(2004/C 33 E/009)

SKRIFTLIG FRÅGA E-2496/02

från Mogens Camre (UEN) till kommissionen

(9 september 2002)

Ämne:   Sharialagstiftning i muslimska länder

En ung kvinna vid namn Amina Lawal dömdes den 19 augusti 2002 till döden genom stening av en domstol i norra Nigeria. Hennes ”brott” består i att hon haft ett förhållande med en man som hon inte är gift med.

Detta är inte ett isolerat fall eller en situation som bara gäller Nigeria. Att unga kvinnor döms till döden genom stening är allmänt förekommande i de muslimska länder som tillämpar sharialagstiftning. Det har alltså funnits åtskilliga liknande fall i Nigeria, Pakistan. Saudiarabien och en rad andra muslimska länder.

Att unga kvinnor skall stenas på grund av otrohet och sex utanför äktenskapet är något som alla normalt funtade människor tar avstånd ifrån. Därför har både kvinnorättsgrupper, invandrarorganisationer, Amnesty International och andra tagit avstånd från den dom som avkunnades i Nigeria.

Det internationella samfundet måste reagera om denna barbariska grymhet skall kunna undvikas i framtiden.

Kan kommissionen därför redogöra för vad den ämnar göra i just Amina Lawals fall? Kan kommissionen också redogöra för i vilka länder sharialagstiftning tillämpas och hur många fall av stening av kvinnor per år som förekommer i vart och ett av dessa länder?

Gemensamt svar

på de skriftliga frågorna E-2495/02 och E-2496/02

ingivet av Poul Nielson för kommissionen

(6 november 2002)

EU har genomgående motsatt sig utdömandet av dödsstraff och har fastställt sin politik i riktlinjerna för EU:s politik gentemot tredjeland rörande dödsstraff (Guidelines to EU policy towards third countries on the death penalty (1)). I dessa riktlinjer nämns inte endast EU:s mål att dödsstraffet skall avskaffas i hela världen utan understryks även att de stater som framhärdar i att tillämpa straffet skall göra detta på ett sätt som medför minsta möjliga lidande. Det står uppenbart att bruket att stena inte uppfyller det villkoret.

Kommissionen har lämnat konkret stöd till projekt för avskaffandet av dödsstraffet i hela världen. Resultaten av en förslagsinfordran avseende 7 miljoner euro inom ramen för Europeiskt initiativ för demokrati och mänskliga rättigheter håller för närvarande på att utvärderas.

I fallet Amina Lawal har beslutet överklagats till shariadomstolen i Katsina. Amina kan sedan överklaga beslutet till federala appellationsdomstolen i Kaduna och högsta federala domstolen i Abuja. Avrättningen av Amina kan inte ske medan hon ammar sitt barn, dvs. förrän i januari 2004. EU utfärdade den 21 augusti 2002 en förklaring och uttryckte sin djupa oro över domen. EU har uppmanat Nigerias regering att avskaffa dödsstraffet eller att, som ett första steg, införa ett moratorium. EU uttrycker vidare sin oro över de omänskliga straff som utdömts i vissa delstater i Nigeria. Kommissionen kommer genom sin delegation i Abuja noggrant att följa utvecklingen i fallet Amina. Det har ännu inte skett några avrättningar genom stening i Nigeria. Kommissionen tillkännagav i mars 2001 en tilldelning till Nigeria från Nionde Europeiska utvecklingsfonden (EUF) på 222 miljoner euro. Den sammanlagda summa som finns tillgänglig för programplaneringen uppgår, inbegripet belopp som inte spenderats inom tidigare EUF, till 552 miljoner euro.

EU intar ett liknande förhållningssätt gentemot andra länder som utdömer sådana grymma och omänskliga straff som stening. I fallet Iran har Amnesty International rapporterat att det under 2001 avrättades minst 139 människor, varav två kvinnor uppgavs ha stenats till döds. EU lade fram en resolution på FN:s 56:e generalförsamling i vilken man bl.a. djupt beklagade att sådana avrättningssätt användes, och frågan tas upp i samtalen med de iranska myndigheterna. Kommissionen planerar inte för närvarande några projekt i Iran men har under åren finansierat ett begränsat antal insatser på sådana områden som narkotika och flyktingar.

Kommissionen är inte i stånd att lämna några detaljerade upplysningar om vilka länder som tillämpar sharia och det exakta antalet avrättningar genom stening i varje sådant land.

Alla gemenskapens avtal med tredjeland innehåller en klausul i vilken anges att respekten för de mänskliga rättigheterna är en grundläggande beståndsdel av avtalet. Om en part inte uppfyller sina skyldigheter när det gäller de mänskliga rättigheterna, är det möjligt att tillfälligt inställa tillämpningen av avtalet. Att ställa in biståndet till ett land skulle dock vanligtvis vara mer skadligt för de fattigare delarna av samhället och skulle minska våra möjligheter att utöva påtryckningar i fall som dessa. Det är därför en sista utväg.

(1)  Finns tillgänglig på www.europa.eu.int/comm/external_relations/human_rights.