13.3.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 65/210

1.

Känner kommissionen till att Nederländerna nyligen haft ett försprång inom området sortering och återanvändning av avfall från företag i anläggningar som särskilt byggts för ändamålet?

2.

Känner kommissionen också till att det fraktas allt större mängder osorterat avfall från företag med lastbil från Nederländerna till den angränsande tyska delstaten Nordrhein-Westfalen, att dessa mängder under 2003 troligen kommer att uppgå till 3,8 miljoner ton och att transporterna förorsakar mycket buller och stank i Tyskland?

3.

Kan kommissionen bekräfta det som sades i TV-aktualitetsprogrammet Nova (kanalen Nederland 3 den 14 augusti och den 3 september 2003), nämligen att orsaken till att det transporteras avfall i sådana mängder är att det är mycket billigare att föra avfallet till en soptipp i Tyskland än att upparbeta det i Nederländerna och att vinsten per transport uppgår till mellan 1 400 och 3 200 euro?

4.

Kan kommissionen också bekräfta att avfallets faktiska sammansättning i hälften av fallen avviker från vad som meddelats i frakthandlingarna, både genom att laster byts ut och genom att till exempel träflis och plast eller byggavfall och textil onödigtvis blandas med varandra innan de levereras till avstjälpningsplatsen så att det ofta blir omöjligt att materialutnyttja avfallet på ett ansvarsmedvetet sätt?

5.

Känner kommissionen till att detta innebär ett hot mot den moderna och miljöansvariga upparbet-ningen av avfall från företag i Nederländerna, i och med att de anläggningar som uppförts för ändamålet används allt mindre och förlorar 300 miljoner euro i omsättning per år?

6.

Vad kan kommissionen göra för att främja att EU:s möjligheter till frihandel och fria gränsöverskridande transporter inte längre missbrukas för att undergräva medlemsstaternas miljöpolitik och onödigtvis belasta kommande generationer i ett grannland med avfall som inte kan upparbetas?

1.

Kommissionen känner till Nederländernas politik att skilja och återanvända industriavfall.

2.

Kommissionen känner också till att det förekommer avfallstransporter från Nederländerna till Tyskland. Däremot känner man inte till detaljerna kring dessa transporter, t.ex. de mängder det rör sig om eller det buller och den luktbelastning som blir följden.

3.

Kommissionen kan varken bekräfta eller bestrida att avfallsdumpning sker i Tyskland, eller att det sker på grund av de rådande prisskillnaderna. Om avfallet är avsett för bortskaffande och korrekt anmält enligt bestämmelserna i förordningen om avfallstransport, (EEG) nr 259/93 (1) kan de behöriga myndigheterna vägra transporten i enlighet med artikel 4.3 i den förordningen.

4.

Kommissionen känner inte till några detaljer om transporten och kan därför inte heller bekräfta eller bestrida de uppgifter och påståenden som lagts fram i fråga om avfallets sammansättning, utbytta anmälningar eller blandning av avfall under transportens gång.

Kontroll av efterlevnad och av överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen är medlemsstaternas uppgift, även när det gäller avfallslagstiftningen. Kommissionen uppmuntrar till samarbete mellan medlemsstaterna för att garantera korrekt genomförande av förordningen.

5.

Kommissionen känner inte till att hanteringsanläggningar i Nederländerna skulle ha lagts ned till följd av dessa transporter.

6.

När det gäller avfall avsett för återvinning håller kommissionen med om att avsaknaden av bindande standarder för avfallshantering på unionsnivå kan omöjliggöra införandet av en hög skyddsnivå i hela gemenskapen. detta har också lett till farhågor beträffande miljödumpning av avfall inom gemenskapen. I sitt meddelande ”Mot en temainriktad strategi för förebyggande och återvinning av avfall (2)” som genomgår samråd fram till slutet av november 2003, lägger kommissionen fram tänkbara möjligheter för hur man stegvis skulle kunna införa gemensamma regler för avfallsåtervinning. Hit hör utvidgningen av IPPC-direktivet (3) till att omfatta hela avfallssektorn, och fastställandet av kvalitetsstandarder för återvinning i bilaga IIA till direktiv 75/442/EG (4). Dessutom kan det för ett begränsat antal processer krävas lagstiftning om unionsövergripande gränsvärden för utsläpp.

I samband med översynen av förordningen om avfallstransporter (EEG) nr 259/93 tar kommissionen dessutom upp frågan om standard-dumpning genom att föreslå att det skall bli möjligt att motsätta sig transporter avsedda för hantering i anläggningar som omfattas av IPPC-direktivet men som inte tillämpar bästa tillgängliga teknik enligt artikel 9.4 i det direktivet (5).