SKRIFTLIG FRÅGA P-1649/00

från Alexander de Roo (Verts/ALE) till kommissionen

(18 maj 2000)

Ämne: Radioaktiva brandvarnare

I Tyskland och Frankrike är radioaktiva brandvarnare som innehåller americum-241 förbjudna. Däremot är dessa brandvarnare med jonisationskammare tillåtna i andra EU-länder som Nederländerna där de säljs av byggmarknaderna.

Det finns även optiska brandvarnare som fungerar utan radioaktivitet. Vid de flest bränder inomhus uppstår kraftig rökbildning (mellan 85 och 90 procent av samtliga fall) på vilken en optisk brandvarnare reagerar inom 7 minuter. De radioaktiva brandvarnarna reagerar först efter 15 till 20 minuter.

Radioaktiva brandvarnare kan förorsaka lungcancer. Dessutom medför dessa då de kasseras att radioaktivitet på ett okontrollerat sätt belastar miljön.

1. Instämmer kommissionen i min uppfattning att man, på grund av folkhälsoskäl och med hänvisning till miljöskydd, bör förbjuda radioaktiva brandvarnare, inte endast i Tyskland och Frankrike, utan i samtliga medlemsstater?

2. Är kommissionen beredd att i avvaktan på ett eventuellt förbud, på samtliga radioaktiva brandvarnares förpackning kräva en tydlig och illustrerad varningstext som anger att det rör sig om en apparat som avger radioaktiv strålning?

Svar från Margot Wallström på kommissionens vägnar

(20 juni 2000)

I rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning(1) fastställs de grundläggande principerna för hur arbetstagare och allmänheten skall skyddas mot risker som uppkommer genom joniserande strålning. Det direktivet ersätter bland annat rådets direktiv 80/836/Euratom av den 15 juli 1980(2), som ännu utgör rättslig grund för den nationella lagstiftning om strålskydd som för närvarande gäller i de flesta medlemsstaterna. I avdelning IV i det nya direktivet föreskrivs att man måste se till att alla verksamheter som leder till exponering för joniserande strålning är berättigade innan de införs eller godkänns på grundval av sina ekonomiska, sociala eller övriga fördelar i förhållande till det men för hälsan de kan medföra.

Enligt de uppgifter som kommissionen förfogar över har de flesta medlemsstaterna, t.ex. de som frågeställaren nämner, infört system för utfärdande av tillstånd för rökvarnare utrustade med joniseringskammare eftersom användningen av dessa är motiverad av deras ytterst fördelaktiga tekniska prestanda.

I direktivet om grundläggande säkerhetsnormer fastställs att rapportering inte behöver krävas för verksamheter om radioaktiviteten inte totalt sett överstiger de värden för vilka undantag medges. Om dessa värden överskrids krävs ändå ingen rapportering för apparater som innehåller radioaktiva ämnen förutsatt att de är av en typ som de behöriga myndigheterna i medlemsstaten har godkänt och att de är konstruerade som en sluten strålkälla, att de fastställda dosraterna inte överskrids och att villkor för deponering har angetts av de behöriga myndigheterna.

Eftersom man är medveten om de särskilda problem som uppstår med konsumentprodukter som innehåller radioaktiva ämnen har kommissionen regelbundet sett över situationen i medlemsstaterna. För närvarande håller en arbetsgrupp som upprättats i enlighet med artikel 31 i Euratomfördraget på att granska de senaste utvecklingarna i fråga om hur medlemsstaterna antar kraven i det nya direktivet om grundläggande säkerhetsnormer när det gäller konsumentprodukter som innehåller radioaktiva ämnen. Så snart arbetsgruppen har slutfört sitt uppdrag kommer kommissionen att se över situationen och kan komma att vidta åtgärder för att harmonisera nationella förordningar eller administrativa regler om tillverkning, försäljning och bortskaffande av sådana apparater.

Det bör dessutom noteras att rökvarnare är byggprodukter som omfattas av rådets direktiv 89/106/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om byggprodukter(3). Kommissionen har givit Europeiska standardiseringskommittén (CEN) i uppdrag att utveckla en harmoniserad standard för sådana produkter. Så snart denna europeiska standard blir tillgänglig, förmodligen under 2001, kommer gemenskapsmärkning av sådana produkter att bli möjlig. Märkningen kommer att åtföljas av information om produktens egenskaper.

(1) EGT L 159, 29.6.1996.

(2) EGT L 246, 17.9.1980.

(3) EGT L 40, 11.2.1989.