(2004/C 65 E/028)

SKRIFTLIG FRÅGA E-0461/03

från Stavros Xarchakos (PPE-DE) till kommissionen

(19 februari 2003)

Ämne:   Försäljning av djur

I särskilda djuraffärer kan man köpa leguaner, ormar, spindlar och små krokodiler som husdjur. Det är alltså frågan om djur som inte har det minsta samband med begreppet ”husdjur” och vars vanor, kroppsbyggnad och behov gör deras tillvaro i hus eller lägenheter plågsam och högst olämplig.

Kan kommissionen meddela om gemenskapen har några särskilda direktiv eller andra rättsliga bestämmelser som definierar vilka djur som är tillåtna respektive förbjudna att säljas som husdjur? Hur tänker kommissionen agera för att sätta stopp för denna flagranta exploatering av djur som sker enbart för den ekonomiska vinningens skull?

Svar från Margot Wallström på kommissionens vägnar

(19 mars 2003)

Kommissionen känner till att exotiska djur, framför allt kräldjur, i ökande omfattning säljs i djuraffärer. Det finns ingen särskild gemenskapslagstiftning om vilka djur som får säljas som sällskapsdjur. Men i rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 (om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem) (1) finns en rad bestämmelser om skydd och vård av djur som är tillämpliga i detta sammanhang. Förordningen täcker över 30 000 olika djur- och växtarter. De är upptagna i fyra bilagor, som var och en omfattar arter med en viss hotstatus. I bilaga A ingår utrotningshotade arter, medan arterna i bilaga B i nuläget inte nödvändigtvis är utrotningshotade men som kan bli det, såvida inte handeln blir strängt reglerad. För de arter som är upptagna i bilagorna gäller följande bestämmelser i förordningen:

Enligt artikel 4 får importtillstånd för ett levande exemplar utfärdas bara om den planerade förvaringsplatsen på bestämmelseorten är lämpligt utrustad, så att exemplaret kan skyddas och vårdas på ett riktigt sätt. Det åligger de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att se till att denna bestämmelse följs.

Med några undantag förbjuder förordningen all kommersiell verksamhet i fråga om exemplar av de arter som är upptagna i bilaga A. Enligt förordningen får medlemsstaterna också förbjuda innehav av exemplar, i synnerhet levande djur. Det gäller också exemplar av arter som är upptagna i bilaga B och för vilka den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten inte har övertygats om att de har förvärvats i gemenskapen, eller införts dit, i enlighet med gällande lagstiftning för bevarande av vilda djur och växter.

Förordningen reglerar också förflyttning av vilda exemplar inom gemenskapen. För arter som är upptagna i bilaga B får innehavaren av ett exemplar lämna det ifrån sig endast om han sett till att den tilltänkta mottagaren har informerats på ett riktigt sätt om vilken förvaring, utrustning och skötsel som krävs för rätt vård av exemplaret. Bestämmelsen gäller alltså även dem som handlar med vilda djur och växter samt ägare av djuraffärer. De får inte sälja levande djur utan att först ha gett köparen erforderlig information om hur djuret skall vårdas på rätt sätt. För att upplysa de kommersiella aktörerna om deras skyldigheter finansierar kommissionen just nu en informationskampanj i medlemsstaterna. Kampanjen startar senare under 2003.

Slutligen ger förordningen kommissionen möjlighet att införa restriktioner för införsel till gemenskapen av levande exemplar av arter som är upptagna i bilaga B och för vilka det har fastställts att det är osannolikt att de kommer att överleva i fångenskap under en avsevärd del av sin möjliga livstid. För närvarande gäller importrestriktioner på dessa grunder för omkring 15 arter. I samband med de senaste diskussionerna om privatpersoners innehav av kräldjur, har EU:s vetenskapliga utvärderingsgrupp (Scientific Review Group), som är sammansatt av företrädare för vetenskapliga myndigheter i medlemsstaterna, enats om att gå igenom — om möjligt under loppet av 2004 — de arter som redan är förtecknade i bilagorna och andra arter som kan komma ifråga för att tas med.

(1)  EGT L 61, 3.3.1997.