23.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 262/30

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 1 juli 2004 av Bic Deutschland GmbH & Co OHG

(Mål T-270/04)

(2004/C 262/59)

Rättegångsspråk: franska

Bolaget Bic Deutschland GmbH & Co OHG, Eschborn (Tyskland), har den 1 juli 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten Dominique Voillemot.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall:

—

ogiltigförklara Europeiska gemenskapernas kommissions beslut av den 3 maj 2004 i vilket sökanden krävs på de böter som bolaget Tripp-Ex ålades genom beslut av kommissionen den 10 juli 1987 jämte ränta, vilken slutgiltigt beräknats till den 28 maj 2004, och i vilket verkställighet av den bankgaranti som beviljats av Deutschland Bank AG Frankfurt am Main fastställs,

—	förplikta svaranden att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Sökandebolaget har trätt i bolaget Tripp-Ex:s ställe till följd av ett förvärv den 1 januari 1997 och den påföljande interna omstruktureringen av BIC-koncernen. Kommissionens beslut nr 87/406/EEG av den 10 juli 1987 riktades till bolaget Tripp-Ex. I beslutet krävdes Tripp-Ex på 400 000 ECU för åsidosättande av gemenskapens konkurrensbestämmelser.

Tripp-Ex väckte talan mot detta beslut och ställde en bankgaranti, vilken skall betalas så snart som innehavaren begär det, till kommissionen, genom vilken betalning av böterna jämte åtta procent ränta säkerställdes. I enlighet med praxis skulle denna garanti utbetalas först efter en skriftlig begäran från kommissionen, jämte en bestyrkt kopia i enlighet med domstolens dom. Den 8 februari 1990 (1) ogillade domstolen Tipp-Ex:s talan och fastställde kommissionens beslut av den 10 juli 1987.

Det dröjde till den 12 februari 2004 innan kommissionen i en skrivelse begärde att BIC skulle betala 923 747, 94 euro. Denna summa inkluderar böterna på 400 000 euro och ränta på 523 747,94 euro.

Efter skriftväxling med sökanden underkände kommissionen, genom det överklagade beslutet, BIC:s argument, vilka bland annat baserades på preskriptionsregeln i artikel 4.1 i förordning 2988/74 (2), och krävde sökanden på den slutgiltiga summan 931 726,02 euro.

Sökanden har till stöd för sin uppfattning gjort gällande följande

—	åsidosättande av artikel 4.1 i ovannämnda förordning nr 2988/74, enligt vilken en preskriptionstid på fem år gäller för befogenhet att verkställa beslut om åläggande av böter. Enligt sökanden har preskriptionstiden varken avbryts eller upphävts tillfälligt,

—

uppenbar oriktig bedömning av funktionen av en bankgaranti vilken skall betalas så snart som innehavaren begär det. Sökanden har dels gjort gällande att erläggandet av en sådan garanti inte skall jämställas med betalning av böterna och att innehavet av en sådan inte i sig medför betalningsskyldighet, dels att verkställigheten av bankgarantin kräver en verkställighetsåtgärd, i den mening som avses i förordning nr 2988/74. Enligt uppgifter i själva bankgarantin består denna verkställighetsåtgärd i en uttrycklig begäran från kommissionen till Deutsche Bank, jämte en bestyrkt kopia i enlighet med domstolens dom, genom rekommenderat brev.

Sökanden har dessutom gjort gällande att principen om skydd för berättigade förväntningar och, i andra hand, den allmänna principen om en rimlig tidsfrist har åsidosatts.

(1) Mål C-279/87, Tipp-Ex mot kommissionen (REG 1987, s. I-261).

(2) Rådets förordning (EEG) nr 2988/74 av den 26 november 1974 om preskriptionstider i fråga om förfaranden och verkställande av påföljder enligt Europeiska ekonomiska gemenskapens transport- och konkurrensregler (EGT L 319, 29.11.1974, s. 1; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 48).