|
20.8.2005 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 205/12 |
Talan mot Republiken Italien väckt den 16 juni 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission
(mål C-255/05)
(2005/C 205/22)
Rättegångsspråk: italienska
Europeiska gemenskapernas kommission har den 16 juni 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Italien. Sökanden företräds av M. Konstantinidis, i egenskap av ombud, biträdd av F. Louis och A. Capobianco, avvocati.
Sökanden yrkar att domstolen skall
|
— |
fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2.1 och 4.1 i rådets direktiv 85/337/EEG (1) av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i dess lydelse enligt rådets direktiv 97/11/EG (2) av den 3 mars 1997, och artikel 12.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG (3) av den 4 december 2000 om förbränning av avfall, |
|
— |
förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Bolaget ASM Brescia SpA driver en förbränningsanläggning som innefattar två linjer och för vilken tillstånd gavs år 1993. Före år 2003 lät ASM di Brescia SpA emellertid inrätta en tredje linje i anläggningen för förbränning av avfall.
Den tredje linjen i förbränningsanläggningen i Brescia har klassificerats såsom en anläggning för återvinningsförfaranden i den mening som avses i punkt R 1 i bilaga 2 B till direktiv 75/442/EEG och har en kapacitet på mer än 100 ton per dag. Den borde därför vara föremål för en bedömning av inverkan på miljön i den mening som avses i direktiv 85/337/EEG i ändrad lydelse.
Projektet att inrätta en tredje linje har emellertid inte varit föremål för vare sig en bedömning av inverkan på miljön eller en särskild bedömning (prövning av om en bedömning av inverkan på miljön skall göras), vilket de italienska myndigheterna har bekräftat. I de italienska bestämmelserna föreskrivs nämligen inte att det generellt sett skall göras en bedömning av inverkan på miljön av anläggningar för avfallshantering i enlighet med vad som föreskrivs i direktiv 85/337/EEG, utan dessa bestämmelser innehåller omfattande undantag som begränsar direktivets tillämpningsområde i betydande mån.
Kommissionen gör gällande att det i gemenskapsrätten saknas grund för att undanta anläggningar som bedriver återvinningsverksamhet från kravet på en bedömning av inverkan på miljön och anser därför att det är fråga om ett uppenbart åsidosättande.
Kommissionen kritiserar, med hänvisning till artikel 12 i direktiv 2000/76/EG, de italienska myndigheterna för att de inte offentliggjorde ansökan om tillstånd beträffande den tredje linjen och det därefter följande tillståndet i enlighet med vad som föreskrivs i nämnda bestämmelse.
(1) EGT L 175, 5.7.1985, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226.
(3) EGT L 332, 28.12.2000, s. 91.