SKRIFTLIG FRÅGA E-3398/01

från Miquel Mayol i Raynal (Verts/ALE) till kommissionen

(12 december 2001)

Ämne: Gibraltar

Inom ramen för den s.k. Brysselprocessen har de brittiska och spanska utrikesministrarna enats om att nå en allmän överenskommelse om Gibraltar före

sommaren 2002. De valda representanterna för Gibraltars befolkning har dock vägrat delta i förhandlingarna, eftersom de kräver att områdets självbestämmanderätt först skall erkännas. Även om det i den gemensamma kommunikén efter ministermötet konstaterades att det är viktigt att Gibraltars röst blir hörd sägs det ingenting om självbestämmanderätten.

FN betraktar Gibraltar i dag som en koloni. Frågan togs upp på nytt den 10 oktober 2001 i den fjärde avkoloniseringskommittén.

Kan EU verkligen acceptera att det finns en koloni på dess område, i strid med invånarnas vilja, trots att de är de enda som har legitim rätt till självbestämmande?

Svar från Romano Prodi på kommissionens vägnar

(7 februari 2002)

Artikel 299.4 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen lyder som följer: Bestämmelserna i detta fördrag skall tillämpas på de europeiska territorier vilkas utrikes angelägenheter omhändertas av en medlemsstat.

Gibraltar är en av den brittiska kronans besittningar och utgör inte en del av Förenade kungariket. Dess utrikes angelägenheter omhänderhas av dock av Förenade kungariket, eftersom Gibraltar utgör ett territorium som lyder under detta land. Det är med stöd av ovannämnda bestämmelse som Gibraltar är kopplat till unionen, dock med vissa undantag som bland annat anges i Förenade kungarikets anslutningsakt till gemenskapen från 1972.

Tvisten mellan Förenade kungariket och Spanien om Gibraltar har haft en del skadliga följder för förverkligandet av gemenskapens politik på vissa områden. Därför ser kommissionen med tillfredsställelse att de båda medlemsstaterna har återupptagit sina förhandlingar och vi hoppas att de kommer att slutföras till alla berörda parters belåtenhet.

Gemenskapsinstitutionerna saknar emellertid all behörighet att blanda sig i hur dessa förhandlingar mellan två medlemsstater anordnas och utförs, eftersom det rör sig om frågor som regleras inom ramen för den nationella suveräniteten.