23.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 262/17

Överklagande, ingivet den 10 augusti 2004 av Hauptverband der Deutschen Bauindustrie eV, Kaefer Isoliertechnik GmbH & Co. KG och styrelseledamoten Jürgen Schmoldt, av det beslut som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, tredje avdelningen, meddelat den 25 maj 2004 i mål T-264/03: Jürgen Schmoldt, Kaefer Isoliertechnik GmbH & Co. KG och Hauptverband der Deutschen Bauindustrie eV mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-342/04 P)

(2004/C 262/30)

Hauptverband der Deutschen Bauindustrie eV, Kaefer Isoliertechnik GmbH & Co. KG och Jürgen Schmoldt har den 10 augusti 2004 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat det beslut som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, tredje avdelningen, meddelat den 25 maj 2004 i mål T-264/03: Jürgen Schmoldt, Kaefer Isoliertechnik GmbH & Co. KG och Hauptverband der Deutschen Bauindustrie eV mot Europeiska gemenskapernas kommission. Klagandena företräds av professor H.C. Hans-Peter Schneider, Rominteweg 3, D-30559 Hannover.

Klagandena yrkar att domstolen skall:

—

upphäva beslutet och återförvisa målet till förstainstansrätten,

—

förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I motsats till vad förstainstansrätten fastställt är klagandena individuellt berörda av det beslut av motparten mot vilket talan väckts i huvudsaken.

Klagandena anför åtta grunder till stöd för sin talan.

1)

Det överklagade beslutet grundar sig på en felaktig sakomständighet. Det finns obestridligen inte någon rapport från Ständiga kommitténs ad hoc-grupp av den 22 november 2002. Den ad hoc-grupp som tillsattes med anledning av ett klagoförfarande enligt artikel 5.1 i direktiv 89/106/EEG vid den Ständiga kommitténs 55:e sammanträde den 10–11 september 2002 har aldrig sammanträtt och/eller någonsin fattat beslut avseende en sådan rapport.

2)

Den tredje klaganden har inte väckt talan i egenskap av privatperson. Den tredje klaganden är obestridligen styrelseledamot i den första klagandens federala teknikavdelning ”Värmeisolering, ljudisolering och brandsäkerhet”, en sammanslutning av företag i Tyskland som använder byggprodukter inom detta område, och är i denna egenskap anställd hos den första klaganden. Det tillhör den tredje klagandens arbetsuppgifter att företräda den första klaganden och de företag som är anslutna till denna i frågor avseende nationellt och europeiskt standardiseringsarbete.

3)

Gemenskapsrätten uppställer vissa processrättsliga skyddsregler till förmån för klagandena. De processrättsliga skyddsregler som gäller för den Ständiga byggkommittén enligt artikel 5.1 och femte skälet i direktiv 89/106/EEG måste även gälla till förmån för var och en som medverkat vid utarbetandet av det expertyttrande som Ständiga kommitténs ad hoc-grupp skall avge enligt artikel 5.1.

4)

Vid förfarandet enligt artikel 5.1 i direktiv 89/106/EEG företrädde den tredje klaganden i sin egenskap av ledamot av Ständiga byggkommitténs ad hoc-grupp inte endast den första klaganden utan självklart även den andra klaganden i dess egenskap av medlemsföretag. Det är ostridigt att den andra klaganden är medlem i den första klagandens federala teknikavdelning ”Värmeisolering, ljudisolering och brandsäkerhet”.

5)

Den andra klaganden har med hjälp av fyra exempel förtydligat konsekvenserna av beslutet för pågående avtal för förstainstansrätten.

6)

Den första klaganden var – utan att det kan anses ha någon betydelse – förhandlingspart.

7)

Den första klaganden var direkt delaktig i det europeiska standardiseringsarbetet samt i förfarandet enligt artikel 5.1 i direktiv 89/106/EEG.

8)

Förstainstansrättens beslut avseende rättegångskostnaderna var felaktigt.