(2004/C 33 E/202)

SKRIFTLIG FRÅGA E-2013/03

från Robert Goebbels (PSE) till kommissionen

(17 juni 2003)

Ämne:   Förordningen om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

Europeiska gemenskapernas domstol har nyligen avkunnat en dom av ett slag som jag tycker kan diskuteras, i och med att domstolen ansett att det med tanke på produkternas kvalitet och anseende är absolut nödvändigt att osten ”Grana Padano” och ”Prosciutto di Parma” (parmaskinka), rivs respektive skivas inom produktionsområdet.

Att det skydd som erbjuds av skyddade geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar utsträcks till att omfatta också förpackandet av sådana produkter kan ifrågasättas så mycket mera, som den ost och den skinka som skall skyddas mycket ofta härstammar från sådan mjölk och sådant griskött som inte producerats inom ifrågavarande område, utan importerats från utlandet.

Anser inte kommissionen att det skulle behövas en översyn av rådets förordning (EG) nr 535/97 (1) av den 17 mars 1997 om ändring av förordning (EEG) nr 2081/92 (2) om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel för att ingen skall kunna skapa sig otillbörlig vinning på den situation som uppstått genom domstolens rättspraxis på senaste tid och i sista hand inte innebär något annat än ett hinder för den inre marknaden?

Svar från Franz Fischler på kommissionens vägnar

(7 augusti 2003)

Kommissionen anser att de två domar som domstolen avkunnade den 20 maj 2003 i mål C-108/01 och C-469/00 när det gäller skyddad ursprungsbeteckning (SUB) för ”parmaskinka” respektive ”Grana Padano”, bekräftar omfattningen av det skydd som den själv beviljat dessa två beteckningar.

Kommissionen är enig med domstolen om att bestämmelserna i produktspecifikationen om att vissa moment, som rivning, skivning och paketering, skall göras i det geografiska produktionsområdet, är nödvändiga och rimliga för att skydda respektive ursprungsbeteckning.

Sådana villkor utgör åtgärder med samma verkan som en kvantitativ begränsning och är som sådana förbjudna enligt EG-fördraget genom principen om varors fria rörlighet. Skyddade ursprungsbeteckningar omfattas dock av industriell eller kommersiell äganderätt och medges därmed undantag genom EG-fördraget och bör skyddas mot missbruk av tredje part som försöker dra nytta av dessa beteckningars anseende och varumärken.

Kommissionen är vid granskningen av varje registreringsansökan mycket uppmärksam på om det kan påvisas att sådana bestämmelser, om de anges i produktspecifikationen, är nödvändiga och rimliga för att skydda beteckningen. På så sätt kan man undvika situationer där det uppstår oberättigade fördelar, som de facto utgör ett hinder för varors fria rörlighet.

I motsats till vad parlamentsledamoten påstår måste de råvaror som används vid framställningen av ”parmaskinka” och ”Grana Padano”, som båda är skyddade ursprungsbeteckningar, komma från noga angivna geografiska områden, som anges i produktspecifikationen, och får inte importeras från utlandet.

Rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (3) ändrades faktiskt i april 2003 genom rådets förordning (EG) nr 692/2003 av den 8 april 2003 (4) för att närmare fastställa att produktspecifikationen får innehålla krav på att vissa paketeringsmoment skall göras i det geografiska produktionsområdet. Denna ändring överensstämmer med domstolens tolkning och kommissionen har inte för avsikt att se över förordningen.

(1)  EGT L 83, 25.3.1997, s. 3.

(2)  EGT L 208, 24.7.1992, s. 1.

(3)  EGT L 208, 24.7.1992.

(4)  EUT L 99, 17.4.2003.