|
27.3.2004 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
CE 78/542 |
(2004/C 78 E/0563)
SKRIFTLIG FRÅGA E-3413/03
från Olivier Duhamel (PSE) till kommissionen
(18 november 2003)
Ämne: Eurobarometer
En fråga om vilka stater som utgör ett hot mot världsfreden i en Eurobarometer-undersökning nyligen har orsakat viss uppståndelse i en del länder, bl.a. i Israel och Förenta staterna. Man kan naturligtvis alltid diskutera om det är lämpligt att ställa en sådan fråga och även hur den då formulerats. Det är allmänt känt att länder som deltar i militära operationer (inrikes eller utrikes) som är mer eller mindre omdiskuterade i medierna genom ett slags berömmelseeffekt riskerar att få en negativ image i omvärlden.
Det skulle under alla omständigheter ha varit att föredra om frågan formulerats något annorlunda, exempelvis på följande sätt: ”När det gäller ledarna i följande länder, ange vem som enligt dig utgör eller inte utgör ett hot mot världsfreden”, samtidigt som den palestinska myndigheten också lagts till på listan. Tänker kommissionen i framtiden använda sig av denna formulering snarare än sluta utnyttja en indikator som är användbar för att förstå hur opinionen utvecklas inom EU?
Det skulle dessutom vara intressant att, såsom Eurobarometern redan gjort tidigare, försöka ta reda på vilket förtroende varje tillfrågad person har för sitt eget folk och för de andra folk som undersökningen gäller.
Anser kommissionen att förtroendet folk emellan är en ofrånkomlig faktor för den europeiska integrationen och det internationella samfundet? Är kommissionen i sådana fall beredd att låta ställa en sådan fråga på nytt inom en snar framtid?
Svar från Romano Prodi på kommissionens vägnar
(8 januari 2004)
Parlamentsledamoten hänvisas till kommissionens svar på den skriftliga frågan P-3334/03 från Cristiana Muscardini (1).
Kommissionen är medveten om begränsningarna vad gäller frågan om vilka länder som utgör ett hot mot världsfreden. Den anser dock att resultatet av undersökningen uppdagar oroväckande fördomar. Kommissionen tackar parlamensledamoten för förslagen, men den har ännu inte fattat beslut om denna indikator kan användas på ett annat sätt.
Frågan om förtroendet folk emellan har regelbundet ställts mellan 1976 och 1996. Den har gjort det möjligt att uppdaga den gradvisa ökningen av förtroendet mellan unionens folk. Kommissionen skall överväga möjligheten att på nytt ställa denna fråga.
(1) Se s. 263.