4.12.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 300/49

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 5 oktober 2004 av Air One S.p.A.

(mål T-395/04)

(2004/C 300/95)

Rättegångsspråk: italienska

Air One S.p.A. har den 5 oktober 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Gianluca Belotti och Matteo Padarello.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—

fastställa att kommissionen har underlåtit att fullgöra sina förpliktelser enligt EG-fördraget, genom att avstå från att ta ställning, trots att den formellt anmodats att göra det, till det klagomål som Air One S.p.A. ingivit den 22 december 2003 angående rättsstridigt statligt stöd som de italienska myndigheterna beviljat lufttransportföretaget Ryanair,

—	förplikta kommissionen att, utan ytterligare dröjsmål, ta ställning till sökandens klagomål, genom att fatta ett formellt beslut angående denna fråga liksom angående begäran om interimistiska åtgärder, och

—	under alla förhållanden förplikta kommissionen att betala rättegångskostnaderna, även om det skulle saknas anledning att avgöra målet på grund av att kommissionen fattar beslut före det att dom meddelas i detta mål.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin passivitetstalan gör Air One gällande att bolaget, genom skrivelse av den 22 december 2003, tillsänt kommissionen ett klagomål angående rättsstridigt statligt stöd som det irländska lufttransportföretaget Ryanair beviljats vid olika italienska flygplatser. Stödet utgörs av extremt konkurrenskraftiga flyplatsavgifter och priser för de marktjänster som tillhandahålls företaget och, ibland, av att Ryanair helt befriats från kostnader.

I avsaknad av svar från kommissionen, anmodade Air One S.p.A. formellt denna att ta ställning till dess klagomål med stöd av artikel 232 EG. Efter att fyra månader förflutit, till ingen nytta, beslöt Air One att väcka talan vid förstainstansrätten.

Sökanden framhåller härvid att förstainstansrätten inte kan göra annat än att fördöma att en tid på nio månader förflutit utan att sökanden fått något svar och utan att kommissionen – som fått ett detaljerat klagomål angående omständigheter som den i stor utsträckning och i liknande fall ansett utgöra statligt stöd – beslutat att agera gentemot de italienska myndigheterna beträffande det påstådda rättsstridiga stödet, vilket, med största sannolikhet, är oförenligt med den gemensamma marknaden.

Sökanden finner det dessutom viktigt att påpeka att det omtvistade stödet beviljats ett företag som är verksamt i lufttrafiksektorn, vilken sektor är särskilt uppmärksammad av kommissionen, särskilt vad gäller statligt stöd.