92001E2737

SKRIFTLIG FRÅGA E-2737/01 från Erik Meijer (GUE/NGL) till kommissionen. Extremt höga byggnader och åtgärder för att minska deras sårbarhet vid brand, explosion och flygplansstörtning.

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr 093 E , 18/04/2002 s. 0182 - 0182


SKRIFTLIG FRÅGA E-2737/01

från Erik Meijer (GUE/NGL) till kommissionen

(5 oktober 2001)

Ämne: Extremt höga byggnader och åtgärder för att minska deras sårbarhet vid brand, explosion och flygplansstörtning

1. Är kommissionen medveten om att det, inte bara i New York utan även i andra delar av världen, särskilt i sådana europeiska städer som Rotterdam och Frankfurt-am-Main, har uppförts byggnader de senaste årtiondena som är åtskilligt över 50 eller 100 meter höga, och att särskilt storföretag tror att det höjer deras status om de fortlöpande lyckas slå nations- världsdels- och världsrekord i byggnadshöjd?

2. Kan kommissionen bekräfta att, när byggnadernas höjd ökar, växer inte bara faran att dessa byggnader skall väljas ut som anfallsmål på grund av deras ryktbarhet och sårbarhet, utan det kan också inträffa katastrofer genom oavsiktliga flygplanskollisioner, genom bristen på fungerande flyktvägar vid brand eller explosion, eller vid ras antingen på grund av jordbävning eller som resultat av materialtrötthet i åldrande material av moderna typer som stål och betong, som inte användes under tidigare århundraden, och vilkas pålitlighet på lång sikt därför inte är verifierad?

3. Hur många byggnader på 150 meters höjd eller mer finns nu i de 15 EU-staterna?

4. Anser kommissionen att det är önskvärt att anta europeiska miniminormer för säkerheten i höga byggnader?

5. Skulle det vara önskvärt att begränsa höjden på byggnader i Europa av säkerhetsskäl, med tanke på hur sårbara höga byggnader är, till exempel till 50, 100 eller högst 150 meter, så att de inte så lätt kan drabbas av attacker eller andra katastrofer?

6. Hur avser kommissionen att bidra till ökad säkerhet enligt frågorna 4 och 5?

Gemensamt svarpå de skriftliga frågorna E-2737/01 och E-2738/01ingivet av Erkki Liikanen för kommissionen

(27 november 2001)

Efter att ha rådfrågat experter och studerat litteratur i frågan kan kommissionen bekräfta att tvillingtornen i New York hade samma konstruktion, med bl.a. en kraftig stomme innehållande utrymmen för hissar, trappor, ventilation osv. Denna stomme gjorde byggnaderna mer motståndskraftiga mot påverkan från sidan. Stålgolven bars upp av denna stomme och av bärande element i fasaden. Bägge dessa stödanordningar är nödvändiga för en säker och funktionsduglig konstruktion av denna storlek.

Den konstruktionsmetod som användes för tvillingtornen har använts flera gånger i USA, medan man i Europa i högre grad använder betong vid konstruktion av höga hus. Kommissionen känner inte till att några höga byggnader konstruerats utan stabiliserande åtgärder.

Mycket få byggnadsverk är konstruerade för att stå emot en sådan kollision som World Trade Center-tornen utsattes för den 11 september 2001. För att till fullo förstå vilken komplex kedja av händelser som ledde till att de två byggnaderna rasade måste man göra en noggrann undersökning. En sådan kan ge viktig information för framtida konstruktioner, beräkningsmetoder och bestämmelser.

Tiden från krasch till ras var 47 minuter för det södra tornet och 1 timme och 44 minuter för det norra. Det är således troligt att raset orsakades av hettan vid branden som försvagade stålet, snarare än av själva kollisionen.

Kommissionen är medveten om att höga byggnader har uppförts i flera städer i EU-länderna i enlighet med nationella och/eller lokala byggnormer som omfattar säkerhet och andra viktiga krav rörande sådana konstruktioner. Kommissionen har ingen förteckning över dessa byggnader eller deras egenskaper eftersom den inte har några befogenheter på detta område.

EU:s befogenheter i fråga om reglering av byggverksamhet inskränker sig till byggprodukter inom ramen för den inre marknaden, medan byggbestämmelser, inklusive säkerhetsnivåer, är en nationell angelägenhet. Det innebär att de enskilda medlemsstaterna ansvarar för att, av säkerhetsskäl eller andra orsaker, begränsa höjden på byggnader. Höjden är naturligtvis en av de viktigaste parametrarna att ta hänsyn till när man bedömer säkerheten för en byggnad, framför allt mekanisk motståndskraft och stabilitet och brandsäkerhet.

I medlemsstaternas byggnormer ingår också bestämmelser för hur byggnader ska rivas. Kommissionen behandlar frågan inom ramen för konkurrenskraft och miljöpolitik. En gemensam arbetsgrupp, med företrädare för kommissionen, medlemsländerna och industrin, har behandlat frågor rörande rivning av byggnader i kommissionens meddelande Byggbranschens konkurrenskraft(1). I slutrapporten lämnas ett antal rekommendationer till konstruktörer, industrin och offentliga myndigheter. Ytterligare åtgärder inom området kan bli nödvändiga.

Beträffande det eventuella behovet av europeiska miniminormer för säkerheten i byggnader vill kommissionen meddela frågeställaren att den tillsammans med Europeiska standardiseringskommittén (CEN) håller på att utarbeta konstruktions- och beräkningsmetoder, som benämns Eurocodes. De första Eurocode-normerna väntas bli klara i slutet av 2001 medan de övriga åtta viktiga normerna bör bli klara under 2002. Men medlemsstaterna är fortfarande ansvariga för att införa nationella säkerhetsnivåer. Det slutliga syftet med Eurocodes är endast att utveckla europeiska metoder för säkerhetsbedömning.

(1) KOM(1997) 539 slutlig.