6.2.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 33/209


(2004/C 33 E/212)

SKRIFTLIG FRÅGA E-2076/03

från Erik Meijer (GUE/NGL) till kommissionen

(24 juni 2003)

Ämne:   Finansiering av att vargarna i Ryssland skall kunna leva kvar i en naturlig miljö med hjälp av stora reservat av ett slag som inte är möjligt inom EU

1.

Känner kommissionen till att Ryssland är det enda land i Europa där det ännu finns gott om varg och att vargarna i stora sammanhängande skogsområden har en naturlig livsmiljö där de fungerar som ett slags naturens dammsugare genom att skaffa bort sjuka och svaga djur?

2.

Känner kommissionen också till att experiment med utplantering av varg i naturen inte kan ha mer än begränsad framgång i EU:s nuvarande och blivande medlemsstater, eftersom dessa saknar sådana sammanhängande och glesbefolkade områden som kunde sammanliknas med Rysslands, så att vargarnas fortbestånd i Rysslands natur blir en fråga av intresse också för andra delar av Europa?

3.

Har kommissionen noterat att de nyrika i Ryssland i stigande grad ser på vargen som en konkurrent till dem vid nöjesjakt på vildsvin, älg och björn och att de därför betalar stora summor till yrkesjägare för att dessa skall döda så många vargar som möjligt?

4.

Känner kommissionen till de experiment och undersökningar som utförts av biologen Volodja Bologov från Boebonitso i nordvästra delen av regionen Tver (mellan St Petersburg och Moskva)? Det handlar om ekoturism och om att vargarna skulle få finnas kvar i stället för att utrotas och om problemen med att uppbåda ekonomiska resurser för att denna verksamhet skall kunna fortsätta, något som ställer sig problematiskt eftersom enskilda personer hellre ger ut pengar för att björnar skall få finnas kvar i naturen eller återutplanteras där, än för motsvarande åtgärder med tanke på vargar?

5.

Vilka möjligheter anser kommissionen det finns för att medel från EU skulle kunna användas för medfinansiering av att ett vargreservat på varaktig basis skulle få finnas kvar i närheten av EU:s territorium, med tanke på att det inte längre finns seriösa möjligheter för något sådant inom EU:s territorium? Vem har rätt att framställa en begäran om detta?

Svar från Margot Wallström på kommissionens vägnar

(18 augusti 2003)

Kommissionen känner till att vargpopulationen i Ryssland fortfarande är stark och livsduglig. Det bör emellertid påpekas att både Spanien och Rumänien har sådana populationer. Vargen föredrar de stora skogarna, men den kan också anpassa sig till miljöer med stort mänskligt inflytande och därigenom öka sina överlevnadschanser.

Kommissionen inser svårigheterna med att behålla vargpopulationerna i de västra delarna av EU på de tidigare nivåerna. I Karpaterna, i de nya anslutande länderna (Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Rumänien), finns det fortfarande en livsduglig vargpopulation, och det är kommissionens önskan att denna skall kunna fortleva på ett tillfredsställande sätt.

Vargjakten i Ryssland lämnar mycket i övrigt att önska ur bevarandesynpunkt, särskilt med tanke på att vissa federala bevarandeorgan finansierar den här formen av jakt. Kommissionen uppskattar det arbete som utförs i det centrala naturreservatet (Zapovednik) i regionen Tver, med forsknings- och ekoturismprogram. Den ytterligare information som parlamentsledamoten ger är värdefull.

Gemenskapens möjligheter att finansiera ekoturism och bevarandeprojekt i Ryssland är begränsade. Den enda möjligheten är Tacis-programmet. För att stöd ska kunna beviljas genom Tacis måste alla projekt avse ett av de prioriterade insatsområdena, och de måste godkännas av kommissionen och den ryska regeringen. I Ryssland skall man således skicka in en begäran till direktören för den nationella samordningsenheten för Tacis på ministeriet för ekonomisk utveckling och handel, Svetlana Valerievna Ganeyeva.