SKRIFTLIG FRÅGA E-3510/02

från Erik Meijer (GUE/NGL) till kommissionen

(10 december 2002)

Ämne: Skillnad mellan nationell och europeisk luftfartspolitik när det gäller att ingå open skies-avtal och etablerade flygbolag som slås ut av nystartade

1. Kan kommissionen bekräfta att av de nuvarande 15 medlemsstaterna endast Spanien, Grekland och Irland inte ingått oönskade bilaterala luftfartsöverenskommelser? Vilka av de 12 kandidatländer som kommer att ansluta sig 2004 och 2007 har slutit jämförbara överenskommelser med Förenta staterna eller har planer på att göra det innan de ansluter sig till EU?

2. Kan kommissionen erinra sig sitt svar på skriftlig fråga E-2839/00(1), där det inte bara uppges att överträdelseförfaranden inletts mot de medlemsstater som ingått bilaterala luftfartsavtal med Förenta staterna efter juni 1992 utan också att enskilda open skies-avtal är ett betydande hinder för förhandlingar och att kommissionen för rådet har lagt fram ett förslag om att utarbeta ett gemensamt transatlantiskt luftfartsområde (TCAA) mellan Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och Förenta staterna?

3. Handlar det om att kommissionen på grundval av artikel 10 i fördraget klarare fastställer fördelningen av befogenheter mellan EU och dess medlemsstater, eller snarare om en förändring av luftfartspolitiken? I vilken mån handlar det om faktiska förändringar från och med den tidpunkt då medlemsstaternas nu existerande bilaterala överenskommelser med Förenta staterna sägs upp?

4. Strävar kommissionen efter att den liberalisering som genomförts successivt sedan 1987 inom EU, och som lett till att varje flygbolag som har ett operativt driftstillstånd (AOC) kan kräva rätten att flyga på vilken sträcka som helst inom EU, skall utsträckas till hela EU:s och Förenta staternas territorium, vilket i praktiken skulle innebära att man förstärker systemet med open skies som redan påbörjats av de flesta medlemsstater och som inte skonar någon från mördande konkurrens?

5. Vad skulle följderna bli av den politik som kommissionen förespråkar för de framtida förhållandena mellan de sedan länge etablerade nationella flygbolagen och de nya lågprisbolagen?

(1) EGT C 136 E, 8.5.2001, s. 106.

Svar från Loyola de Palacio på kommissionens vägnar

(31 januari 2003)

1. Domstolens domar i de så kallade open skies-fallen rörde åtta medlemsstater. Domstolens slutsatser enligt vilka vissa delar av de bilaterala lufttransportavtalen strider mot gemenskapens lagstiftning är dock relevanta för praktiskt taget alla sådana avtal i vilka en medlemsstat är part. Det gäller oavsett om det rör sig om ett open skies-avtal eller inte. Därför är domstolens utslag relevant för alla medlemsstater. Majoriteten av kandidatländerna har ingått open skies-avtal med Förenta staterna.

2. Kommissionen har lämnat förslag till rådet avseende förhandling om ett gemenskapsavtal med Förenta staterna i syfte att skapa ett transatlantiskt luftfartsområde (TCAA). Det avtalet kommer, när det har ingåtts, också att gälla för de nya medlemsstaterna efter det att de har anslutit sig till unionen.

3. TCAA syftar till att gå längre än nuvarande open skies-avtal. Det skall dels eliminera den fragmentering av den europeiska marknaden som är resultatet av existerande bilaterala avtal, dels skapa mer flexibilitet för gemenskapens flygbolag i fråga om verksamhet och finansiering.

4. Nuvarande regelverk begränsar EG-flygbolagens möjlighet att konkurrera effektivt med sina amerikanska konkurrenter, trots inrättandet av en gemensam luftfartsmarknad i gemenskapen. I den nya situationen räknar kommissionen med att flygbolagen på båda sidor kommer att ha samma konkurrensvillkor. Konkurrensen skall dock bedrivas inom ramen för en strikt tillämpning av regler i fråga om flygsäkerhet, luftfartsskydd, miljöskydd och konkurrens.

5. Kommissionens politik kommer att gynna, och stöds av, både lågprisbolag och traditionella flygbolag. Relationerna mellan flygbolagen kommer att bygga på kommersiella och verksamhetsrelaterde överväganden snarare än på begränsningar i bilaterala luftfartsavtal.