SKRIFTLIG FRÅGA E-3808/02

från Olivier Dupuis (NI) till rådet

(7 januari 2003)

Ämne: Utvidgningen av EU till länderna i Balkan och Kaukasus

Statscheferna i Makedonien, Jugoslavien, Kroatien, Albanien och Bosnien har avsänt en gemensam skrivelse till EU:s myndigheter med uppmaning till Europeiska unionen att vid toppmötet i Köpenhamn ge dem klara och konkreta utsikter för deras strävanden att gå med i Europeiska unionen. Presidenterna i dessa fem länder skriver: Vi uttrycker vår förväntan om att slutdokumentet från toppmötet i Köpenhamn skall innehålla en hänvisning till förslagen om medlemskap för våra länder, som ett budskap och en sporre till oss för att vi skall fortsätta på vår väg mot integration i EU. () I full medvetenhet om det hårda arbete som förestår oss för att vi skall nå dithän, är vi övertygade om att vårt gemensamma mål verkar till förmån för att vår höga vision skall förverkligas ett enat Europa, att ett medlemskap i EU ställs i utsikt för oss är av yttersta vikt för att det pågående demokratiserings- och reformarbetet skall fördjupas och likaså stabiliteten i regionen stärkas.

Samtidigt har över 300 parlamentsledamöter från Albanien, Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Jugoslavien (Serbien-Montenegro), Kosovo, Kroatien och Makedonien (Fyrom) skrivit på ett upprop till konventet, rådet, kommissionen och Europaparlamentet, där de önskar att deras respektive länder skall få ställning som kandidater för medlemskap i EU. Dessa 311 parlamentsledamöter, som hälsar den historiska händelse som utvidgningen till tio länder i Central- och Östeuropa innebär, konstaterar att de fortfarande, trots att de arbetar ihärdigt och med tusentals svårigheter att övervinna för att friheten, demokratin och rättsstaten skall slå rot, är ställda i utkanten av Europa och fortsätter att vara utestängda från Europas enande i uttryckets verkliga bemärkelse. De avslutar sitt upprop med följande: Vi vet att medlemskapet för vart och ett av våra länder beror av dess förmåga att oinskränkt uppfylla de politiska kriterierna, som kallas Köpenhamnskriterierna, samt de ekonomiska kriterier som fastställts i fördragen och i gemenskapens regelverk. Vi begär ingen positiv särbehandling, inga företrädesrättigheter, inga oskäliga fördelar: vi begär bara att kunna arbeta för uppnåendet av detta grundläggande mål.

Vilka konkreta politiska initiativ tänker rådet ta för att ge ett konkret svar på dessa länders uttalade vilja att återinlemmas i den europeiska familjen och till slut förverkliga sin berättigade åstundan att bli medlemmar av Europeiska unionen? Är rådet medvetet om att om dessa länder inte ges några klara utsikter till EU-medlemskap, då är det fara värt att deras strävanden för att stärka demokratin och rättsstaten och garantera utvecklingen av en stark ekonomi har varit förgäves, så att vägen kommer att stå öppen för instabilitet eller rentav en ännu mer betänklig utveckling? Ämnar rådet vid nästa toppmöte för stats- och regeringschefer i Grekland besluta om att ta med Albanien, Armenien, Azerbajdzjan, Bosnien, Georgien, Jugoslavien (Serbien-Montenegro), Kosovo, Kroatien, Makedonien (Fyrom) och Moldavien på förteckningen över länder som är kandidater för medlemskap i Europeiska unionen?

Svar

(13 maj 2003)

Som den ärade parlamentsledamoten säkert är medveten om bygger eventuellt medlemskap i EU på artikel 49 i Fördraget om Europeiska unionen, enligt vilken varje europeisk stat som respekterar principerna i artikel 6.1 får ansöka därom. Ansökan skall ställas till rådet, som skall besluta enhälligt efter att ha hört kommissionen och erhållit samtycke från Europaparlamentet. I den nämnda artikel 6.1 understryks principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen. Detta innebär att rådet tar upp varje inkommen ansökan om medlemskap i enlighet med artikel 49 i EU-fördraget.

Beträffande de länder på västra Balkan som den ärade parlamentsledamoten hänvisar till (Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, f. d. jugoslaviska republiken Makedonien samt Serbien och Montenegro) bekräftades deras europeiska utsikter (potentiella kandidater för medlemskap) redan vid toppmötet i Zagreb mellan EU och dessa länder i november 2000, vilka byggde på slutsatserna från Europeiska rådet i Feira den 1920 juni 2000 och har sedan dess bekräftats på nytt.

Stabiliserings- och associeringsprocessen med dess strategiska målsättningar, dess ekonomiska och politiska villkor samt dess instrument, ligger till grund för EU:s poltik mot västra Balkan. Vid toppmötet i Zagreb den 24 november 2000 befästes stabiliserings- och associeringsprocessen genom att regionen samtyckte till dess mål och medel. Rådet understryker att stabiliserings- och associeringsprocessen utgör en långsiktig strategi till stöd för en hållbar reform som är förenlig med EU, då den hjälper länderna i regionen att förbereda sig för integration med EU. Den hastighet med vilken varje land genomlöper de olika stadierna i stabiliserings- och associeringsprocessen, och tillägnar sig processen, beror av dess ökande möjlighet att ingå åtaganden till följd av en allt närmare associering med EU liksom efterlevnad av den villkorspolitik som fastställdes av rådet den 29 april 1997.

