5.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 57/20

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av High Court of Justice (England & Wales), Chancery Division (Förenade kungariket) av den 21 december 2004 i målet mellan Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation och Commissioners of Inland Revenue

(Mål C-524/04)

(2005/C 57/35)

Rättegångsspråk: engelska

High Court of Justice (England & Wales), Chancery Division, begär genom beslut av den 21 december 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 31 december 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation och Commissioners of Inland Revenue beträffande följande frågor:

1.

Är det oförenligt med artikel 43 EG, artikel 49 EG eller artikel 56 EG att en medlemsstat (det låntagande bolagets hemviststat) upprätthåller och tillämpar bestämmelser såsom de i sections 209, 212 och bilaga 28AA i Income and Corporation Taxes Act 1988 (de nationella bestämmelserna), enligt vilka det föreskrivs begränsningar av möjligheterna för ett bolag med hemvist i den medlemsstaten (det låntagande bolaget) att i beskattningssyfte avräkna räntor på lån som beviljats av ett direkt eller indirekt moderbolag med hemvist i en annan medlemsstat samtidigt som sådana begränsningar inte skulle gälla om moderbolaget haft hemvist i det låntagande bolagets hemviststat?

2.

Hur påverkas, om alls, svaret på fråga 1 om följande omständigheter föreligger?

a)

Lånet beviljas inte av moderbolaget till det låntagande bolaget, utan av ett annat bolag (det långivande bolaget) inom samma koncern som har samma direkta eller indirekta moderbolag som det låntagande bolaget, samt såväl det gemensamma moderbolaget som det långivande bolaget har hemvist i andra medlemsstater än det låntagande bolagets hemviststat?

b)

Det långivande bolaget har hemvist i en annan medlemsstat än det låntagande bolagets hemviststat, men samtliga gemensamma direkta eller indirekta moderbolag till det låntagande bolaget och till det långivande bolaget har hemvist i tredje land.

c)

Samtliga gemensamma direkta eller indirekta moderbolag till det långivande bolaget och till det låntagande bolaget har hemvist i tredje länder och det långivande bolaget har hemvist i en annan medlemsstat än det låntagande bolagets hemviststat, men utger lånefinansieringen till det låntagande bolaget från en filial till det långivande bolaget som är belägen i ett tredje land.

d)

Det långivande bolaget samt samtliga gemensamma direkta eller indirekta moderbolag till det långivande bolaget och till det låntagande bolaget har hemvist i tredje land.

3

Skulle svaret på frågorna 1 och 2 bli annorlunda om det kunde visas att lånet utgjorde ett missbruk av rättigheter eller utgjorde en del av ett rent konstlat upplägg i syfte att kringgå skattelagstiftningen i det låntagande bolagets hemviststat. Om så är fallet, vilka riktlinjer anser domstolen vara lämpliga att fastställa beträffande vad som utgör ett sådant missbruk eller konstlat upplägg i fall såsom det förevarande.

4

För det fall det föreligger en begränsning av den fria rörligheten för kapital mellan medlemsstater och tredje länder i den mening som avses i artikel 56 EG, förelåg i så fall denna begränsning enligt artikel 57 EG redan den 31 december 1993?

5

För det fall någon av de omständigheter som anges i frågorna 1 och 2 står i strid med artikel 43 EG, artikel 49 EG eller artikel 56 EG, och för det fall det låntagande bolaget eller andra bolag i det låntagande bolagets koncern (klagandena) framställer följande krav:

a)

krav på återbetalning av den extra bolagsskatt som det låntagande bolaget har betalat till följd av att räntebetalningar som gjorts till det långivande bolaget inte har godkänts för avräkning mot vinst som skall beskattas med bolagsskatt, då dessa räntebetalningar skulle ha varit avdragsgilla från det låntagande bolagets vinster om det långivande bolaget hade haft hemvist i samma stat som det låntagande;

b)

krav på återbetalning av den extra bolagsskatt som det låntagande bolaget har betalat när det totala räntebeloppet på lånet faktiskt har betalats till det långivande bolaget men där avräkningskravet med avseende på den räntebetalningen har begränsats på grund av de nationella bestämmelserna eller skattemyndigheternas tillämpning av dessa bestämmelser;

c)

krav på återbetalning av den extra bolagsskatt som det låntagande bolaget har betalat då räntan på lån från det långivande bolaget som får avräknas från det låntagande bolagets vinster har minskats på grund av att eget kapital har använts i stället för lånekapital, eller har ersatt befintligt lånekapital, på grund av de nationella bestämmelserna eller skattemyndigheternas tillämpning av dessa bestämmelser;

d)

krav på återbetalning av den extra bolagsskatt som det låntagande bolaget har betalat då räntan på lån från det långivande bolaget som får avräknas från det låntagande bolagets vinster har minskats genom att räntesatsen på lånet har minskats (eller genom att lånet gjorts räntefritt) som ett resultat av de nationella bestämmelserna eller skattemyndigheternas tillämpning av dessa bestämmelser;

