SKRIFTLIG FRÅGA E-0294/02

från Marie Isler Béguin (Verts/ALE) och Lucio Manisco (GUE/NGL) till kommissionen

(11 februari 2002)

Ämne: De central- och östeuropeiska ländernas deltagande i gemenskapens utbildningsprogram

Allt fler ungdomar i EU deltar eller vill delta i gemenskapens grundskole- och yrkesutbildningsprogram, såsom Sokrates, Ungdom och Leonardo da Vinci. Dessa program främjar kulturellt utbyte och inrättandet av ett gemensamt utbildningsområde, och utgör därmed grunden för utvecklandet av en gemensam europeisk medvetenhet och identitet, liksom gemensamma uppfattningar och vanor.

Inför utvidgningen av EU har de tre gemenskapsprogrammen utökats till att även omfatta de central- och östeuropeiska länderna (CÖE-länderna), de länder som är associerade genom EftaEES, samt Turkiet.

Den planerade och redan inledda utvidgningen ger EU en ny östlig gränslinje som gränsar direkt till Ukraina, Vitryssland och Moldavien, vilka ännu inte är officiellt erkända kandidatländer, men som utan tvekan utgör en del av den europeiska identiteten och det europeiska området, och som har ambitionen att närma sig Europa, vilket idag görs gällande av Ukraina och tidigare gjordes gällande av ledarna och regeringarna i Vitryssland och Moldavien.

Eftersom samma planer gäller EU:s utvidgning och tillnärmning till tredje länder i grannområdet borde det väl vara nödvändigt och strategiskt att utöka samtliga delar av Sokrates-, Ungdom- och Leonardo da Vinci-programmen, liksom andra program såsom Kultur 2000 och programmet för Jean Monnet-professurer till att även omfatta befolkningarna i Ukraina, Vitryssland och Moldavien, vilka hittills endast kunnat utnyttja det begränsade programmet Tempus.

Anser inte kommissionen att en sådan utvidgning av det gemensamma utbildningsområdet skulle stärka drivkraften bakom det europeiska integrations- och harmoniseringsarbetet och vore lämplig för att inom dessa tre östeuropeiska länder sprida kunskap bland den unga befolkningen som kommer att utgöra nästa generations civila samhälle och ledningsskikt?

Är kommissionen villig att anslå budgetmedel för att vart och ett av dessa program skall kunna omfatta de tre nämnda länderna, och för att beakta och kompensera för de olika ekonomiska förutsättningarna för deras befolkningar och för befolkningarna i EU:s medlemsstater och associerade länder, med tanke på att denna extrakostnad skulle förbli marginell för de program som redan inletts för mer än 30 länder?

Svar från Viviane Reding på kommissionens vägnar

(3 april 2002)

Kommissionen delar parlamentsledamotens uppfattning om den betydelse utbildning och kulturellt utbyte kan ha för att närma folken till varandra och ledamotens önskan att utveckla samarbetet med de länder som kommer att bli närmaste grannar med unionen efter utvidgningen, t.ex. Ukraina. Kommissionen anser dock inte att en utvidgning av programmen Sokrates, Leonardo da Vinci, Ungdom och Kultur 2000 till länderna i Central- och Östeuropa är en lösning som bör väljas för de länder som inte godkänts som kandidatländer för EU-medlemskap.

Sokrates, Leonardo da Vinci, Ungdom och Kultur 2000 är i egenskap av interna EU-program främst avsedda att främja samarbetet mellan medlemsstaterna. Det är som en specifik lösning inom ramen för i Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller föranslutningsstrategin som programmen har öppnats för medverkan av andra länder. På så sätt får de Eftaländer som tillhör EES, de central- och östeuropeiska kandidatländer som är knutna till unionen genom Europaavtal samt Cypern, Malta och Turkiet fullt ut delta i alla programområden i de olika interna EU-programmen med anledning av den särskilda relation som binder dem till unionen (en rad fast knutna rättigheter och skyldigheter inom EES, status som kandidatland som ska förbereda sig för EU-medlemskap genom att successivt införliva gemenskapens regelverk). Därför föreskrivs det inte i Europaparlamentets och rådets beslut om inrättandet av dessa program att de skall öppnas för andra länder utanför EU. Syftet med att öppna EU-programmen för medverkan av kandidatländerna vilket inte bara gäller utbildningsprogrammen utan alla EU-program är inte att programmen ska fungera som stöd- eller samarbetsprogram utan att dessa länder ska bekanta sig med metoder och förfaranden på EU-nivå. Deltagandet i programmen innebär en sorts förutvidgning och kandidatländerna måste dessutom lämna ett bidrag till EU-budgeten för att få medverka.

Det finns dock andra instrument som är lämpligare för att utveckla samarbetet med de länder som parlamentsledamoten nämner (Ukraina, Vitryssland och Moldavien) och med övriga länder i Central- och Östeuropa som inte officiellt är kandidatländer för EU-medlemskap.

Till skillnad från de interna EU-programmen är Tempusprogrammet specifikt inriktat på samarbete med dessa länder och det kan på ett smidigt sätt anpassas efter hur situationen i dessa länder utvecklas. Programmet har varit mycket uppskattat av kandidatländerna. De har under många år deltagit i detta program innan de fick möjlighet att medverka i Sokrates och Leonardo da Vinci i enlighet med föranslutningsstrategin. Programmet har visat sig vara ett mycket effektivt instrument för att tillgodose deras behov i olika faser: stöd till återuppbyggnad, utveckling av kursplaner, upprättande av kontakter mellan universitet och utbildningsvärlden, studentutbyten, förvaltningsuppbyggnad och fortlöpande omfördelning av prioriteringar med hänsyn till hur kontakterna med Europeiska unionen har utvecklats. Programmets möjligheter måste utnyttjas till fullo för de länder det riktas till.

Vidare ingår i programmet Ungdom verksamhet som specifikt ska främja samarbetet med länder utanför EU. Inom ramen för denna verksamhet har kommissionen som prioriterade regioner fört upp de länder i Central- och Östeuropa som inte har godkänts som kandidatländer men som i framtiden kommer att vara närmaste grannländer när unionen har utvidgats. Det gäller de europeiska länderna i Oberoende staters samvälde (OSS) och länderna i sydöstra Europa. Denna form av samarbete riktas till ungdomar utanför det formella utbildningssystemet och är ett starkt incitament till att öka kunskaperna, den ömsesidiga förståelsen och närmandet mellan de civila samhällena.

Jean Monnet-insatsen, som parlamentsledamoten nämner, är till skillnad från ett program med internt syfte som Sokrates, öppet för universitet i hela världen. Bland de projekt som valdes ut under 2001 återfinns ett projekt med en europeisk modul i Ukraina och i Vitryssland.