9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/7

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Supreme Court, Irland, av den 27 juli 2004 i målet angående Eurofood IFSC Ltd och angående Companies Act 1963–2003 mellan Enrico Bondi och Bank of America N.A., Pearse Farrell (Official Liquidator), Director of Corporate Enforcement och Certificate/Note holders

(Mål C-341/04)

(2004/C 251/13)

Supreme Court begär genom beslut av den 27 juli 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 9 augusti 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet angående Eurofood IFSC Ltd och angående Companies Acts 1963–2003 mellan Enrico Bondi och Bank of America N.A., Pearse Farrell (Official Liquidator), Director of Corporate Enforcement och Certificate/Note holders beträffande följande frågor:

En behörig irländsk domstol har mottagit en ansökan om likvidation av ett insolvent bolag, och har innan beslutet om likvidation fattats provisoriskt beslutat att förordna en likvidator med behörighet att förfoga över bolagets tillgångar, leda dess verksamhet, öppna ett bankkonto och utse en advokat, med verkan enligt lag att bolagets ledning förlorar sin behörighet att agera på bolagets vägnar. Utgör det beslutet, tillsammans med ansökan, ett beslut om att inleda ett insolvensförfarande i den mening som avses i artikel 16 i rådets förordning nr 1346/2000 (1), tolkad mot bakgrund av artiklarna 1 och 2 i samma förordning?

2.	Om fråga 1 skall besvaras nekande, utgör en ansökan till High Court om försättande i konkurs av ett bolag ett inledande av ett insolvensförfarande i den förordningens mening, när enligt irländsk lag (section 220(2) i Companies Act, 1963) ett bolags konkurs skall anses inledd när ansökan inkommer?

Medför artikel 3 i förordningen, jämförd med artikel 16 i denna, att en domstol i en annan medlemsstat än den i vilken bolaget har sitt säte och i vilken bolagets ledning utövas på ett sätt som tredje man kan uppfatta, men där insolvensförfarandet först inleds, är behörig att handlägga det huvudsakliga insolvensförfarandet?

När

(a)	ett moderbolags och ett dotterbolags säte befinner sig i två olika medlemsstater,

(b)	dotterbolagets ledning regelbundet och på ett sätt som kan uppfattas av tredje man utövas, med fullt iakttagande av dess egen företagsidentitet, i den medlemsstat där det har sitt säte, och

(c)	moderbolaget till följd av aktieägande och rätt att utse dotterbolagets ledning har möjlighet att styra och faktiskt styr dotterbolagets handlande,

skall då platsen där de huvudsakliga intressena finns bestämmas med hänvisning till sådana faktorer som nämns under (b) ovan, eller skall den bestämmas med hänvisning till sådana faktorer som nämns under (c) ovan?

När det uppenbart strider mot grunderna för en medlemsstats rättsordning att låta ett domstolsbeslut eller ett administrativt beslut medföra rättsverkningar för personer eller organ vars rätt till ett rättvist förfarande inte har iakttagits vid tillkomsten av ett sådant beslut, är den medlemsstaten då skyldig enligt artikel 17 i förordningen att erkänna ett beslut av en domstol i en annan medlemsstat om att inleda ett insolvensförfarande, när domstolen i den förstnämnda medlemsstaten funnit att beslutet i fråga tillkommit utan att dessa principer iakttagits, och när sökanden i den andra medlemsstaten, trots upprepade förelägganden och i strid med beslut av domstolen i den andra medlemsstaten, har underlåtit att tillhandahålla den tillfälligt förodnade likvidatorn, vilken förordnats enligt gällande bestämmelser i den förstnämnda medlemsstaten, kopior av de handlingar som legat till grund för ansökan?

(1) Rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden.