SKRIFTLIG FRÅGA E-0375/01

från Luciano Caveri (ELDR) till kommissionen

(15 februari 2001)

Ämne: Vargens återkomst till alpområdet

Vargar (canis lupus) har vandrat från de italienska Appenninerna till Alperna. Detta väcker mycket blandade reaktioner hos myndigheterna och domstolarna i de olika länderna, och man måste ofta vara mycket uppfinningsrik för att kringgå stelheten i gemenskapslagarna, där det fastställs att vargjakt inte är tillåtet.

Hur bedömer kommissionen denna situation? Anser kommissionen att det är lämpligt att man enas om gemensamma åtgärder och eventuella justeringar av den gällande lagstiftningen?

Svar från Margot Wallström på kommissionens vägnar

(3 april 2001)

Med undantag av vissa bestånd i Spanien och Grekland omfattas vargen (Canis lupus) av bilaga 5 i livsmiljödirektivet(1), såsom en art av gemenskapsintresse för vilken ett särskilt strängt skydd krävs. Enligt artikel 12 i direktivet skall medlemsstaterna bl.a. utfärda förbud mot att i det naturliga utbredningsområdet avsiktligen fånga eller döda exemplar i naturen (oavsett hur detta görs), och mot att avsiktligen störa arten, särskilt under dess parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder.

Enligt artikel 16 kan en medlemsstat godta undantag från artikel 12 om det inte finns någon annan lämplig lösning och undantaget inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos bestånden av de berörda arterna i deras naturliga utbredningsområde. Ett undantag kan motiveras av att man vill undvika allvarlig skada (särskilt på gröda, boskap och andra typer av egendom), av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet, eller av andra tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse (inbegripet av social eller ekonomisk karaktär).

Kommissionen finansierar (med medel ur Life/Nature) sedan flera år projekt som handlar om vargens bevarande och dess situation i Europa i allmänhet och i Alperna i synnerhet. Inom ramen för dessa projekt har man utrett olika modeller för ersättning till bönder som drabbats av skador orsakade av vargar, och hur skadorna skall kunna minimeras. En av slutsatserna är att vargbeståndet i Alperna inte är så stor att den kan skapa problem på regional nivå, och att skadorna orsakas på lokal nivå.

Kommissionen tror därför inte att gemensamma åtgärder eller en ändring av gemenskapslagstiftningen skulle tillföra något, särskilt inte där livsmiljödirektivet eller dess bilagor berörs.

(1) Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, EGT L 206, 22.7.1992.