SKRIFTLIG FRÅGA E-0445/01

från Niels Busk (ELDR) till kommissionen

(16 februari 2001)

Ämne: Svartlistning

I svaret på min fråga nr P-3153/00(1) uppger kommissionen att man kan registrera företagare som uppvisar en risk för opålitlighet.

Hur stämmer kommissionens konstaterande om lagakraftvunnet avgörande av en administrativ myndighet överens med de gängse rättsliga garantierna för att var och en är oskyldig tills skuld medgivits eller domstol fastslagit att skuld föreligger?

(1) EGT C 151 E, 22.5.2001, s. 81.

Svar från Michaele Schreyer på kommissionens vägnar

(4 april 2001)

Kommissionen konstaterar först och främst att de åtgärder som föreskrivs i gemenskapslagstiftningen endast får vidtas om vissa principer följs. Presumtionerna om oskuld och ansvar gäller främst inom straffrätten. Det system med svartlistning som parlamentsledamoten avser är däremot en förvaltningsrättslig åtgärd.

Kommissionen erinrar om att man i rådets förordning (EG) nr 1469/95 av den 22 juni 1995 om åtgärder som skall vidtas gentemot vissa förmånstagare till transaktioner som finansieras av garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket(1) och kommissionens förordning (EG) nr 745/96 av den 24 april 1996 med tillämpningsföreskrifter till den förordningen(2) skiljer mellan två kategorier av opålitliga företagare:

- Företagare som enligt ett lagakraftvunnet avgörande av en rättslig eller administrativ myndighet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har begått en oegentlighet.

- Företagare som har varit föremål för ett beslut om en första administrativ eller juridisk åtgärd, vilket beslut senare kan komma att ändras eller återkallas.

Vissa av de åtgärder som föreskrivs i förordningarna kan tillämpas på den senare kategorin av företagare (skärpt kontroll av transaktioner, tillfällig indragning av utbetalningar för pågående transaktioner samt innehållande av säkerhet). Den enda påföljd i strikt mening som anges, uteslutande, är endast möjlig när en oegentlighet har fastslagits i ett lagakraftvunnet avgörande från en administrativ eller rättslig myndighet. Det rör sig om en administrativ påföljd, inte ett straff. Påföljden kan endast utmätas om vissa villkor har uppfyllts, bland annat att den anklagade hörts och att denne har möjlighet att överklaga, i överensstämmelse med den behöriga medlemsstatens lagstiftning.

(1) EGT L 145, 29.6.1995.

(2) EGT L 102, 25.4.1996.