(2004/C 78 E/0273)

SKRIFTLIG FRÅGA E-3362/03

från Koenraad Dillen (NI) till kommissionen

(14 november 2003)

Ämne:   Utvecklingen av nya kärnkraftverk

Kommissionsledamoten med ansvar för energi, Loyola de Palacio, har reagerat på det strömavbrott som nyligen inträffade i Italien genom att tillkännage att strömavbrottet delvis berodde på att Italien beslutat stänga tre kärnkraftverk. Det verkar som om kommissionen som ett led i liberaliseringen av marknaden för energi inom unionen ville stimulera till en ytterligare utbyggnad av kärnkraften i medlemsstaterna (La Quinzaine européenne av den 3 november 2003). Europaparlamentets före detta talman Nicole Fontaine, som nu blivit delegerad fransk industriminister, förespråkar i denna sin nuvarande ställning en vidareutveckling av tredje generationens reaktortyp EPR (European pressurised reactor). I motsats till flertalet andra medlemsstater har framför allt Frankrike och Finland gått in för att kärnkraften inte skall ”läggas på is”. Belgiens tidigare regering (under valperioden 1999-2003) har också beslutat att på sikt nå fram till en fullständig kärnkraftsavveckling i Belgien.

Tycker inte kommissionen att ett moratorium för kärnkraft eller en avveckling av de nuvarande kärnkraftverken strider mot den aviserade liberaliseringen av energimarknaden? Hur avser kommissionen förhålla sig gentemot medlemsstater som vill stänga sina kärnkraftverk?

Tycker kommissionen att nya kärnkraftverk får byggas om nuvarande miljönormer vid behov uppmjukas i samband med att de byggs?

Tänker kommissionen, i samband med sin i utsikt ställda liberalisering av energin, på sikt se till att likadana miljönormer kommer att gälla i alla medlemsstater och att medlemsstaterna då, inom ramen för dessa normer, eventuellt skall kunna välja att bygga nya kärnkraftverk?

Svar från Loyola de Palacio på kommissionens vägnar

(15 december 2003)

Den debatt som kommissionen inledde i och med antagandet av sin grönbok ”Mot en europeisk strategi för trygg energiförsörjning” den 29 november 2000 har lett till att de olika energialternativ som står till buds för medlemsstaterna och det utvidgade EU tagits under förnyat övervägande. I den slutrapport om grönboken (1) som antogs den 26 juni 2002 och som redovisar slutsatserna av denna omfattande debatt, betonas att det är nödvändigt att vara öppen för alla typer av energiproduktion.

Reaktionerna på grönboken har tydligt visat att kärnkraften har en självklar plats i debatten. Den svarar för omkring 35 % av elproduktionen i EU och gör det möjligt att minska EU:s beroende av olja och gas.

Det är medlemsstaternas sak att besluta om de vill utnyttja kärnkraften för elproduktion eller inte. Det står varje medlemsstat fritt att avgöra hur den skall trygga sin energiförsörjning. En viktig lärdom som man kan dra av debatten om grönboken är att kärnkraftens framtid är helt beroende av att man en gång för alla löser frågan om hantering av det radioaktiva avfallet på ett klart och entydigt sätt och att man garanterar en hög kärnsäkerhet.

EU har vid flera tillfällen, bland annat vid toppmötet i Laeken i december 2001, förbundit sig att upprätthålla en hög kärnsäkerhet på sitt territorium. Kommissionen antog därför den 30 januari 2003 två förslag till rådsdirektiv som handlar om kärnsäkerhet och hantering av radioaktivt avfall (2). Förslagen, som har Euratomfördraget som rättslig grund, diskuteras för närvarande i rådet. I enlighet med artikel 31 i fördraget har parlamentet beretts möjlighet att yttra sig.

Den strategi som kommissionen tillämpat vid utarbetandet av dessa båda lagförslag är inte normativ, utan rättslig och politisk. Det gäller att omsätta internationellt vedertagna principer i gemenskapslagstiftning. I och med att dessa principer genomförs på gemenskapsnivå kan man säkerställa att alla som driver kärnkraftverk följer samma regler och omfattas av samma krav. En sådan strategi kommer att bidra till upprätthållandet av en rättvis konkurrens på den inre elmarknaden.

(1)  KOM(2002) 321 slutlig.

(2)  KOM(2003) 32 slutlig.