SKRIFTLIG FRÅGA E-1049/02

från Claude Moraes (PSE) till kommissionen

(18 april 2002)

Ämne: Fri rörlighet för personer och dödsfallsersättning inom EU

Min väljare, som är mor till en brittisk medborgare som dog medan han arbetade och var bosatt i Nederländerna, har fått se sin begäran om begravningsersättning i vederbörlig ordning avslagen av en brittisk bidragsmyndighet sedan hennes sons kropp återbördades till Förenade kungariket för begravning, som hon organiserade. Detta avslag skedde trots att hon får inkomststöd och det motiveras av att den avlidne inte var bosatt i Förenade kungariket vid tidpunkten för dödsfallet.

Medger kommissionen att detta utgör en allvarlig anomali mot bakgrund av värderingar och arbetslivets krav i en europeisk union som bygger på fri rörlighet för personer?

Medger kommissionen att förordning 1408/71(1) måste ändras för att förhindra att denna typ av situation tillåts uppkomma? Medborgare som inte kan stå för kostnaderna för en begravning kan omöjligt lämnas med en sådan börda som härrör direkt från Europeiska unionen.

Finns det för tillfället någon kompensation som EU kan erbjuda dem som drabbas av denna olägenhet?

(1) EGT L 149, 5.7.1971, s. 2.

Svar från Anna Diamantopoulou på kommissionens vägnar

(3 juni 2002)

Parlamentsledamoten hänvisar till ett fall där en brittisk medborgare ansvarade för begravningen av sin son som arbetade och var bosatt i Nederländerna då han avled. Eftersom den avlidne inte var bosatt i Förenade kungariket då han avled, avslogs moderns ansökan om begravningsbidrag, trots att hon fick inkomststöd (som är förmånsgrundande).

Enligt brittisk lagstiftning måste följande två villkor uppfyllas för att man ska ha rätt till begravningsbidrag:

- Personen som anordnar begravningen måste få ett förmånsgrundande stöd, t.ex. inkomststöd.

- Den avlidne måste vara fast bosatt i Förenade kungariket.

Förordning (EEG) nr 1408/71(1), som är tillämplig i det aktuella fallet, innehåller bestämmelser om dödsfallsersättningar. Dessa definieras som alla engångsbetalningar vid dödsfall (artikel 1 v) och omfattar i princip det brittiska begravningsbidraget. Eftersom den avlidne sonen arbetade i Nederländerna, är i princip dock endast den nederländska lagstiftningen tillämplig med stöd av denna förordning, och det bör observeras att den nederländska lagstiftningen om social trygghet inte omfattar begravningsbidrag.

Det är också skäl i detta sammanhang att komma ihåg att förordning (EEG) nr 1408/71 om samordning av sociala trygghetssystem för personer som flyttar inom EU snarare samordnar medlemsstaternas sociala trygghetssystem än harmoniserar dem. Medlemsstaterna kan med andra ord fritt organisera och finansiera sina system för social trygghet på det sätt de anser är bäst, så länge som huvudprinciperna i EU-lagstiftningen, såsom icke-diskriminering, beaktas.

(1) Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, EGT L 149, 5.7.1971.