(2004/C 78 E/0834)

SKRIFTLIG FRÅGA P-3167/03

från Roger Helmer (PPE-DE) till kommissionen

(20 oktober 2003)

Ämne:   Arbete och hälsovård i anslutningsländerna

Kan kommissionen uppge om Förenade kungarikets regering ingått ett ömsesidigt avtal med de tio anslutningsländerna, vilket ger brittiska medborgare rätt att arbeta i de nya anslutningsländerna genast efter det att de blivit medlemmar i EU? Tillämpar något eller några av anslutningsländerna undantag för att förhindra brittiska medborgare att arbeta i landet?

Kan kommissionen också uppge om de nya anslutningsländerna har ömsesidiga hälsovårdsavtal med övriga EU-länder efter anslutningen?

Svar från Günter Verheugen på kommissionens vägnar

(14 november 2003)

Enligt den övergångsordning som föreskrivs i anslutningsfördraget får alla nuvarande medlemsstater på grundval av nationella bestämmelser under högst sju år kontrollera och reglera tillträdet av arbetstagare från de nya medlemsstaterna till sin nationella arbetsmarknad. Denna övergångsordning gäller inte för Cypern och Malta. Det kommer således att råda fullständig rörelsefrihet mellan de nuvarande medlemsstaterna och dessa två länder samt mellan de övriga nya medlemsstaterna och Cypern och Malta. Malta har dock rätt att införa en skyddsåtgärd till och med den 30 april 2011.

De nya medlemsstaterna kan välja att tillämpa liknande restriktioner för de medlemsstater som har restriktioner mot dem. De nya medlemsstaterna kan därför endast genom eventuell tillämpning av liknande restriktioner begränsa brittiska arbetstagares rätt att vara verksamma på deras territorium.

En del medlemsstater har angivit att de har för avsikt att till fullo öppna sin arbetsmarknad för arbetstagare från alla de nya medlemsstaterna. Andra har för avsikt att tillåta mer begränsat tillträde, som kommer att variera beroende på vilken av de nya medlemsstaterna det gäller.

För mer detaljerad information om befintliga överenskommelser mellan Förenade kungariket och nya medlemsstater uppmanar kommissionen parlamentsledamoten att kontakta Förenade kungarikets regering.

När det gäller frågan om huruvida de nya medlemsstaterna kommer att ha ömsesidiga hälso- och sjukvårdsavtal med resten av unionen efter deras anslutning vill kommissionen betona att hälso- och sjukvårdsfrågor för migrerande arbetstagare på unionsnivå regleras genom rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 (1) om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen. Denna förordning syftar till att skydda arbetstagares och deras familjers rättigheter beträffande social trygghet när de flyttar till en annan medlemsstat. I samband med anslutningen kommer denna förordning att ersätta alla konventioner om social trygghet som ingåtts mellan de nya medlemsstaterna och de nuvarande medlemsstaterna. Endast de bestämmelser i bilaterala konventioner som anges i bilaga III till förordning (EEG) nr 1408/71 undantas från denna allmänna regel och fortsätter därför att gälla. För att förtecknas i bilagan måste dessa bestämmelser dock uppfylla vissa kriterier, såsom att vara förmånligare för den migrerande arbetstagaren eller anknyta till ett historiskt sammanhang.

I bilaga II till anslutningsfördraget, som innehåller alla införanden av de nya medlemsstaterna i bilagorna till förordning (EEG) nr 1408/71, anges i samband med bilaga III till förordning (EEG) nr 1408/71 inget om att en konvention om social trygghet mellan ett av dessa länder och Förenade kungariket skulle fortsätta att gälla.

(1)  EGT L 149, 5.7.1971.