SKRIFTLIG FRÅGA P-2726/02

från Albert Maat (PPE-DE) till kommissionen

(23 september 2002)

Ämne: Exportbidrag för avelskreatur till Marocko

Känner kommissionen till att de som exporterar avelskreatur ofta ställs inför synnerligen olikartade administrativa och veterinärmedicinska rutiner i samband med att kreaturen anländer till destinationsländerna? Exportörerna har inget som helst inflytande över dessa rutiner och de kan leda till att exportörerna går miste om exportbidrag om det händer att djuren (utan exportörens förvållande) avlider eller måste slaktas under karantänstiderna.

Vilka åtgärder avser kommissionen vidta för att motverka att exportbidragen på orätta grunder inte betalas ut?

Svar från Franz Fischler på kommissionens vägnar

(24 oktober 2002)

När det gäller rätten till exportbidrag för renrasiga levande avelsdjur grundläggs bedömningen på särskilda bestämmelser.

Med stöd av artikel 5.2 i kommissionens förordning (EG) nr 615/98 av den 18 mars 1998 om särskilda tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag när det gäller levande nötkreaturs välbefinnande vid transport(1), måste exportören informera om antalet levande djur som övergick till fri omsättning i tredje land. Enligt punkt 3 i samma artikel betalas inte exportbidrag ut för djur som dött under transporten eller för djur där behöriga myndigheter anser att direktivet om skydd av djur vid transport inte har efterlevts, detta efter ha tagit del av de dokument som avses i punkt 2 i samma artikel, rapporterna om de kontroller som avses i artikel 4 och/eller andra uppgifter som de förfogar över när det gäller efterlevnad av de bestämmelser som avses i artikel 1.

Resultatet av detta blir, på grund av omständigheter som ligger utanför exportörens ansvarsområde och som inte härrör sig från att man har nonchalerat rådets direktiv 91/628/EEG av den 19 november 1991 om skydd av djur vid transport, och ändring av direktiv 90/425/EEG och 91/496/EEG(2), att djuren avlivas eller dör under karantäntiden. Detta bör dock inte ha konsekvenser på beviljandet av exportbidrag.

Utan att det påverkar det som sagts ovan är det rimligt att betona att det rör sig om en skadeersättning för export för vilka bidragssatserna är icke-differentierade. Enligt artikel 3 i kommissionens förordning (EG) nr 800/1999 av den 15 april 1999 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter(3), uppstår rätten till exportbidrag i allmänhet när man lämnar gemenskapens tullområde och under förutsättning att de uppräknade villkoren i den här artikeln är uppfyllda.

(1) EGT L 82, 19.3.1998.

(2) EGT L 340, 11.12.1991.

(3) EGT L 102, 17.4.1999.