SKRIFTLIG FRÅGA P-3693/00 från Matti Wuori (Verts/ALE) till rådet. Andra årsrapporten om uppförandekoden för vapenhandel.
Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr 340 E , 04/12/2001 s. 0006 - 0006
SKRIFTLIG FRÅGA P-3693/00 från Matti Wuori (Verts/ALE) till rådet (29 november 2000) Ämne: Andra årsrapporten om uppförandekoden för vapenhandel När kommer rådet, under det franska ordförandeskapet, att offentliggöra sin andra årsrapport om tillämpningen av uppförandekoden om vapenhandel? När kommer det franska ordförandeskapet att lägga fram denna andra årsrapport inför Europaparlamentet? Hur kommer ordförandeskapet att hantera följande brister i uppförandekoden: - Mellanhänder - Vapentillverkning på licens i tredje länder - Kontroll av slutanvändningen - Multilaterala i stället för bilaterala överläggningar i de fall då priserna underskrids Instämmer det franska ordförandeskapet med utlåtandet i Europaparlamentets rapport, vilken antogs i september 2000, att efterlevnaden av uppförandekoden är ett villkor för EU-medlemskap? Hur avser rådets ordförandeskap att se till att kandidatländerna i större utsträckning engageras i uppförandekoden? Hur ser det franska ordförandeskapet på relationen mellan EU:s uppförandekod och avsiktsförklaringen/ramavtalet? Svar (10 juli 2001) Den andra årliga rapporten, som upprättades enligt tillämpningsbestämmelse 8 i uppförandekoden för vapenexport, offentliggjordes den 4 december 2000, då rådet noterade den. Den offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(1). Den 6 december 2000 lade ordförandeskapet fram den för Europaparlamentets arbetsgrupp för frågor som rör överföring av vapen. Rådet anser inte att punkterna i den ärade parlamentsledamotens tredje fråga är några verkligt svaga punkter i koden eftersom de flesta av dessa, även om de rör vapenexport, inte omfattas av koden i egentlig mening. Rådets förberedande organ arbetar aktivt med frågan om mellanhänder. Frågorna om licenstillverkning i tredje länder och kontroll av slutanvändningen är redan föremål för särskild uppmärksamhet från medlemsstaterna, som bland annat har åtagit sig att kontrollera exporten av sådan utrustning som monteringsband. I rådet har man dock aldrig tagit upp frågan om ett eventuellt samband mellan försäljningspriset på vapen och typen av samråd mellan medlemsstaterna. Rådet anser att man bör säkerställa att de associerade staterna iakttar uppförandekoden innan de ansluter sig till unionen. Samtliga har dessutom redan åtagit sig att göra det. Vid de regelbundna mötena i trojkan får de associerade länderna ingående information om verksamheten i rådet, bland annat om tillämpningen av koden. Trots detta kan andra samarbetsåtgärder beträffande exportkontrollen planeras. Rådet anser att den process som fastställs i koden och den som rör avsiktsförklaringen/ramavtalet har olika ursprung men de överensstämmer trots detta. Om koden är ett resultat av den politiska vilja som härrör från Luxemburg- och Lissabonkriterierna är avsiktsförklaringen ett resultat av att det finns transnationella europeiska företag som behöver en anpassad mellanstatlig ram för att säkerställa en fungerande kontroll av sin export. Men i praktiken kan man konstatera att dessa två instrument kompletterar varandra eftersom koden mer och mer inriktas på operativa frågor medan avsiktsförklaringen har en viss tendens till utvidgning. (1) EGT C 379, 29.12.2000, s. 16.