17.9.2005 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 229/10 |
Talan mot Republiken Italien väckt den 28 juli 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission
(mål C-302/05)
(2005/C 229/20)
Rättegångsspråk: italienska
Europeiska gemenskapernas kommission har den 28 juli 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Italien. Sökanden företräds av B. Schima och D. Recchia, kommissionens rättstjänst.
Sökanden yrkar att domstolen skall
1) |
fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/35/EG (1) av den 29 juni 2000 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner, genom att föreskriva att återtagandeförbehållet måste bekräftas i de enskilda fakturorna för löpande leveranser som är daterade ett visst datum före beslutet om kvarstad och som på vederbörligt sätt har bokförts i räkenskaperna för att ha giltighet mot köparens borgenärer, och |
2) |
förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
I artikel 4.1 i direktiv 2000/35/EG föreskrivs att säljaren, för att kunna behålla rätten till varorna tills hela priset har erlagts, skall avtala med köparen om ett återtagandeförbehåll innan de varor som handelstransaktionen avser levereras.
I artikel 11.3 i lagstiftningsdekret nr 231/2002 (nämnda dekret utgör den åtgärd varigenom direktiv 2000/35/EG införlivas med den italienska lagstiftningen) föreskrivs att det endast är möjligt att åberopa återtagandeförbehållet gentemot köparens borgenärer om detta förbehåll bekräftas i de enskilda fakturorna för löpande leveranser som är daterade ett visst datum före beslutet om kvarstad och som på vederbörligt sätt har bokförts i räkenskaperna
Möjligheten att åberopa återtagandeförbehållet gentemot köparens borgenärer utgör en väsentlig del av avtalet om återtagandeförbehåll. De regler som föreskrivs i artikel 11.3 i dekret nr 231/2002 ger upphov till en rad ytterligare skyldigheter för säljaren jämfört med vad som föreskrivs i artikel 4.1 i direktiv 2000/35/EG. Kommissionen anser därför att dessa regler strider mot artikel 4.1 i direktiv 2000/35/EG.
(1) EGT L 200, 8.8.2000, s. 35.