SKRIFTLIG FRÅGA E-2696/02

från Joaquim Miranda (GUE/NGL) till kommissionen

(26 september 2002)

Ämne: Statligt stöd till maritima transporter

I enlighet med kommissionens riktlinjer bör de statliga stöden till maritima transporter ha som grundläggande mål att fartygen skall ha sin hemmahamn i gemenskapen och att en så stor del som möjligt av de anställda skall komma från gemenskapen.

I sin tjugoandra rapport om konkurrenspolitiken 1992 slog kommissionen på nytt fast att politiken borde syfta till att:

- skydda sysselsättningen i gemenskapen (både till sjöss och på land),

- bevara gemenskapens maritima fackkunskaper och skapa ny maritim kompetens och

- förbättra säkerheten.

Enligt uppgifter från grupper som representerar arbetstagarna inom denna bransch förekommer det i vissa medlemsstater att statliga stöd tilldelas företag som inte motsvarar det första målet. Företagen föredrar nämligen att anställa arbetstagare från tredje land så att de kan ge dem lägre löner, och därigenom äventyras även de två följande målen.

Jag vill därför fråga kommissionen om den känner till denna situation och hur den tänker agera för att politiken för statliga stöd till maritima transporter skall föras på ett sådant sätt att insyn skapas och att såväl arbetstagarnas som gemenskapens maritima intressen tillgodoses.

Svar från Loyola de Palacio på kommissionens vägnar

(22 november 2002)

Enligt gemenskapens riktlinjer för stöd till sjötransporter från 1997 får medlemsstaterna hjälpa rederier som bedriver internationell trafik att minska driftkostnaderna genom att ha mycket låga skatter för dessa företag. De får också sänka eller bevilja undantag från de sociala avgifterna för dem, oavsett om det är arbetsgivaren som står för dessa avgifter eller inte. Riktlinjernas syfte är både att tillförsäkra den europeiska flottan den konkurrenskraft som den behöver för att klara sig på en global marknad och att främja sjöfararnas sysselsättning och yrkeskunskaper.

I allmänhet krävs enligt riktlinjerna att det skall finnas en koppling till gemenskapsflaggning.

Om så är fallet görs enligt riktlinjerna ingen skillnad mellan sjöfarare på grundval av deras nationalitet, om de bara betalar skatt och/eller sociala avgifter i en medlemsstat. Åtgärder för att sänka skatter och sociala avgifter för sådana sjömän är också tillåtna.

Såsom kommissionen angett i sin vitbok planerar den för närvarande en anpassning av riktlinjerna på grundval av en analys av den inverkan som dessa haft på registreringen av fartyg i medlemsstaterna, utvecklingen av den europeiska sjöfartssektorn och sysselsättningen.