6.2.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 33/266

(2004/C 33 E/277)

SKRIFTLIG FRÅGA E-2505/03

från Maurizio Turco (NI) till kommissionen

(29 juli 2003)

Ämne:   Förfarande 2001/2151 inlett mot Italien enligt artikel 226 i fördraget för brott mot direktiv 89/552/EEG (Television utan gränser)

I beaktande av

—

År 2001 inledde kommissionen ett förfarande 2001/2151 mot Italien enligt artikel 226 i fördraget i samband med genomförandet av direktiv 89/552/EEG (1) (ändring av direktiv 97/36/EG) (2).

—

Den 20 mars 2002 beslutade den (PV (2002) 1560) att sända en skrivelse med formell varning till de italienska myndigheterna.

—

En studie nyligen av Carat Export visar att mängden reklaminslag per vecka i Italien (435 inslag) är dubbelt så mycket som i Tyskland (220) och Frankrike (260).

—

I sina årsrapporter för 2000 (punkt 8.1), 2001 (punkt 2.5.1), och 2002 (punkt 3.12.1) konstaterar myndigheten för mediatrygghet i Italien, som skall övervaka att relevanta regler följs, att den hade påbörjat undersökningar och andra förfaranden för att utröna vilka brott som hade begåtts av tv-stationer inom reklam och sponsring.

Jag frågar nu:

—

Anser kommissionen att den italienska staten har övervakat tv-stationerna tillräckligt väl vad gäller kommersiell reklam (tider för reklaminslag, reklamavbrott, infomercials), så som den är skyldig att göra enligt direktiv 89/552/EEC ändringar av detta?

—

Anser den att förfarandet för att avgöra om direktivet inte har följts, antaget i det italienska parlamentet för att genomföra direktivet, är lämpligt för ändamålet? Och anser den att de italienska myndigheterna har tolkat direktivet i enlighet med lagens anda?

—

Vet kommissionen hur många brott som upptäcktes av den övervakande myndigheten under tiden 1999 till 2002 och i hur många fall brottet fick en påföljd?

—

Tror den att den övervakande myndigheten har använt personella och ekonomiska resurser i den omfattning som krävs för att utföra den uppgift som den enligt lagen har?

Svar från Viviane Reding på kommissionens vägnar

(1 september 2003)

Det överträdelseförfarande som frågeställaren hänvisar till grundade sig på en kontroll som kommissionen genomförde 1999. Resultaten av kontrollen väckte allvarliga tvivel om huruvida de italienska myndigheterna i tillräcklig utsträckning övervakade tillämpningen av det regelverk som genomför kapitel 4 i direktivet om television utan gränser (3). De italienska myndigheterna hävdade att kontrollperioden sammanfallit med den övergångsperiod under vilken befogenheterna för den italienska nämnden för radio-, TV- och pressövervakning och för kommunikationsministeriet överfördes till den nyligen inrättade myndigheten, och de menade att situationen därefter avsevärt hade förbättrats.

Kommissionen bad om ytterligare information om den förbättrade kontrollen av bestämmelser på reklamområdet och de italienska myndigheternas lämnade den 21 maj 2003 ett tillfredsställande svar. Mellan 2000 och 2002 hade den personal som avsatts för uppgiften ökat med cirka 30 % (från 4,5 till 6 heltidstjänster). Under samma period hade de ekonomiska resurserna fördubblats (från 61 000 till 122 000 euro). De italienska myndigheterna meddelade att det inleddes 198 överträdelseförfaranden mot programföretag under 1999 och 497 under 2000. Enligt tillgänglig information har ett avgörande från den italienska högsta domstolen nyligen förenklat förfarandet och därmed gjort det lättare för myndigheten för medietrygghet att besluta om effektiva sanktioner.

Med tanke på den avsevärt förbättrade tillämpningen av direktivet beslöt kommissionen den 9 juli i år att avsluta ärendet. Detta hindrar inte att kommissionen i framtiden påbörjar eller återupptar överträdelseförfaranden rörande specifika marknadsföringsmetoder i Italien.

(1)  EGT L 298, 7.10.1989, s. 23.

(2)  EGT L 202, 30.7.1997, s. 60.

(3)  Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1997.