SKRIFTLIG FRÅGA E-1376/01

från Michl Ebner (PPE-DE) till rådet

(21 maj 2001)

Ämne: Kontakterna mellan Bryssel och Mugabe

Det är tjugo år sedan Zimbabwe blev självständigt. I medierna ges en mycket negativ bild av det sydafrikanska landet, och i synnerhet president Mugabe. Han stöder jordockupationerna som vita jordbrukare fallit offer för. Han underblåser rashat för att avlänka uppmärksamheten från den extrema sociala misären. I en TV-intervju i anslutning till sin 77:e födelsedag förklarade han att han tänker avgå först då de vita besegrats. Våldsamma kampanjer mot det oberoende rättsväsendet och den oberoende pressen samt den massiva skrämselpolitik som riktas mot oppositionen hör till vardagen. Situationen i Zimbabwe har präglats av ekonomiskt vanstyre under en lång tid, något som Mugabe och hans ZANU-PF-parti är ansvariga för.

Den belgiske utrikesministern Louis Michel och den franske premiärministern Jacques Chirac förefaller inte ha något emot att träffa presidenten. Båda välkomnande terrorregimens diktator till Bryssel och Paris den 6 mars 2001. Trots att bägge hörde till de största förespråkarna för de fjorton EU-ländernas sanktionspolitik mot Österrike, eftersom de försvarar demokrati och mänskliga rättigheter, mottog de Mugabe med öppna armar.

Kan rådet redogöra för:

- om inte unionen förlorar i trovärdighet eftersom den umgås så lättsinnigt med begrepp som demokrati och mänskliga rättigheter?

- om rådet inte skulle vilja arbeta för att få till stånd en samordnad utrikespolitik för att motverka sådana felsteg?

- om inte politiker som uppenbarligen verkar ha goda kontakter till en terrorregim också borde drabbas av sanktioner?

Svar

(21 november 2001)

Mötet i Bryssel den 5 mars 2001 mellan Belgiens premiärminister Guy Verhofstadt, den belgiske utrikesministern Louis Michel och Zimbabwes president Robert Mugabe hölls på begäran av president Mugabe.

Det privata möte som ägde rum den 6 mars 2001 i Paris mellan Republiken Frankrikes president Jacques Chirac och Zimbabwes president Robert Mugabe hölls på begäran av president Mugabe. Rådet bidrog inte till organisationen av dessa möten och deltog inte heller i dem.

Sedan början av mars detta år har EU beslutat att inleda en konstruktiv, kritisk och balanserad dialog med Zimbabwe i enlighet med andan i artikel 8 i Cotonou-avtalet. EU påbörjade denna dialog i syfte att utbyta information och främja ömsesidig förståelse av frågor som EU anser grundläggande i förhållandet mellan parterna och som för övrigt finns angivna i avtalet (art. 9).

Vid sitt möte den 25 juni 2001 konstaterade rådet avsaknaden av verkliga framsteg i den pågående politiska dialogen med Zimbabwes regering och uttryckte sin djupa oro inför den senaste utvecklingen av läget i landet. Det underströk att dialogen i första hand måste möjliggöra snabba påtagliga resultat i att antal frågor (det politiska våldets upphörande, tillträde utan hinder för EU, konkreta åtgärder för att bevara mediernas frihet, oavhängighet för rättsväsendet och efterlevnad av dess beslut, slut på den olagliga ockupationen av jordegendomar).

Rådet enades om att uppmärksamt under de två närmaste månaderna följa utvecklingen av läget både på dessa punkter och i mer allmänna frågor om rättsstaten, den ekonomiska politiken och jordreformen, samt vidta erforderliga åtgärder om inte tillräckliga framsteg görs.