SKRIFTLIG FRÅGA E-1175/02

från Erik Meijer (GUE/NGL)och Herman Schmid (GUE/NGL) till kommissionen

(25 april 2002)

Ämne: Penningöverföringar från EU via remittance bank Al Barakaat och konsekvenserna av de hinder som uppställts av FN:s sanktionskommitté

1. Kan kommissionen bekräfta ett meddelande från Nederländernas utrikesminister till Nederländernas parlament (andra kammaren, fråga 942 om sanktioner mot Al Barakaat), där det hävdades att de informella bankerna enligt systemet hawlidaad (också kända under benämningen remittance banks) som årligen överför mellan 200 och 500 miljoner USD till Somalia och bland vilka Al Barakaat, som också bedriver verksamhet inom telekommunikationer och som tjänsteleverantör på Internet, är den största, också anlitats av Europeiska unionen för överföringar av penningmedel till Somalia?

2. Berör dessa penningmedel också de projekt som genomförs i regi av Leo Schellekens, som uppträder på EU:s vägnar som education advisor och försöker få i gång skolor på nytt efter den förödelse som inbördeskriget i Somalia orsakat, bland annat som ett sätt att erbjuda de uppväxande generationerna bättre framtidsutsikter än inbördeskrig och terrorism?

3. Har de projekt som nämnts i fråga 2 bromsats upp av att de bidrag som erfordras av föräldrarna inte kommer fram, eftersom föräldrar i det totalt ödelagda Somalia inte förfogar över inkomstkällor i form av reda pengar och familjemedlemmar utomlands inte längre kan sända pengar till landet?

4. Finns det också andra EU-finansierade projekt till förmån för Somalias invånare till vilka det överförs pengar via Al Barakaat?

5. Vilka penningmedel från EU är för närvarande blockerade som en följd av att FN:s säkerhetsråd vidtagit åtgärder för att omöjliggöra Al Barakaats arbete?

6. Hade det planerats några fortsatta utbetalningar under den period som följt efter att Al Barakaat fråntagits sin förmåga att organisera internationella betalningar? Kommer pengarna fram till Somalia via mindre remittance banks eller blir de innestående för att betalas ut i ett senare skede?

7. På vilket sätt och vid vilken tidpunkt tänker kommissionen ordna så att dessa penningmedel på nytt blir tillgängliga för de ändamål som de anslagits till?

Svar från Poul Nielson på kommissionens vägnar

(6 juni 2002)

1. till 4. Såsom anfördes i svaret på parlamentsledamotens (Erik Meijer) skriftliga fråga E-0608/02(1), har Al-Barakhats bankverksamhet och förmedling av penningöverföringar upphört till följd av Förenta nationernas säkerhetsråds resolutioner, särskilt 1333 (2000) och 1390 (2002).

Andra organisationer, t.ex. Dahabshil, Amaala och Union Bank of Somalia, vilka inte finns upptagna på förteckningen från sanktionskommittén under Förenta nationernas säkerhetsråd, är fortfarande verksamma i landet. De håller gradvis på att fylla tomrummet efter Al-Barakhat och utgör den enda möjligheten att göra penningöverföringar till och från Somalia.

De åtgärder som avsåg Al-Barakhat påverkade inte gemenskapens samarbete med Somalia i någon större utsträckning.

Ansvaret för överföringar av medel för gemenskapens insatser inom alla sektorer vilar på avtalspartnerna, Förenta nationernas organ och internationella icke-statliga organisationer. Inte någon av kommissionens avtalspartner, däribland inom utbildningssektorn, har uppgett några svårigheter med anledning av sanktionerna mot Al-Barakhat, och de projekt som finansieras av gemenskapen möter inga svårigheter på grund av bristande ekonomiska resurser.

Kommissionen anser för övrigt inte att det finns något generellt rådande problem som påverkar användare av eller förmånstagare till projekt som finansieras av gemenskapen.

5. till 7. De enda uppgifter som kommissionen förfogar över beträffande spärrade överföringar rör verksamheten vid kommissionens sambandskontor i Somaliland, Puntland och Mogadishu. Endast när det gäller Mogadishu använde sig Deutsche Gesellschaft für Technische Zusammenarbeit (GTZ), som på kommissionens vägnar förvaltade sambandskontoren under 2001, av Al-Barakhats tjänster.

De spärrade överföringarna när det gäller kommissionens sambandskontor i Mogadishu uppgår till 3 393 US-dollar. Kommissionen har ingen möjlighet att förutse när dessa medel kommer att återfås. Även om förfarandet skulle bli långvarigt skulle detta emellertid inte påverka vare sig gemenskapens utvecklingssamarbete i Somalia generellt eller, i det särskilda fallet, driften vid sambandskontoret i Mogadishu.

(1) Se s. 14.