25.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 155/5

Överklagande ingivet den 15 april 2005 av Laurent Piau av den dom som meddelats den 26 januari 2005 av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (fjärde avdelningen) i mål T-193/02 mellan Laurent Piau och Europeiska gemenskapernas kommission, med stöd av Internationella fotbollförbundet (FIFA)

(mål C-171/05 P)

(2005/C 155/10)

Rättegångsspråk: franska

Laurent Piau har den 15 april 2005 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som meddelats den 26 januari 2005 av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (fjärde avdelningen) i mål T-193/02 mellan Laurent Piau och Europeiska gemenskapernas kommission, med stöd av Internationella fotbollförbundet (FIFA). Klaganden företräds av advokaten M. Fauconnet.

Klaganden yrkar att domstolen skall

1.

upphäva förstainstansrättens dom i mål T-193/02,

2.

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 15 april 2002,

3.

avgöra målet slutligt med stöd av artikel 61 första stycket i domstolens stadga eftersom målet är färdigt för avgörande

4.

förplikta FIFA att betala rättegångskostnaderna i mål T-193/02 och i överklagandeförfarandet.

Grunder och huvudargument

1.

Åsidosättande av klagandens rättigheter

Förstainstansrätten åsidosatte sina befogenheter, genom att inte på eget initiativ ta upp frågan om huruvida kommissionen hade åsidosatt artikel 253 i EG-fördraget genom att underlåta att motivera avslaget på det klagomål som klaganden ingett med stöd av artikel 49 i EG-fördraget. Dessutom åsidosatte förstainstansrätten artikel 6.1 i Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, eftersom den underlät att beakta vissa av klagandens grunder.

2.

Åsidosättande av artikel 81 i EG-fördraget

Förstainstansrättens avgörande saknar rättslig grund, eftersom det inte finns några bevis för att FIFA:s reglemente för spelaragenter främjar tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande. Förstainstansrätten gjorde en felaktig rättslig bedömning genom att fastställa att det inte fanns något gemenskapsintresse av att fortsätta handläggningen av klagomålet. Domen saknar därför rättslig grund och artikel 81 i EG-fördraget har åsidosatts.

3.

Åsidosättande av artikel 82 i EG-fördraget

Eftersom kommissionen inte hade genomfört en undersökning av FIFA:s dominerande ställning och av huruvida denna eventuellt hade missbrukats, kunde inte förstainstansrätten sätta sig i kommissionens ställe genom att först fastställa att FIFA hade en dominerande ställning och därefter att denna inte missbrukades. Detta utgjorde en felaktig rättslig bedömning och ett åsidosätttande av rättspraxis och artikel 82 i EG-fördraget.

4.

Förstainstansrättens resonemang i domen är så motsägelsefullt och otillräckligt, att det motsvarar en brist på motivering när det gäller frågan huruvida den konkurrensbegränsande verkan var bestående.

5.

Felaktig rättslig bedömning i fråga om ”FIFA-utbildningsbevisens” likvärdighet.

6.

Åsidosättande av den allmänna rättssäkerhetsprincipen.

7.

Felaktig rättslig bedömning i fråga om kommissionen uppgift och befogenheter.

8.

Åsidosättande av artikel 39 i EG-fördraget.

9.

Åsidosättande av artikel 49 i EG-fördraget.

10.

Felaktig rättslig bedömning i fråga om definitionen av gemenskapsintresset.