Europeiska gemenskapernas kommission har den 7 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Förbundsrepubliken Tyskland. Sökanden företräds av Nicola Yerrell, kommissionens rättstjänst, och Horstpeter Kreppel, kommissionens rättstjänst, inom ramen för ett utbyte med nationella tjänstemän varvid domare anställda vid Arbeitsgericht ställts till förfogande, med delgivningsdress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

1.

fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har åsidosatt principen om likabehandling av kvinnor och män som följer av artiklarna 1, 2 och 5 i direktiv 76/207/EG (1), och 4 § i bilagan till det ramavtal om deltidsarbete som ingåtts mellan UNICE, CEEP och EGB enligt bilagan om deltidsarbete till rådets direktiv 97/81/EG (2) genom att kvinnor, som till allra största delen är de som arbetar deltid mindre än 18 timmar per vecka i offentlig tjänst, diskrimineras indirekt på grund av att följande deltidsarbetande inte får väljas som personalrepresentanter: Deltidsarbetande som enligt 14 § andra stycket i Bundespersonalvertretungsgesetz och enligt motsvarande bestämmelser a) i delstaterna — Bayern — Berlin — Bremen — Hessen normalt arbetar mindre än 18 timmar per vecka, b) i delstaterna — Mecklenburg-Vorpommern — Sachsen — Schleswig-Holstein — Thüringen arbetar mindre hälften av normal arbetstid per vecka c) i delstaterna — Baden-Württemberg — Brandenburg — Rheinland-Pfalz — Sachsen-Anhalt arbetar mindre än en tredjedel av normal arbetstid per vecka d) i delstaten Nordrhein-Westfalen e) arbetar mindre än två femtedelar av normal arbetstid per vecka,

2.	förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Att deltidsarbetande som normalt arbetar mindre än 18 timmar per vecka (antalet timmar är något lägre i vissa delstater) inte får väljas som personalrepresentanter i Tyskland och i nästan alla delstater innebär en indirekt diskriminering av kvinnor, eftersom den övervägande delen av de deltidsarbetande är kvinnor. Det är således fråga om ett åsidosättande av direktiv 76/207/EEG. Bestämmelserna är inte heller förenliga med direktiv 97/81/EG, eftersom deltidsarbetande inte skall behandlas sämre än heltidsarbetande, om det inte finns sakliga skäl för en särbehandling.

Det finns emellertid inte några sakliga skäl för att de deltidsanställda inte får väljas. Att personalen i fråga är på arbetsplatsen i begränsad utsträckning kan kompenseras genom flexibelt förläggande av arbetstiden och moderna kommunikationsmedel. Någon motsvarande begränsning i fråga om vilka som får väljas finns inte i Betriebsverfassungsgesetz, som gäller för val till personalråd inom den privata sektorn. Personalråden har samma uppgifter som personalrepresentationen i offentlig sektor. Den grupp som inte får väljas bör vara representerade i organen för personalrepresentation på grund av att dessa personer har särskilda intressen, som annars inte beaktas.

---

(1)  EGT L 39, s. 40.

(2)  EGT L 14, s. 9.