28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/30

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 11 juni 2004 av Republiken Italien

(Mål T-239/04)

(2004/C 217/53)

Rättegångsspråk: italienska

Republiken Italien har den 11 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av Danilo Del Gaizo, avvocato dello Stato.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det omtvistade beslutet,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan avser kommissionens beslut C(2004)930 slutlig av den 30 mars 2004 avseende förfarande nr C62/2003 (ex NN 7/2003), genom vilket fastslås att det statliga stödet avseende brådskande åtgärder för att främja sysselsättningen, som Italien har genomfört med stöd av lagdekret av den 14 februari 2003, som ändrats till lag nr 81 av den 17 april 2003, är oförenligt med den gemensamma marknaden. Svaranden gör särskilt gällande att det ifrågavarande stödet innebär en ekonomisk fördel för köpare av företag i ekonomiska svårigheter som omfattas av ett särskilt insolvensförfarande (amministrazione straordinaria), som har mer än 1 000 anställda och som har slutit ett kollektivavtal före den 30 april 2003 med Ministero del Lavoro för godkännande av överföring av arbetstagare, samt för företag i ekonomiska svårigheter som omfattas av ett särskilt insolvensförfarande, som har mer än 1 000 anställda och som utgör föremål för en överlåtelse.

Sökanden gör till stöd för sina yrkanden gällande följande:

—	Det ifrågavarande stödet utgör en allmän åtgärd för att främja sysselsättningen som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och utgör således inte ett sådant statligt stöd som avses i artikel 87.1 EG.

—

Kommissionens bedömning av huruvida stödet är förenligt med den gemensamma marknaden motsägs av åtgärdens begränsning i tiden, som är motiverad med hänsyn till att det är nödvändigt att bemöta en tillfällig och allvarlig krissituation med avseende på sysselsättningen som är begränsad till den period som är absolut nödvändig för att hantera situationen i enlighet med proportionalitetsprincipen.

—

Riktlinjerna för undsättning och omstrukturering har åsidosatts, eftersom, vad gäller försäljningen av Ocean SpA till Brandt Italia, det i punkt 100 i dessa riktlinjer uttryckligen hänvisas till stöd som inte har meddelats och det föreskrivs att kommissionen skall pröva varje stöd för undsättning och omstrukturering som beviljats utan kommissionens godkännande för att bedöma huruvida det är förenligt med den gemensamma marknaden.

—	Kommissionens förordning (EG) nr 2204/2002 av den 12 december 2002 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt sysselsättningsstöd (1) har åsidosatts, eftersom svaranden inte fann att det ifrågavarande stödet var förenligt med denna förordning.

(1) EGT L 337, s. 3.