Överklagande, ingivet den 2 februari 2005 av Konungariket Sverige, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, femte avdelningen, har meddelat den 23 november 2004 i mål T-84/03: Maurizio Turco, med stöd av Republiken Finland, Konungariket Danmark samt Konungariket Sverige mot Europeiska unionens råd, med stöd av Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland och Europeiska gemenskapernas kommission.

(Mål C-39/05 P)

(2005/C 106/27)

Rättegångsspråk: engelska

Konungariket Sverige har den 2 februari 2005 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, femte avdelningen, har meddelat den 23 november 2004 i mål T-84/03 (1): Maurizio Turco, med stöd av Republiken Finland, Konungariket Danmark och Konungariket Sverige mot Europeiska unionens råd, med stöd av Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland och Europeiska gemenskapernas kommission. Klaganden företräds av K. Wistrand, i egenskap av ombud.

Klaganden yrkar att domstolen skall

Grunder och huvudargument

Den svenska regeringen anser att förstainstansrätten har åsidosatt gemenskapsrätten genom den överklagade domen.

Förstainstansrätten gjorde å ena sidan klart att institutionerna är skyldiga att i varje enskilt fall bedöma huruvida de handlingar till vilka tillgång begärs verkligen omfattas av undantagen i Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001 (2) av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (öppenhetsförordningen).

Å andra sidan godtog förstainstansrätten rådets påstående att det föreligger ett generellt behov av att yttranden i lagstiftningsfrågor är sekretessbelagda. Anledningen till detta är för det första att utlämnande av handlingar av detta slag skulle kunna medföra att tvivel uppstod beträffande den avsedda lagstiftningens lagenlighet, samt för det andra för att oavhängigheten hos yttranden som rådets rättstjänst upprättat kan utgöra ett skyddsvärt intresse. Mot bakgrund av detta ansåg förstainstansrätten att rådet inte gjort någon felaktig bedömning genom att vägra tillgång till yttrandet med stöd av artikel 4.2 andra strecksatsen i öppenhetsförordningen.

Den svenska regeringen gör gällande att denna slutsats är oförenlig med skyldigheten att bedöma frågan om handlingens utlämnande mot bakgrund av innehållet i den särskilda handlingen. Gemenskapsrätten har således åsidosatts genom förstainstansrättens dom.

(1)  EUT C 112, 10.5.03, s. 38.

(2)  EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.