SKRIFTLIG FRÅGA E-3327/01

från Vitaliano Gemelli (PPE-DE) till kommissionen

(30 november 2001)

Ämne: Skattebefrielse för fritidsbåtar

En fritidsbåt från gemenskapen avseglar från en av gemenskapens hamnar och fyller under resan på bränsle antingen i hamnar utanför EU eller genom tankfartyg på öppna havet, och anlöper därefter en av gemenskapens hamnar. Är skattebefrielse enligt artikel 1 i direktiv 83/182/EEG(1) av den 28 mars 1983 tillämplig också i detta fall?

(1) EGT L 105, 23.4.1983, s. 59.

Svar från Frederik Bolkestein på kommissionens vägnar

(30 januari 2002)

Rådets direktiv 83/182/EEG(1) rör endast själva transportmedlen. Det innehåller inte några bestämmelser om villkoren för befrielse från tull för det bränsle som finns i transportmedlens tankar. När det gäller mervärdesskatten har detta direktiv sedan den 1 januari 1993 varit överflödigt. Det är endast de bestämmelser som skall tillämpas på eventuella registrerings- eller trafikskatter på transportmedel som fortfarande gäller.

Direktiv 83/182/EEG innehåller inte några bestämmelser om beskattning av mineraloljor, vilka omfattas av rådets direktiv 92/12/EEG(2), 92/81/EEG(3) och 92/82/EEG(4). Dessa direktiv medger inte någon befrielse för mineraloljor som tillhandahållits för att användas som bränsle i privata fritidsbåtar, och dessa mineraloljor omfattas därför som regel av den normala punktskattesats som tillämpas av medlemsstaten i fråga.

När det gäller bränsle som tagits ombord på fritidsbåtar utanför gemenskapens territorium (i en hamn som inte tillhör gemenskapen eller från ett tankfartyg utanför gemenskapens territorialvatten) finns det inte några harmoniserade bestämmelser om befrielse från tull för bränslet när fartyget reser in i gemenskapen. I princip omfattas mineraloljor av normala punktskattesatser när de förs in till gemenskapens territorium (artikel 5 i direktiv 92/12/EEG), på grundval av de relevanta nationella bestämmelser som är i kraft. Enligt artikel 23.5 i samma direktiv får medlemsstaterna bibehålla sina nationella bestämmelser om furnering av fartyg och luftfartyg tills rådet har antagit gemenskapsbestämmelser på området. Medlemsstaterna har därför rätt att ta ut punktskatter på bränsle som importerats i fritidsbåtars tankar.

När det gäller tullar framgår det av artikel 139 i rådets förordning (EEG) nr 918/83(5) att furnering av fartyg inte omfattas av gemenskapssystemet för tullbefrielse. Det är följaktligen upp till varje enskild medlemsstat att avgöra huruvida en sådan befrielse skall beviljas och att fastställa villkoren för tillämpningen av denna.

(1) Rådets direktiv 83/182/EEG av den 28 mars 1983 om skattebefrielser inom gemenskapen för vissa transportmedel som tillfälligt införs från en annan medlemsstat, EGT L 105, 23.4.1983, s. 59-63.

(2) Rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor, EGT L 76, 23.3.1992, s. 1-7.

(3) Rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor, EGT L 316, 31.10.1992, s. 12-15.

(4) Rådets direktiv 92/82/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av punktskattesatser för mineraloljor, EGT L 316, 31.10.1992, s. 19.

(5) Rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse, EGT L 105, 23.4.1983, s. 1.