SKRIFTLIG FRÅGA P-2248/01

från Alexandros Alavanos (GUE/NGL) till kommissionen

(18 juli 2001)

Ämne: Icke kontrollerade soptippar på de egeiska öarna

Enligt tidningsartiklar dumpas varje år över 150 000 ton avfall på de 250 icke kontrollerade soptippar som finns på de egeiska öarna. I många fall hamnar tätorternas avfall till slut i havet, vilket leder till skadliga effekter för miljön, folkhälsan och turismen. Enligt artikel 3 i direktiv 91/271/EEG(1) om avfall från tätbebyggelse skall medlemsstaterna säkerställa att det för alla tätorter finns ledningsnät för att ta hand om avloppsvatten från tätbebyggelse senast den 31 december 2000 för tätorter med mer än 15 000 personekvivalenter (pe).

Hur försvarar Grekland att man inte rättar sig efter bestämmelserna i direktiv 91/271/EEG? På vilket sätt tänker kommissionen ingripa så att man så snart som möjligt skall kunna inleda verksamhet på de platser för nedgrävning av sopor som redan planerats och godkänts?

(1) EGT L 135, 30.5.1991, s. 40.

Svar från Margot Wallström på kommissionens vägnar

(4 oktober 2001)

När det gäller gemenskapens lagstiftning om avfallshantering är det viktigt att påpeka att medlemsstaterna enligt rådets direktiv 75/442/EEC av den 15 juli 1975 om avfall, med ändringar(1), har vissa skyldigheter när det gäller bortskaffandet av avfall. Närmare bestämt föreskrivs i artikel 4 att medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att avfall bortskaffas utan fara för människors hälsa och utan att processer eller metoder används som kan skada miljön. Enligt samma bestämmelse skall medlemsstaterna även vidta de åtgärder som krävs för att förbjuda övergivande, dumpning och okontrollerat bortskaffande av avfall. Dessutom skall medlemsstaterna enligt artikel 8 säkerställa att varje innehavare av avfall antingen överlåter det till en privat eller offentlig insamlare eller till ett företag eller själv återvinner eller bortskaffar avfallet enligt bestämmelserna i detta direktiv. Vidare måste enligt artikel 9 varje inrättning eller företag som tar hand om avfall erhålla ett tillstånd från den behöriga myndigheten. Förutom bestämmelserna i rådets direktiv 75/442/EEG måste medlemsstaterna följa bestämmelserna i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall(2) och rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall(3).

Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse(4) gäller i huvudsak hopsamling, rening och utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse och vissa industrisektorer. Genom den påtalade artikeln 3 i direktivet skall det säkerställas att det fram till en viss tidpunkt för alla tätorter (personekvivalent) finns ledningsnät. Direktivet innehåller emellertid

också en rad allmänna bestämmelser om slam, exempelvis kravet på registrering av, respektive tillstånd för, bortskaffande av slam före den 31 december 1998 (artikel 14.2) och införandet av förbud mot bortskaffande av slam till ytvatten före den 31 december 1998 (artikel 14.3).

De grekiska myndigheterna överlämnade år 2000 till kommissionen sina bestämmelser om slam i enlighet med direktiv 91/271/EEG. Bortsett från rättsliga frågor förklarade de grekiska myndigheterna för kommissionen att större delen av det producerade slammet deponeras och att en mindre del återanvänds. Enligt prognoserna skulle man år 2000 deponera 94 % och återanvända cirka 6 % inom jordbruket och annorstädes.

Kommissionen kommer likväl att följa de grekiska myndigheternas framsteg när det gäller det ovannämnda direktivets genomförande.

Om parlamentsledamoten eller någon annan person har bevis på att vissa gemenskapsskyldigheter inte uppfylls, är de välkomna att lämna de relevanta uppgifterna till kommissionen, som i så fall kommer att vidta de mått och steg som krävs för att sörja för en fullständig efterlevnad av gemenskapens miljölagstiftning.

(1) EGT L 194, 25.7.1975, ändrat genom rådets direktiv 91/156/EEG (EGT L 78, 26.3.1991) och kommissionens beslut 96/350/EG (EGT L 135, 6.6.1996).

(2) EGT L 182, 16.7.1999.

(3) EGT L 377, 31.12.1991.

(4) Ändrat genom rådets direktiv 1998/15/EG (EGT L 67, 7.3.1998).