Beträffande ett konkret svar från rådet på dessa länders uttalade vilja att återinlemmas i den europeiska familjen som den ärade parlamentsledamoten begär finns det tre instrument för stabiliserings- och associeringsprocessen: För det första EG-bistånd enligt Cardsförordningen (gemenskapens biståndsprogram för återuppbyggnad, utveckling och stabilisering), alltmer inriktat på stöd för reformer och institutionsuppbyggnad så som krävs i stabiliserings- och associeringsavtalen. För det andra utformande och genomförande av stabiliserings- och associeringsprocessen, vilka utgör hörnstenar i processen. Ingåendet av stabiliserings- och associeringsprocessen är ett uttryck för undertecknarnas åtagande att under en övergångsperiod fullfölja en formell associering med EU. En sådan associering bygger på gradvis inrättande av ett frihandelsområde och reformer avsedda bland annat att få antagna antingen EU:s regelverk på ett begränsat antal områden eller också EU-normer, varigenom länderna i regionen kan inleda processen av inlemmande i EU-strukturerna. Skillnader mellan enskilda avtal kommer troligen främst att återspeglas i övergångsperioden fram till fullständig associering med EU och i den exakta utformningen

av kraven. Men målet för alla länder förväntas vara detsamma: fullständig associering efter en övergångsperiod efter genomförande av samma viktiga åtaganden. Sådana avtal har redan ingåtts med f. d. jugoslaviska republiken Makedonien och Kroatien. Rådet bemyndigade den 21 oktober 2002 kommissionen att inleda förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsprocessen med Albanien. För det tredje beviljandet sedan december 2000 av ett synnerligen förmånligt handelssystem för samtliga länder som omfattas av stabiliserings- och associeringsprocessen. Öppnandet av EU:s marknader för nästan alla varor från dessa länder, förutsatt att de relevanta villkoren efterlevs, är avsett att främja utländska investeringar, utveckla exportkapacitet samt bidra till allmän politisk och ekonomisk stabilitet i regionen.

Rådet går årligen igenom de framsteg varje land har gjort inom stabiliserings- och associeringsprocessen, senast den 13 maj 2002.

Europeiska rådet i Köpenhamn den 1213 december 2002 erinrade om de medlemskapskriterier som hade fastställts av Europeiska rådet i Köpenhamn i juni 1993 och bekräftade på nytt de europeiska utsikterna för länderna på västra Balkan i stabiliserings- och associeringsprocessen enligt Europeiska rådet i Feira, samt underströk sitt beslutsamma stöd för deras strävan att komma närmare EU. Europeiska rådet välkomnade därför beslutet av det då förestående grekiska ordförandeskapet att arrangera ett toppmöte den 21 juni i Thessaloniki mellan EU:s medlemsstater och länder i stabiliserings- och associeringsprocessen.

Angående Kosovo spelar Europeiska unionen en framträdande roll i landets återuppbyggnad. Unionen är utan jämförelse den största enskilda givaren av bistånd till Kosovo och den sydösteuropeiska regionen som helhet samt spelar en ledande roll i återuppbyggnaden.

När det gäller de länder i södra Kaukasien som den ärade parlamentsledamoten nämner (Armenien, Azerbajdzjan och Georgien) samt Moldavien är EU och dess medlemsstater knutna till dessa genom partnerskaps- och samarbetsavtal. EU åtar sig att bidra till rättssamhälle, ekonomiska reformer, fred, säkerhet och stabilitet i dessa länder. Partnerskaps- och samarbetsavtalen behöver tillämpas fullständigt och i grunden, eftersom fortsatt utveckling av demokrati och mänskliga rättigheter har avgörande betydelse för främjandet av stabilitet i södra Kaukasien. Beträffande Moldavien skulle ett befästande av demokrati och inre politisk stabilitet, en lösning på den transnistriska konflikten, beslutsamma framsteg med ekonomiska reformer och goda förbindelser med grannländerna öka landets chanser att komma i åtnjutande av nära förbindelser med det framtida utvidgade EU. Europeiska rådet i Köpenhamn underströk att EU önskar öka sina förbindelser bland annat med Moldavien utifrån en strategi på lång sikt för att främja demokratiska och ekonomiska reformer, hållbar utveckling och handel, samt tar nya initiativ för detta ändamål. Det bör tilläggas att inget av länderna i fråga har ansökt om medlemskap. Dessutom är inte rådet i stånd att spekulera om vilket beslut som kommer att fattas av Europeiska rådet vid något kommande möte.

Sammanfattningsvis riktas den ärade parlamentsledamotens uppmärksamhet på nytt mot slutsatserna från Europeiska rådet i Köpenhamn där det framhålls att den pågående utvidgningen ger den europeiska integrationen en ny dynamik. Europeiska rådet underströk att detta innebär en viktig möjlighet att föra förbindelserna med grannländerna framåt på en grund av gemensamma politiska och ekonomiska värderingar samt framhöll unionens fasta beslutsamhet att undvika nya skiljelinjer i Europa och att främja stabilitet och välstånd inom och bortom unionens nya gränser.