(2004/C 65 E/050)

SKRIFTLIG FRÅGA E-0881/03

från Roberta Angelilli (UEN) till kommissionen

(21 mars 2003)

Ämne:   Åtgärder till stöd för familjen — förslag från Lazios regionfullmäktige om inrättande och sanering av institutioner för barnomsorg

Lazios regionfullmäktige höll ett extraordinarie sammanträde i Bryssel den 21 november 2002 med Francesco Storace som ordförande, i närvaro av kommissionens ordförande Romano Prodi. Mötet beslutade uppmana kommissionen att främja gemenskapsåtgärder för finansiering av projekt som syftar till att uppföra nya institutioner för barnomsorg.

Allt fler kvinnor är arbetslösa, och krisen i äktenskapet leder till snabba förändringar i familjestrukturen och villkoren för minderåriga. Familjerna bör ha tillgång till effektiva vårdinstitutioner och skolor för att kvinnorna skall kunna värna om sina jobb och lika möjligheter till sysselsättning, eftersom de är och förblir familjens huvudansvariga för vård och uppfostran av barn. Dessutom ökar levnadskostnaderna, vilket hindrar unga från att flytta ihop och bilda nya familjer. Resultatet blir en befolkningsminskning som redan länge varit föremål för diskussioner i Europa. Av denna anledning är det nödvändigt att få igång en samstämmig politik på detta område, även för att åtgärda den allvarliga bristen på tjänster inom barnomsorgen i Italien och andra medlemsstater. Av en komparativ studie som den brittiska regeringen beställde av universitetet i York 2002 (om åtgärder till stöd för minderåriga i unionens 15 medlemsstater samt i Norge, Förenta staterna, Australien, Kanada, Israel, Japan och Nya Zeeland) framgår det att barnomsorgen är otillräcklig i vissa medlemsstater för att det saknas resurser och institutioner.

Jag hänvisar till min tidigare fråga E-1551/02 (1) av den 3 juni 2002 och kommissionens svar av den 15 juli 2002, i vilket den uppgav sig vara intresserad av familjefrågor, men konstaterade att EU inte kan åberopa någon rättslig grund för särskilda befogenheter inom denna sektor. I artikel 308 i fördraget fastställs en befogenhet att vidta gemenskapsåtgärder som är nödvändiga för att den gemensamma marknaden skall fungera, även om fördraget inte innehåller de nödvändiga befogenheterna. Det finns många initiativ som syftar till att främja familjepolitiska gemenskapsåtgärder, och i stadgan om de grundläggande rättigheterna (artikel 9) erkänns familjens betydelse.

Kan kommissionen således besvara följande frågor:

Svar från Anna Diamantopoulou på kommissionens vägnar

(7 maj 2003)

Som svar på frågan om huruvida kommissionen har för avsikt att vidta familjepolitiska åtgärder upprepar jag att det inte finns någon rättslig grund för att utarbeta och vidta åtgärder på unionsnivå på detta område. Familjepolitiken är en nationell angelägenhet som utarbetas och genomförs enbart av medlemsstaterna. Detta är också i linje med domstolens dom från 1998 om rättslig grund (Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland mot Europeiska kommissionen — Gemenskapens åtgärdsprogram mot social utslagning — mål C-106/96 av den 12 maj 1998). Mot bakgrund av detta och med tanke på subsidiaritetsprincipen har kommissionen inte för avsikt att arbeta för eller ge ekonomiskt stöd till några familjepolitiska initiativ.

Vad gäller barnomsorg har kommissionen i samband med den europeiska sysselsättningsstrategin, genom att föreslå riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, aktivt arbetat för att det ska finnas barnomsorgstjänster som är lättillgängliga, av hög kvalitet och som familjerna har råd med, så att det blir enklare för kvinnor att yrkesarbeta. Kommissionen övervakar dessutom medlemsstaternas genomförande av de mål för barnomsorgstjänster som fastställdes vid Europeiska rådets möten i Stockholm och Barcelona. Att förena arbete och familjeliv, tillgången till omsorg samt att bekämpa social utslagning bland barn är frågor som också tas upp och övervakas i samband med processen för social integration och kampen mot fattigdom.

Detta betyder, som parlamentsledamoten påpekar, att frågan om tillgången till barnomsorg ligger högt upp på den politiska dagordningen. De konkreta åtgärder som behövs för att genomföra detta är dock medlemsstaternas ansvar, även om de övervakas av kommissionen.

Vad gäller den specifika frågan om program för att finansiera byggandet av barnomsorgsinstitutioner i Lazio-området så finns det i de program som kommissionen driver (och där bestämmelserna om offentlig upphandling gäller) inga möjligheter att finansiera byggandet av en infrastruktur för barnomsorg. Denna typ av infrastruktur kan dock vara berättigad till stöd från strukturfonderna, förutsatt att det sker som del av ett regionalt program. Då strukturfonderna sköts på regional nivå är det dock det ansvariga regionala organet som kan svara på frågan om det finns möjlighet till finansiering.

(1)  EGT C 301 E, 5.12.2002, s. 177.