|
27.3.2004 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
CE 78/11 |
(2004/C 78 E/0012)
SKRIFTLIG FRÅGA E-3829/02
från Torben Lund (PSE) till kommissionen
(9 januari 2003)
Ämne: Handelsavtal mellan EU och Mexiko och skydd för de mänskliga rättigheterna
De senaste åren har det vid upprepade tillfällen förekommit politiska övergrepp på eller bortföranden av personer i Mexiko. Militär personal påstås ligga bakom flera av dessa bortföranden. I samband med ratificeringen av ”The Inter-American Convention on Forced Disappearances of Persons” i juni 2001 gav Mexiko uttryck för reservationer beträffande artikel IX. I denna artikel understryks just att militär personal som medverkat till eller genomfört bortföranden skall dömas av en civil domstol och inte få någon form av privilegier.
Kan kommissionen därför redogöra för vilken roll respekt för de mänskliga rättigheterna och efterlevnad av ovannämnda konvention spelar i samband med handelsavtalen mellan EU och Mexiko? Kan kommissionen dessutom upplysa om hur den skall säkra att Mexiko följer olika överenskommelser och avtal på det människorättsliga området samt genomför dem på federal, regional och lokal nivå?
EU bör utöva påtryckningar gentemot Mexiko för att få bort alla arrangemang som innebär straffrihet för personer som kränker andra människors grundläggande rättigheter!
Svar från Christopher Patten på kommissionens vägnar
(4 februari 2003)
Kommissionens åliggande att främja mänskliga rättigheter står i centrum för alla bilaterala avtal. Processen för att trygga de mänskliga rättigheterna har institutionaliserats i ”demokratiklausulen”, som är ett väsentligt inslag i förbindelserna mellan unionen och Mexiko. Förbindelserna regleras av avtalet om ekonomiskt partnerskap, politisk samordning och samarbete (det globala avtalet) som trädde i kraft den 1 oktober 2000. Avtalet vilar på de tre pelarna politik, samarbete och handel.
I artikel 1 i avtalet sägs att ”respekten för de demokratiska principerna och de grundläggande mänskliga rättigheterna … utgör en grund för båda parters inrikes- och utrikespolitik och utgör ett väsentligt inslag i detta avtal”. Avtalet innehåller även en klausul om ”fullgörande av skyldigheter” som gör det möjligt för kommissionen att beakta utvecklingen i fråga om de mänskliga rättigheterna i Mexiko och medlemsstaterna som en väsentlig del av förbindelserna, och i avtalet slås fast vilka åtgärder parterna kan vidta om målen i avtalet inte uppfylls.
Den institutionella ram som upprättas i avtalet medger för närvarande en öppen och konstruktiv politisk dialog på alla nivåer — såväl statschefer, ministrar som högre tjänstemän emellan. Detta gör det möjligt för unionen att utbyta åsikter i bilaterala och multilaterala frågor, inklusive utvecklingen av människorätts-situationen på båda sidor. Kommissionen anser att denna ordning är tillfredsställande och att ytterligare åtgärder på området på detta stadium inte är nödvändiga.
I september 2002 ratificerade Mexiko ”The Inter-American Convention on Forced Disappearance of Persons”. Kommissionen lovordar detta faktum, men har ingen direkt genomförandebefogenhet i fråga om konventionen, eftersom den utarbetats av Amerikanska samarbetsorganisationen. Kommissionen utnyttjar dock befintliga mekanismer för åsiktsutbyte och vid behov för att uppmana sina samarbetspartner att på alla nivåer respektera och genomföra de olika avtal och konventioner som rör de mänskliga rättigheterna.
Kommissionen är medveten om att viss straffrihet förekommer, liksom fortsatta kränkningar av mänskliga rättigheter, men hoppas att en mer omfattande politisk dialog och ett fokuserat samarbete på området skall kunna bidra till att Mexiko når framgång i sina pågående reformsträvanden.