27.3.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 78/678

(2004/C 78 E/0723)

SKRIFTLIG FRÅGA E-3960/03

från José Ribeiro e Castro (UEN) till kommissionen

(5 januari 2004)

Ämne:   Angola — F.d. soldaters integration i samhället och avväpning av civila

Enligt en kommuniké från UNITA:s permanenta utskott, som sammanträdde mellan den 31 oktober och den 2 november 2003 för att analysera partiets interna angelägenheter och det politiska, sociala och ekonomiska läget i Angola, har de hämndaktioner och det våld som riktas mot FALA:s f.d. soldater och UNITA-anslutna befolkningsgrupper flerdubblats i landet. Förstörelsen av byar, till följd av tvångsförflyttningen av folk som bor längs floden Quembo (Kuando Kubango-provinsen) till områden kring kommunen Lupiri (som ännu är minerad), är bara ett exempel på detta.

Det permanenta utskottet beklagar och fördömer de vålds- och hämndaktioner som nämns ovan och uppmanar regeringen att vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra att sådana aktioner upprepas och förvärras ytterligare och beklagar att det bilaterala system för hanteringen av sådana här fall, som var ett resultat av Luenapromemorian, inte har fungerat.

I samma kommuniké har UNITA:s permanenta utskott också riktat en begäran till republikens president om att stärka ansträngningarna för att främja fred mellan angolanerna och krävt att den civila befolkningen skall avväpnas och att ODC — organisationen för civilförsvar — skall upphöra att existera, eftersom utskottet anser att organisationen utgör ett flagrant brott mot den rådande konstitutionen i landet.

Därför frågar jag kommissionen:

—

Vilka upplysningar som kan bekräfta dessa uppgifter har rådet? Anser rådet att uppgifterna kan inverka på det nationella förfarande för konsolidering av institutioner och de fredsbevarande åtgärder som redan pågår?

—

Hur bedömer rådet att de konkreta punkterna i det samförståndsprotokoll som reglerar denna fråga har uppfyllts, dvs. hur har de instrument som upprättats för detta ändamål — eller andra reservinstrument — normalt fungerat, samt vilka resultat har uppnåtts?

—

Vilka åtgärder har rådet vidtagit eller avser att vidta för att ta itu med de aktioner som anmälts, ifall de bekräftas? Och på vilket sätt anser rådet att EU kan påverka de angolanska myndigheterna att aktivt bekämpa denna typ av aktioner och se till att det ovannämnda systemet fungerar effektivt?

—

Vilken bedömning gör rådet av den nuvarande graden av avväpning av civilbefolkningen och ODC:s agerande? Tar rådet hänsyn till faktorer som kan innebära en möjlig destabilisering?

Svar från Poul Nielson på kommissionens vägnar

(30 januari 2004)

Kommissionen känner till kommunikén från UNITA:s permanenta utskott och också en artikel i UNITA:s Terra angolana om denna fråga. Det är svårt att få ytterligare information om det berättigade i dessa anklagelser men det kan inte uteslutas att sådana händelser har inträffat och den angolanska regeringen bör göra sitt yttersta för att förhindra dem. Den begränsade information som är tillgänglig tyder emellertid på att det är isolerade händelser som inte allvarligt hotar fredsprocessen.

Allmänt sett faller dessa frågor inom området respekt för mänskliga rättigheter, och detta kommer att bli en av punkterna på dagordningen för den strukturerade politiska dialogen mellan EU och Angola som formellt inleddes den 3 december 2003. Dessutom har kommissionen förklarat Angola som ett prioriterat land för Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter. Slutligen har FN ett kontor i Luanda och ett särskilt mandat att handlägga frågor om mänskliga rättigheter.

Vad beträffar funktioner och mekanismer i samförståndsavtalet anser kommissionen att trojkan och FN, som officiellt har bevittnat denna handling, har en framträdande roll och borde vara de parter till vilka hänvändelse görs i händelse av konflikt eller kränkning av samförståndsavtalet eller i de fall där avtalet inte anses ha tillämpats korrekt av de båda parter som har undertecknat det.

Vad beträffar situationen rörande demobiliserade soldater och deras familjer anser Världsbanken, som samarbetar med och stöder regeringen genom Angolas demobiliserings- och återanpassningsprogram (som kommissionen stöder med en del av sitt bidrag på 20 miljoner euro till den fond med flera givare som inrättats för området kring de Stora sjöarna), att processen är tillfredsställande. Demobiliserings- och återanpassningsprogrammet har inletts och särskilda insatser för återanpassning av de som demobiliserats väntas snart börja (nästan alla av de demobiliserade bör nu ha återvänt eller flyttat och de återanpassas nu i samhället). Återinflyttningsprocessen är i allmänhet inte utan problem och i många återflyttningsområden har inte grundläggande krav uppfyllts vilket innefattar problemet med landminor. Insatserna genom Europeiska gemenskapernas kontor för humanitärt bistånd och kommissionens minröjningsprogram (pågående och planerade) tar direkt sikte på dessa frågor.

Under det att fredsprocessen gör framsteg kan befolkningens svåra levnadsförhållanden leda till ökad brottslighet. Den stora förekomsten av handeldvapen och lätta vapen innebär i detta sammanhang ett problem som måste åtgärdas även om detta inte kan anses utgöra ett hot mot stabiliseringsprocessen. Regeringen tycks anse att avväpningen av civila är av ökad betydelse och har genomfört ett antal begränsade operationer i det avseendet. FN är genom sitt utvecklingsprogram (UNDP) beredd att stödja regeringen.