30.4.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 118/6

DOMSTOLENS DOM

(femte avdelningen)

den 29 april 2004

i mål C-77/01 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Central Administrativo), Empresa de Desenvolvimento Mineiro SGPS SA (EDM) mot Fazenda Pública (1)

(Sjätte mervärdesskattedirektivet - Artiklarna 2, 4.2, 13 B d och 19.2 - Begreppet ekonomisk verksamhet - Begreppet finansiella kringtjänster - Tillhandahållande av tjänster som sker mot vederlag)

(2004/C 118/11)

Rättegångsspråk: portugisiska

I mål C-77/01, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Tribunal Central Administrativo (Portugal), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Empresa de Desenvolvimento Mineiro SGPS SA (EDM), tidigare Empresa de Desenvolvimento Mineiro SA (EDM), och Fazenda Pública, i närvaro av: Ministério Público, angående tolkningen av artiklarna 2, 4.2, 13 B d och 19.2 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28), har domstolen (femte avdelningen), sammansatt av domarna P. Jann, tillförordnad ordförande på femte avdelningen, C.W.A. Timmermans och S. von Bahr (referent), generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: avdelningsdirektören H.A. Rühl, den 29 april 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)

I fråga om en sådan situation som den som är uppe till prövning i målet vid den nationella domstolen gäller följande:

—

Verksamhet som enbart består i försäljning av aktier och andra värdepapper såsom andelar i investeringsfonder, utgör inte ekonomisk verksamhet i den mening som avses i artikel 4.2 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, och den omfattas därmed inte heller av tillämpningsområdet för detta direktiv.

Placeringar i investeringsfonder utgör inte tillhandahållande av tjänster ”mot vederlag” i den mening som avses i artikel 2.1 i sjätte direktivet 77/388, och de omfattas alltså inte av dess tillämpningsområde.

Omsättningen avseende dessa transaktioner skall följaktligen undantas från beräkningen av den avdragsgilla del som avses i artiklarna 17 och 19 i nämnda direktiv.

—

Ett holdingbolags årsvisa beviljande av räntebärande lån till bolag i vilka det äger andel, liksom företagets placeringar på bankkonton eller i värdepapper såsom statsobligationer eller bankcertifikat, utgör däremot en ekonomisk verksamhet som bedrivs av en skattskyldig person i dennes egenskap av skattskyldig i den mening som avses i artikel 2.1 och 2.4 andra stycket i sjätte direktivet 77/388.

Dessa transaktioner är emellertid undantagna från mervärdesskatteplikt enligt artikel 13 B d punkterna 1 och 5 i samma direktiv.

Vid beräkningen av den avdragsgilla delen enligt artiklarna 17 och 19 i sjätte direktivet 77/388 skall dessa transaktioner betraktas som kringtjänster i den mening som avses i artikel 19.2 andra meningen däri, i den mån som dessa innebär en mycket begränsad användning av varor eller tjänster för vilka mervärdesskatt skall erläggas. Oberoende av att omfattningen av de inkomster som genererats av de finansiella transaktioner som omfattas av tillämpningsområdet för sjätte direktivet 77/388 kan indikera att dessa transaktioner inte skall anses utgöra kringtjänster i den mening som avses i nämnda bestämmelse, kan den omständigheten att de inkomster som genereras av sådana transaktioner överstiger inkomsterna från den verksamhet som av företaget har angetts vara den huvudsakliga emellertid inte i sig utesluta att dessa klassificeras som kringtjänster.

Det ankommer på den hänskjutande domstolen att fastställa om de berörda transaktionerna i målet vid den nationella domstolen endast omfattar ett mycket begränsat utnyttjande av varor eller tjänster för vilka mervärdesskatt skall erläggas och, i förekommande fall, undanta räntor som genererats vid dessa transaktioner från nämnaren i det bråk som används vid beräkning av den avdragsgilla delen.

2)

Sådana arbeten som de som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, vilka utförts av medlemmarna i ett konsortium i enlighet med bestämmelserna i ett konsortialavtal och som svarar mot den avtalsenliga del som var och en av dessa har tilldelats, utgör inte någon varuleverans eller något tillhandahållande av tjänster ”som sker mot vederlag” i den mening som avses i artikel 2.1 i sjätte direktivet 77/388, och de är således inte heller någon skattepliktig transaktion i enlighet med detta direktiv. Det saknar härvidlag betydelse att dessa arbeten har genomförts av den medlem i konsortiet som leder detsamma. När en medlem av konsortiet utför mer än det arbete som åligger denne enligt nämnda avtal, och detta föranleder betalning för det extra arbetet från de övriga medlemmarna i konsortiet, utgör detta extra arbete däremot en varuleverans eller ett tillhandahållande av tjänster som ”sker mot vederlag” i den mening som avses i nämnda bestämmelse.

(1)  EGT C 118, 21.4.2001.