte på att förverkliga den inre marknaden och artikel 17 i rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989 om veterinära kontroller vid handeln inom gemenskapen i syfte att fullborda den inre marknaden, skall tolkas på så sätt att om det inte är möjligt att utifrån de uppgifter som Europeiska gemenskapernas kommission förfogar över fastställa att de kontroller som utförs inom ramen för ett system som gör det möjligt att skilja mellan animaliskt protein från idisslare och protein från andra däggdjursarter, vilket en medlemsstat har anmodat kommissionen att bedöma i syfte att beviljas ett tillstånd, ger tillräckliga garantier med avseende på skyddet för folkhälsan och om en ansökan från denna medlemsstat har hänskjutits till Ständiga veterinärkommittén men denna inte har tagit ställning, bland annat på grund av nya rön som förändrar uppfattningen av risken för folkhälsan, skall kommissionen inte anses skyldig att lägga fram ett förslag till Europeiska unionens råd angående de åtgärder som skall vidtas.

(1)  EUT C 59, 6.3.2004.