e)

krav på återställande eller ersättning med avseende på förluster eller andra skattelättnader eller skattetillgodohavanden i det låntagande bolaget (eller som överfördes till det låntagande bolaget av andra bolag i det låntagande bolagets koncern som hade hemvist i samma stat som det låntagande bolaget) som det låntagande bolaget använt för avräkning mot den extra bolagsskatt som anges ovan i punkterna a, b och c, när dessa förluster, skattelättnader och skattetillgodohavanden annars skulle ha kunnat användas på andra sätt eller skjutas upp;

f)

krav på återbetalning av outnyttjade förskott på bolagsskatt (ACT, advance corporation tax) som har betalats av det låntagande bolaget för räntebetalningar till det långivande bolaget vilka har betraktats som utdelning;

g)

krav på återställande eller ersättning med avseende på ACT som har betalats under de omständigheter som nämns ovan i punkt f men som senare avräknats från det låntagande bolagets skyldighet att betala bolagsskatt;

h)

Krav på ersättning för kostnader och utgifter som uppstått eftersom klagandena har handlat i överensstämmelse med de nationella bestämmelserna och till följd av skattemyndighetens tillämpning av dessa;

i)

krav på återställande eller ersättning med avseende på förlorad avkastning på lånekapital som investerats som eget kapital (eller som omvandlats till eget kapital) under de omständigheter som nämns ovan i punkt c;

j)

krav på återställande eller ersättning med avseende på sådan skattskyldighet som uppkommit för det långivande bolaget i dess hemviststat för den ränta det ansetts erhålla eller tillskrivits från det låntagande bolaget och vilken har betraktats som utdelning enligt de nationella bestämmelser som anges i fråga 1,

skall då ovannämnda krav enligt gemenskapsrätten betraktas som följande:

ett krav på återställande eller återbetalning av belopp som uttagits utan grund vilka uppkommer som en följd av, och samtidigt som, åsidosättandet av de ovannämnda gemenskapsbestämmelserna, eller

ett krav på ersättning eller skadestånd, eller

ett krav på betalning av ett belopp som motsvarar en förmån som nekats utan grund?

6

För det fall någon del av fråga [5] besvaras så att kraven utgör krav på betalning av ett belopp som motsvarar en förmån som nekats utan grund,

a)

har då dessa krav uppkommit som en följd av, och samtidigt som, en rättighet vilken föreskrivs i de ovannämnda gemenskapsbestämmelserna, eller

b)

måste alla eller något av de villkor för återbetalning som fastställts i domen i de förenade målen C-46/93 och C-48/93, Brasserie du Pêcheur och Factortame uppfyllas, eller

c)

måste några andra villkor uppfyllas?

7

Gör det någon skillnad om de krav som anges i fråga 6 enligt nationella bestämmelser framställs som återbetalningskrav eller om de framställs eller måste framställas som skadeståndskrav?

8

Vilka riktlinjer, om några, anser domstolen vara lämpliga att fastställa i förevarande fall beträffande vilka omständigheter den nationella domstolen skall beakta när det gäller att avgöra huruvida en tillräckligt klar överträdelse föreligger i den mening som avses i domen i de förenade målen C-46/93 och C-48/93, Brasserie du Pêcheur och Factortame, särskilt huruvida, med tanke på rättspraxis angående tolkningen av de berörda gemenskapsbestämmelserna, överträdelsen var ursäktlig.

9

Kan det, i princip, föreligga ett direkt orsakssamband (i den mening som avses i domen i de förenade målen C-46/93 och C-48/93, Brasserie du Pêcheur och Factortame) mellan åsidosättande av artiklarna 43 EG, 49 EG och 56 EG och de typer av förluster som anges i fråga [5] a–h och som hävdas vara en följd av att dessa artiklar har åsidosatts? Om så är fallet, vilka riktlinjer, om några, anser domstolen vara lämpliga att fastställa beträffande vilka omständigheter den nationella domstolen skall beakta när det gäller att avgöra huruvida ett sådant direkt orsakssamband föreligger?

10

Kan den nationella domstolen, för att fastställa den ersättningsgilla skadan, kontrollera huruvida den skadelidande visat rimlig aktsamhet för att förhindra skadan eller begränsa dess omfattning och särskilt huruvida samtliga tillgängliga rättsmedel har utnyttjats genom vilka det skulle ha kunnat fastställas att det i de nationella bestämmelserna (som en följd av tillämpningen av dubbelbeskattningsavtal) inte föreskrivs sådana begränsningar som anges i fråga 1? Påverkas svaret på denna fråga av den uppfattning om dubbelbeskattningsavtalens effekter som parterna haft under den aktuella perioden?