6.11.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 273/37

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 3 september 2004 av Minin Leonid

(Mål T-362/04)

(2004/C 273/70)

Rättegångsspråk: italienska

Minin Leonid har den 3 september 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Tito Ballarino och Corso Bovio.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall:

—

ogiltigförklara punkt 13 i bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 1149/2004 av den 22 juni 2004 om ändring av rådets förordning (EG) nr 872/2004 om ytterligare restriktiva åtgärder mot Liberia,

—

ogiltigförklara ovannämnda förordning i dess helhet, eftersom den antagits på grundval av en rättsstridig förordning (förordning nr 872/2004),

—

fastställa att förordning nr 872/2004 inte är tillämplig enligt artikel 241 EG.

Grunder och huvudargument

Sökanden i förevarande mål gör gällande att gemenskapen, genom förordning (EG) nr 872/2004 av den 20 april 2004, som antagits på grundval av rådets gemensamma ståndpunkt 2004/487/GUSP angående frysning av penningmedel tillhörande Liberias före detta president Charles Taylor och personer och enheter med anknytning till honom, redan vidtagit åtgärder för att frysa de penningmedel och ekonomiska resurser som, direkt eller indirekt, ägs eller kontrolleras av sådana personer och enheter, som angivits av sanktionskommittén och förtecknas i bilaga I. Kommissionen har därefter, på grundval av artikel 11 a i förordning nr 872/2004, antagit förordning (EG) nr 1149/2004 av den 22 juni 2004, genom vilken ovannämnda bilaga I ändrades och även sökanden uppfördes på förteckningen över personer som omfattas av åtgärderna.

Sökanden gör till stöd för sina yrkanden gällande följande:

—

Förordningarna nr 872/2004 (1) och nr 1149/2004 (2) är rättsstridiga, eftersom de resolutioner som antagits av FN:s säkerhetsråd och som ligger till grund för antagandet av den gemensamma ståndpunkten 2004/487/GUSP, endast riktar sig till medlemsstaterna, vilket följer av FN:s karaktär av organ med befogenheter vid internationella relationer, men utan överstatlig befogenhet.

—

Den rättsliga grunden för de omtvistade rättsakterna är felaktig, eftersom det i förordning nr 872/2004 föreskrivs att den rättsliga grunden för denna förordning utgörs av artiklarna 60 EG och 301 EG, när de båda ifrågavarande förordningarna rör områden som är främmande för ovannämnda gemenskapsbestämmelser.

—

Äganderätten, som är en grundläggande rättighet som skyddas i gemenskapsätten, har åsidosatts.

—

Rätten till försvar har åsidosatts, eftersom dels gemenskapen, vid antagandet av de ifrågavarande förordningarna, tillämpat ett felaktigt förfarande, vilket följer av att rättsakterna i själva verket består av flera individuella beslut, utan att det gjorts någon verklig utredning avseende de frysta penningmedlen, dels sökanden anges i rättsakten under olika namn som inte förklaras och som kan ha vilselett FN:s inspektörer.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 872/2004 av den 29 april 2004 om ytterligare restriktiva åtgärder mot Liberia (EUT L 162, 30.4.2004, s. 32).

(2)  Kommissionens förordning (EG) nr 1149/2004 av den 22 juni 2004 om ändring av rådets förordning (EG) nr 872/2004 om ytterligare restriktiva åtgärder mot Liberia (EUT L 222, 23.6.2004, s. 17).