SKRIFTLIG FRÅGA E-0737/03

från Erik Meijer (GUE/NGL) till kommissionen

(11 mars 2003)

Ämne: Allvarliga förseningar i byggandet av ny järnvägsinfrastruktur för gränsöverskridande höghastighetståg

1. Kan kommissionen bekräfta att man som en förlängning av den höghastighetssträcka mellan Madrid och Barcelona som kommer att färdigställas 2004 arbetar på att 2006 öppna en ny gränsöverskridande järnvägsförbindelse genom Pertuis-tunneln mellan Figueres (Spanien) och Perpignan (Frankrike), men att det fortfarande inte byggs något på den felande länken mellan Perpignan och Rédessan sydost om Nîmes, som sedan 2001 varit den västliga slutpunkten för franska LGV LN5 Méditerranée, samtidigt som en liten förlängning av LGV LN5 via en båge söder om Nîmes till Montpellier, som skall avlasta den traditionella och hårt trafikerade kuststräckan, sannolikt inte kommer att färdigställas förrän 2008?

2. Kan det på lång sikt uppstå en situation i stil med den anslutning som sedan 1995 saknas på brittiskt territorium mellan Kanaltunneln och London, vilket skulle innebära att Spanien tills vidare inte kan anslutas till det europeiska nätet? Är skälen till detta en inhemsk strid i Frankrike om hur man prioritera mellan finansieringen av förlängda förbindelser till Bordeaux eller Perpignan? Vad spelar här allmänintresset för roll mot bakgrund av stormarna och översvämningarna under hösten 2002 och den kritik mot det sätt nya banvallar och andra konstruktioner byggs, något som hindrar överflödigt vatten från att rinna ut i havet?

3. I vilken grad handlar det om att anläggandet av nya långväga linjer kommer andra användare till godo än användarna av de finmaskiga regionala järnvägsnät som man nu sparar in på? Försöker kommissionen att skilja på kostnaderna för höghastighetslinjer och för traditionella järnvägar, så att det inte finns någon anledning att frukta att ett höghastighetsnät anläggs på bekostnad av resurserna till det stora flertalet tågpassagerare?

4. På vilket sätt försöker kommissionen att åstadkomma att byggandet av nya höghastighetsjärnvägar inte blir en upprepning av de svårigheter som fanns vid byggandet av de första traditionella järnvägarna på 1800-talet, då inhemska intressen och konflikter stod i vägen för anläggandet av sammanhängande gränsöverskridande järnvägsnät?

Svar från Loyola de Palacio på kommissionens vägnar

(23 april 2003)

Kommissionen kan bekräfta att den känner till att förseningar kan komma att uppstå i byggandet av höghastighetstågsträckan (TGV Sud) mellan Montpellier och spanska gränsen. Förseningarna är emellertid fortfarande förenliga med vad som fastställts i programmet för de transeuropeiska transportnäten, nämligen att projekt av gemensamt intresse bör vara slutförda till 2010. Den revision av de stora transportinfrastrukturerna som nyligen genomfördes på begäran av den franska transportministern visade dock att det är ytterst viktigt att färdigställa hela förbindelsen inom rimliga tidsramar.

Vid revisionen visade det sig också att det är motiverat att prioritera färdigställandet av Medelhavsavsnittet av TGV Sud, till vilken gemenskapen också bidrar med betydande medel, främst för det internationella avsnittet. Beträffande de tekniska uppgifter som frågeställaren ger kan det sägas att kommissionen inte känner till någon kritik avseende de konstruktioner som valts för bandammar och liknande på denna linje.

Kommissionen har stort intresse av att järnvägsnätet utvecklas, på vilket sätt det än sker. I detta sammanhang betalas stora gemenskapsbidrag inom ramen för de olika tillgängliga finansieringsinstrumenten (Regionalfonden och sammanhållningsfonderna) och för budgeten för de transeuropeiska transportnäten, inte bara för nya linjer, utan även för förbättring av konventionella järnvägslinjer och avskaffandet av flaskhalsar vid de viktigaste järnvägsknutpunkterna på nätet. Gemenskapsinitiativet Interreg IIIB kan också samfinansiera gränsöverskridande samarbete för fysisk planering, inbegripet på järnvägstransportsektorn (främst genom programmen för sydvästra Europa och västra Medelhavsområdet). Sådan samfinansiering bidrar till förbättringar av nätet som helhet, och gynnar på så sätt alla resande samt godstrafiken.

I avdelning XV i EG-fördraget, och särskilt i artiklarna 154 och 155, definieras gemenskapens verksamhetsområde när det gäller inrättandet och utvecklingen av ett transeuropeiskt nät av transportinfrastruktur. Dessa principer omsätts i praktiken genom beslut nr 1692/96/EG(1) som innehåller gemenskapens riktlinjer för det transeuropeiska transportnätet samt en redogörelse för detta näts egenskaper och omfång och för de huvudsakliga handlingslinjerna. I syfte att främja utvecklingen av detta nät har kommissionen även föreslagit att öka gemenskapens högsta andel av samfinansieringen för gränsöverskridande järnvägsprojekt som korsar naturliga hinder till 20 % av de sammanlagda kostnaderna (i stället för de 10 % som föreskrivs i den gällande budgetförordningen)(2).

(1) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1692/96/EG av den 23 juli 1996 om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet, EGT L 228, 9.9.1996.

(2) KOM(2003) 38 slutlig.