SKRIFTLIG FRÅGA E-0985/01

från Paul Lannoye (Verts/ALE) till kommissionen

(30 mars 2001)

Ämne: Utsläpp av dioxiner och furaner vid malmsintringsanläggningar

I de svar som givits av den vallonske miljöministern Michel Forêt till två parlamentsfrågor som den vallonske parlamentsledamoten Xavier Desgain hade ställt den 24 november 1999 och den 20 juni 2000, framgår att ISSeP (Institut Scientifique de Service Public) den 27 mars 1998 tillsammans med Landesumweltamt Nordrhein-Westfalen (LUA) skrev under ett avtal avsett att komplettera inventeringen av dioxinutsläpp inom Europeiska unionen. Via LUA finansieras detta avtal till hälften av GD XI. Inom denna ram skulle GD XI bland annat ha föreslagit att genomföra dioxinmätningar vid två malmsintringsanläggningar (Liège och Charleroi). Enligt de upplysning som upphovsmannen till denna fråga fått från halvofficiell källa, är resultaten från dessa mätningar oroande: mellan 4 och 7 ng TEQ dioxin/Nm3 för fabriken i Charleroi och mellan 0,6 och 0,8 ng TEQ dioxin/Nm3 för den i Liège.

1. Kan kommissionen bekräfta dessa mätresultat?

2. Har mätningar av detta slag också genomförts på malmsintringsanläggningar och andra järn- och stålanläggningar i andra medlemsstater? Om det är fallet, kan kommissionen informera om mätresultaten?

3. Vilka åtgärder avser kommissionen vidta för att från denna sorts anläggningar minska dioxinutsläppen som uppenbarligen, med tanke på koncentrationen och mängden uppmätt gas, är bra mycket större än dem som kan konstateras från förbränningsugnar för hushållsavfall?

Svar från Margot Wallström på kommissionens vägnar

(7 juni 2001)

1. Steg II av den inventering av dioxinutsläpp i Europa som genomförts av Landesumweltamt Nordrhein-Westfalen på uppdrag av kommissionen slutfördes i december 2000. Rapporten innehåller bland annat resultaten av dioxinmätningar som gjorts vid sintringsanläggningar för järnmalm i den vallonska delen av Belgien (Liège och Charleroi). Vid anläggningen i Liège uppmättes i genomsnitt 0,7 (mellan 0,6 och 0,8) ng I-TEQ/m3 (nanogram internationella toxicitetsekvivalenter per kubikmeter) i rökgaserna, medan motsvarande värde vid anläggningen i Charleroi var 6,8 ng I-TEQ/m3 (5,2-9,8).

2. Inga mätningar har gjorts vid sintringsanläggningar för järnmalm i andra medlemsstater. Mätprogram har emellertid genomförts vid järnbruk och stålverk med kupolugnar i Tyskland och vid stålverk med ljusbågsugnar i Grekland och Portugal. Slutrapporten från detta projekt kommer snart att finnas tillgänglig på gemenskapens webbsida om dioxiner: http://europa.eu.int/comm/environment/dioxin/index.htm

3. Kommissionen håller på att utarbeta en gemenskapsstrategi för dioxiner och polyklorerade bifenyler (PCB). Många av de åtgärder som planeras för att minska dioxinföroreningen i miljön inom ramen för denna strategi är inriktade på sektorer med en dioxinutsläppspotential, t.ex. järn- och stålindustrin.

Med tanke på att utsläppen varierar mycket mellan de olika sintringsanläggningarna och eftersom det fortfarande saknas uppgifter från flera medlemsstater har kommissionen för avsikt att vidta följande åtgärder:

- Mäta dioxinutsläppen vid de sintringsanläggningar för järnmalm som fortfarande inte testas för att avgöra huruvida det krävs omedelbara åtgärder för att minska utsläppen.

- Främja användning av bästa tillgängliga teknik för att minska dioxinutsläppen inom järn- och stålindustrin. Utsläppen av polyklorerade dibenso-p-dioxiner och polyklorerade dibensofuraner (PCDD/F) från sintringsanläggningar kan minskas avsevärt genom enkla åtgärder (optimering av stränghastighet, kloridtillsats, bäddhöjd, valshudens oljehalt m.m.). Kommissionen kommer att hjälpa till att sprida denna kunskap till sina kontakter inom järn- och stålindustrin.