92001E3426

SKRIFTLIG FRÅGA E-3426/01 från María Sornosa Martínez (PSE) till kommissionen. Gipsstenbrott i Moralet (Alicante, Spanien).

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr 172 E , 18/07/2002 s. 0057 - 0058


SKRIFTLIG FRÅGA E-3426/01

från María Sornosa Martínez (PSE) till kommissionen

(21 december 2001)

Ämne: Gipsstenbrott i Moralet (Alicante, Spanien)

I Amoladoras (Moralet) bryts gipssten olagligen sedan 1998. Befolkningen i grannskapet har upprepade gånger anmält stenbrottet till olika myndigheter på grund av de hälsorisker, andningsproblem (till följd av dammet) och det buller som de boende i närheten drabbas av. Grannarnas protester som stöds av den allmänna åklagaren i Valencia ledde till att kommunen lät utarbeta en rapport med en miljökonsekvensbedömning som ett första steg mot ett eventuellt tillståndsbeviljande. I denna rapport gavs ett positivt omdöme om anläggningen, men ingen hänsyn togs till den närliggande bostadsbebyggelsen endast 20, 40 och 80 meter från stenbrottet och inga åtgärder föreslogs för att minska de inverkningar som brytningen av gipssten kan ha på miljön eller grannarnas hälsa.

Trots att stenbrottet inte uppfyller minimikraven rörande miljö och hälsoskydd drivs det fortfarande utan kommunalt tillstånd.

Stenbrottet i Moralet:

- omfattas av direktiv 85/335/EEG(1) och senare ändringar (miljöinverkan) i egenskap av utvinningsindustri, i enlighet med bilaga II.

- omfattas av direktiv 90/313/EEG(2) (miljöinformation, i avvaktan på att ändringen av detta direktiv träder i kraft) såsom verksamheter som ger upphov till störningar, i enlighet med artikel 2a.

Vilka åtgärder tänker kommissionen mot bakgrund av detta vidta för att se till att direktiv 85/337/EEG efterlevs, så att en korrekt miljökonsekvensbedömning säkert genomförs?

Hur avser kommissionen säkerställa grannarnas rätt till korrekt information om de eventuella riskerna med stenbrottet, i enlighet med direktiv 90/313/EEG?

Kan kommissionen garantera att gipsstenbrottet i Moralet inte utgör en överträdelse av gemenskapslagstiftningen när det gäller bullerförebyggande och, i synnerhet, maskinerna?

(1) EGT L 175, 5.7.1985, s. 40.

(2) EGT L 158, 23.6.1990, s. 56.

Svar från Margot Wallström på kommissionens vägnar

(7 mars 2002)

Rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985(1), ändrat genom rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt(2), kan vara

tillämpligt i detta fall eftersom stenbrott och gruvdrift i dagbrott ingår i bilaga I om verksamhetsområdet är mer än 25 hektar, och i bilaga II i övriga fall.

Det bör påpekas att projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan bland annat på grund av sin art, storlek eller lokalisering enligt artikel 2 skall bli föremål för krav på tillstånd och en bedömning av deras påverkan innan tillstånd ges.

Projekt som ingår i bilaga I måste genomgå en bedömning i enlighet med artikel 5-10. För projekt som ingår i bilaga II skall medlemsstaterna avgöra från fall till fall eller på grundval av kriterier eller gränsvärden som varje medlemsstat har fastställt vilka projekt som skall bli föremål för en bedömning enligt artikel 5-10. Vid en undersökning från fall till fall eller vid fastställandet av kriterier eller gränsvärden måste medlemsstaterna ta hänsyn till de relevanta urvalskriterier som fastställs i bilaga III. Myndighetens beslut måste ställas till allmänhetens förfogande.

Direktiv 85/337/EEG har ändrats genom direktiv 97/11/EG. Enligt bestämmelserna i artikel 3.2 i direktiv 97/11/EG skall bestämmelserna i direktiv 85/337/EEG i dess lydelse före ändringen tillämpas om en tillståndsansökan har lämnats in före den 14 mars 1999.

I artikel 3 i rådets direktiv 90/313/EEG av den 7 juni 1990 om rätt att ta del av miljöinformation(3) skall offentliga myndigheter åläggas att lämna ut uppgifter om miljön till varje fysisk eller juridisk person på dennes begäran och utan att kräva att skälen för begäran anges.

Enligt punkt 4 i samma artikel skall en offentlig myndighet utan dröjsmål och senast inom två månader besvara en begäran om uppgifter. Skälen till att en begäran om uppgifter avslås skall anges och motiveras genom något av de undantag som anges i artikel 3.2 och 3.3.

Enligt artikel 4 i direktiv 90/313/EEG skall den som anser att hans begäran om uppgifter har avslagits eller lämnats utan avseende utan rimlig orsak, eller anser sig ha fått ett otillfredsställande svar från en offentlig myndighet, kunna begära att få saken prövad hos domstol eller i administrativ ordning i enlighet med det rättssystem som tillämpas i medlemsstaten.

På grundval av enbart de uppgifter frågeställaren har lämnat kan kommissionen inte avgöra om de spanska myndigheterna har fått en begäran om uppgifter om stenbrottet och om riskerna med detta från befolkningen i omgivningen, och som de i så fall skulle ha behandlat på ett sätt som strider mot bestämmelserna i direktivet.

Om en begäran om uppgifter har avslagits av den berörda myndigheten i strid mot bestämmelserna i direktivet åligger det den som lämnat in begäran att lämna in ett överklagande i enlighet med artikel 4 i direktivet och den spanska lagstiftning genom vilken direktivet genomförs i Spanien.

Slutligen finns det i nuläget ingen gemenskapslagstiftning som fastställer gränser för omgivningsbuller från maskiner som används vid en anläggning. Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/14/EG av den 8 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om buller i miljön från utrustning som är avsedd att användas utomhus(4), måste medlemsstaterna emellertid sedan den 3 januari 2002 se till att en viss typ av utrustning för utomhusbruk uppfyller en rad bullerbestämmelser innan de släpps ut på marknaden eller tas i drift i gemenskapen. I artikel 12 i direktivet fastställs särskilt gränsvärden för buller för vissa typer av utrustning, bland annat vissa typer av kompaktorer, grävlastare och dumprar.

I vilket fall som helst kommer kommissionen att vända sig till de spanska myndigheterna för att få deras synpunkter på de uppgifter frågeställaren lämnar, för att se till att den tillämpliga gemenskapslagstiftningen följs i fallet i fråga.

(1) EGT L 175, 5.7.1985.

(2) EGT L 73, 14.3.1997.

(3) EGT L 158, 23.6.1990.

(4) EGT L 162, 3.7.2000.